Ökenvandring

Bakgrund

Texten vi ska läsa är en del av Moses tillbakablick/påminnelse om vad som hänt under de 40 åren folket vandrade runt i öknen. Det fick de göra som straff för att de inte trodde/litade på Gud om att Han kunde föra dem in i det förlovade landet. De hade sänt ut 12 spejare för att undersöka landet men bara 2 av dem (Kaleb och Josua) kom tillbaka med en god rapport om att de med Guds hjälp skulle kunna inta landet. De andra 10 såg bara hur starka motståndarna var och tvivlade därför. På grund av det fick de alltså vandra runt i öknen under 40 år.

5 Mosebok 8:1-6:

"1 Alla de bud som jag i dag ger dig skall ni vara noga med att följa för att ni må leva och bli talrika, och för att ni må komma in i och ta i besittning det land som Herren med ed har lovat era fäder. Kom ihåg hur Herren, din Gud, i fyrtio år ledde dig hela vägen i öknen för att ödmjuka dig och pröva dig och så lära känna vad som var i ditt hjärta, om du skulle hålla hans bud eller inte. Han ödmjukade dig och lät dig hungra, och han gav dig manna att äta, en mat som varken du eller dina fäder kände till, för att han skulle lära dig förstå att människan lever inte bara av bröd, utan av allt som utgår från Herrens mun. Dina kläder blev inte utslitna och din fot svullnade inte under dessa fyrtio år. Du skall veta i ditt hjärta att Herren, din Gud, fostrar dig, så som en man fostrar sin son, och du skall hålla Herrens, din Guds, bud så att du vandrar på hans vägar och fruktar honom."

Moses perspektiv

Större delen av 5 Mosebok innehåller Moses tal/förordningar/påminnelser mm. till Israels folk innan de ska gå in i det förlovade landet och ta emot de löften Gud hade gett dem. Han gör allt detta trots att han själv inte skulle få gå med dem in i landet. Han hade överreagerat när folket var trotsigt och lydde på så sätt inte Gud (4 Mos 20). Mose fick då som straff att han inte skulle få komma in i landet.

Mose påverkades alltså själv negativt på grund av resten av folkets synd. Deras synd blev en frestelse för Mose som han föll för. Trots detta hjälper han nu folket och förbereder dem inför att de ska få löftet Gud lovat medan han själv inte ska få se det.

Han påminner om vad Gud har gjort – att Han under 40 år i öknen har sett efter dem och sörjt för dem – men också om varför Gud gjorde det – för att ödmjuka dem för att avslöja vad som finns i deras hjärtan. (vers 2) Mose talade här förmodligen utifrån erfarenhet.

Han beskrivs som en ödmjuk man, och säger om sig själv, när han talar till Gud i den brinnande busken:

”Jag är trög att tala och har en trög tunga” [2 Mos 4:10].

Men så beskrivs han inte vara medan han var kvar i Egypten. Stefanus beskriver Mose såhär: ”Och Mose blev undervisad i egyptiernas hela visdom, och han var mäktig i ord och gärningar.” [Apg 7:22]

”Mäktig i ord” kan också beskrivas: duktig på att tala.

I Egypten var Mose alltså en man som var mäktig/duktig i ord/på att tala, men vi känner till historien om hur han slog ihjäl en egyptisk man som misshandlade en Israelit och så blev tvungen att fly ut ur landet. Där fick han vandra i öknen i 40 år innan han möte Gud i busken. Någonting måste ha hänt med Mose under dessa år för nu beskrivs han inte längre som en man mäktig i ord. Nu beskrivs han som en man med en trög tunga som är trög att tala och han har insett att det aldrig hängde på hans vältalighet eller förmåga. Han bekänner till Gud:

”Men Herre, jag är ingen talför man. Jag har inte varit det tidigare, och jag är det inte heller nu sedan du har talat till din tjänare. Jag är trög att tala och har en trög tunga." [2 Mos 4:10].

Guds svar till honom är:

”Herren sade till honom: "Vem har givit människan munnen och vem gör henne stum eller döv, seende eller blind? Är det inte jag, Herren? Gå nu! Jag skall vara med din mun och lära dig vad du skall säga." [2 Mos 4:11-12]

Kaleb och Josuas perspektiv

Kaleb och Josua var de enda av spejarna som kom tillbaka med en god rapport om landet Gud hade lovat dem. De andra 10 hade talat om vad som fanns i landet, att det visserligen var ett land som flödade av mjölk och honung, men att det också var ett land med stora motståndare. Deras tal gjorde folket missmodiga, men Kaleb försökte lugna folket med att de skulle kunna inta det. Sorgligt nog lyssnade inte folket på dem och fick som sagt istället vandra 40 år i öknen.

Jag hörde en predikan nyligen som talade om detta och förklarade att en dålig rapport inte nödvändigtvis behöver vara en falsk rapport. De 10 (som kom med den dåliga rapporten) kom tillbaka och berättade precis som det var. De ljög inte. Men de hade inte med Gud i sin rapport. Därför var den dålig. Kaleb och Josua däremot insåg att de kunde ta landet med Guds hjälp, och det gjorde deras rapport till en god rapport.

Men nu stod alltså även de inför en 40 år lång vandring i öknen. Trots deras goda rapport. Josua och Kaleb var sen de enda två som fick gå in i landet efter de 40 åren gått. Alla andra dog under vandringen. Josua blev även den som fick ta över efter Mose och blev ledare för folket efter dessa år.

Man kan tänka att han och Kaleb kunde ha varit enormt bittra eftersom de fick gå runt i öknen även de under dessa 40 år trots att de inte hade syndat på samma sätt som resten av folket.

Folkets perspektiv

Allt folk som trotsade Gud dog under vandringen och nu hade en ny generation växt upp. En generation som fick höra vad deras fäder hade gjort. De ställde säkert frågor till sina föräldrar i stil med: varför går vi runt här i öknen? Varpå de måste fått höra: på grund av att vi har syndat. Barnens ökenvandring berodde alltså på föräldrarnas otro. Men Gud är god! Barnen fick efter en tids ökenvandring komma in i det land Gud lovat dem som deras föräldrar drömde om att få inta. Barnen fick se Guds löfte gå i fullbordan.

Vårt perspektiv

Om vi nu ska applicera detta till vårt liv och vår kristna vandring så finns det mycket att lära sig. Paulus skriver angående deras ökenvandring i 1 Kor 10 och vi läser från vers 1–6,11:

”Bröder, jag vill ni skall veta att alla våra fäder var under molnskyn och att alla gick genom havet. Alla blev i molnskyn och i havet döpta till Mose. Alla åt samma andliga mat och alla drack samma andliga dryck. De drack ur en andlig klippa som följde dem, och den klippan var Kristus. Men de flesta av dem hade Gud inte behag till. De föll och låg kringspridda i öknen. Det som hände dem har blivit ett varnande exempel för oss, för att inte vi liksom de skall ha begär till det onda… (11) Det som hände dem tjänar som exempel och skrevs ner för att varna oss som har världens slut inpå oss.”

Det som hände folket i öknen är alltså en varning för oss som har världens slut inpå oss. Det som hände dem har alltså aldrig tidigare varit så aktuellt som det är idag. Vi idag är ju närmre Jesu återkomst än någon annan någonsin har varit.

Lär av Mose

Om vi då först ser vad vi kan lära oss av Mose, så blev Mose ödmjukad under hans första 40 år i öknen. Han lärde sig att inte förtrösta på sig själv och Gud sa till honom:

”Jag skall vara med din mun och lära dig vad du skall säga."

Detta klingar samstämmigt med Jesu ord om att den Helige Ande ska lära oss allt och påminna oss om allt Jesus har sagt. Jesus säger även att när vi ställs inför rätta på grund av vår tro så behöver vi inte förbereda vad vi ska säga; den Helige Ande kommer själv att tala genom oss!

Vi lär oss också att Gud leder oss ut i öknen för att forma oss och tala till oss, som han gjorde med Mose via busken.

För ett tag sedan när jag predikade så talade jag utifrån Hosea 2:14 där det står:

”Därför skall jag locka henne bort och föra henne ut i öknen och tala till hennes hjärta.”

Efter att jag hade talat om detta, när jag bad, började jag be kring att Gud skulle föra oss ut i en öken för att tala till oss, och att vi då skulle komma ihåg varför Han gör det. Detta kom jag att tänka på när jag förberedde denna predikan och jag tror att den ökenperioden vi nu upplever, i och med corona, är den perioden Gud har bestämt för oss, för att Han ska tala till våra hjärtan och forma oss – göra oss ödmjuka. Versen efter den – vers 15 – säger: ”Sedan skall jag ge henne tillbaka hennes vingårdar och göra Akors dal till en hoppets port. Där skall hon sjunga som i sin ungdoms dagar, som på den dag då hon drog upp ur Egyptens land.”

Detta är en stor tröst och uppmuntran för oss! Efter ökenperioden kommer en tid där vi går in i det förlovade landet! En tid för väckelse!

Uttåget ur Egypten är en förebild på frälsningen i Jesus Kristus. Egypten är världen och Gud har tagit oss ut ur världen in i det förlovade landet - in i Jesu Kristi kropp. In i församlingen. Om vi då läser vers 15 igen så ser vi att Gud, efter ökenperioden, ska få oss att sjunga som vi gjorde den dag Han tog oss ut ur Egypten - världen. Han kommer få oss att glädjas som vi gjorde när vi var nyfrälsta! Han kommer föra oss tillbaka till den första kärleken som Jesus talar om i Uppenbarelseboken!

En annan ökenvandring som är till stor lärdom för oss är Jesu ökenvandring. I Matt 4 står det att Han blev ledd av Anden ut i öknen för att där frestas av djävulen. Jesus fastade i öknen i 40 dagar och nätter och blev sedan frestad. Det är viktigt att komma ihåg att Gud aldrig frestar oss. Det står i Jakobs brev, kapitel 1. Men han låter oss frestas. Det samma hände Job som Gud lät bli frestad av Satan.

Dock om vi går tillbaka till det Paulus skrev i 1 Kor 10 så fortsätter han att skiva:

”Ingen annan frestelse har drabbat er än vad människor får möta. Gud är trofast, han skall inte tillåta att ni frestas över er förmåga, utan när frestelsen kommer, skall han också bereda en utväg, så att ni kan härda ut. [13]”

Gud förbereder alltså en utväg när vi är mitt i frestelsen. Han tar inte alltid bort frestelsen – kom ihåg att det är Han som leder oss ut i öknen för att frestas – men Han bereder alltid en utväg så att vi kan härda ut.

En av dessa utvägar lär vi oss av Jesus när Han frestades. Vi läser Matt 4:3–11:

”Då kom frestaren fram och sade till honom: "Om du är Guds Son, så befall att de här stenarna blir bröd." Jesus svarade: "Det står skrivet: "Människan lever inte bara av bröd, utan av varje ord som utgår från Guds mun."" Sedan tog djävulen honom till den heliga staden och ställde honom på tempelmurens utsprång. och sade: "Om du är Guds Son, så kasta dig ner! Det står ju skrivet: "Han skall ge sina änglar befallning om dig", och "de skall bära dig på händerna, så att du inte stöter din fot mot någon sten."" Jesus sade till honom: "Det står också skrivet: "Du skall inte fresta Herren, din Gud."" Därefter tog djävulen honom upp på ett mycket högt berg och visade honom alla riken i världen och deras härlighet. Och han sade: "Allt detta vill jag ge dig, om du faller ner och tillber mig." Då sade Jesus till honom: "Gå bort, Satan! Ty det står skrivet: "Herren, din Gud, skall du tillbe, och endast honom skall du tjäna."" Då lämnade djävulen honom, och se, änglar trädde fram och tjänade honom.”

Vår förberedda utväg är Bibeln! Gud hjälper oss via andra sätt också, men ett som vi alltid har är Guds eget Ord. En extra underbar sak med detta skriftställe är att det är just 5 Mosebok Jesus citerar för att avväpna Satan. En av verserna Han använder är versen vi läste i början! Det är kraft i Guds Ord! Hela Guds Ord.

5 Mosebok är kanske inte den första boken man går till om man ska lära sig verser utantill. Man kanske väljer psalm 23, Joh 3:16 eller något citat från Jesus. Och det är underbart, det ska vi göra! Men 5 Mosebok är lika starkt!

"Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, till bestraffning, till upprättelse och till fostran i rättfärdighet, för att gudsmänniskan skall bli fullt färdig, väl rustad för varje god gärning." [2 Tim 3:16-17]

Hela Skriften - hela Bibeln - är lika starkt och kraftfullt! Varje vers från 1 Mosebok 1:1 till Uppenbarelseboken 22:21.

Guds Ord och löften hjälper oss att härda ut. En ökenvandring är en tid för mer av Guds Ord. En tid då Gud vill tala till våra hjärtan och forma oss efter sin spegelbild.

Det finns också en viktigt lärdom för alla ledare i Guds församling när vi tittar på Mose. Det är att vi inte ska överreagera och göra oss skyldiga till överträdelser om vi blir frustrerade över vad folket - församlingsmedlemmarna - gör.

Lär av Kaleb och Josua

Om vi tittar tillbaka på Kaleb och Josua så har vi också lärdomar att hämta. Det första är att ha med Gud i våra rapporter och planer. Oavsett hur stora våra motståndare ser ut kan – och kommer – vi att besegra dem när vi går i tro på Guds befallning. Motståndarna Israeliterna hade framför sig var bland annat avkomlingar av Anak - jättar - men likt David som slog ner jätten Goliat litade Kaleb och Josua på att de med Guds hjälp – och Guds löfte! – skulle kunna besegra dem. Så är det även med oss. Med Guds hjälp och tro på Hans löften kommer vi vandra i seger över våra motståndare. Genom Guds verksamma nåd i oss!

En annan lärdom är att Josua och Kaleb fick vandra i öknen med det övriga folket, trots att de inte hade syndat på samma sätt. Vi kanske likt dem är säkra på att Gud är med oss – och att vi har rätt - när vi står inför ett vägskäl, men församlingen väljer en annan väg, och att vi sedan får lida konsekvenserna av det. Då får vi styrkas av vissheten att Gud ser oss och aldrig glömmer oss. Gud glömmer inte vår goda rapport.

Men vi ska då inte bli bittra och hela tiden säga ”vad var det jag sa! Ni skulle ha lyssnat på mig!”. Vi får lita på att Gud kommer leda oss dit Han vill (trots det som hänt) och att Han fortfarande har en plan för oss. Josua blev som sagt ledare för folket efter Mose.

Lär av folket

Folket (som växte upp under vandringen) fick även de vandra i öknen på grund av någon annans synd – deras fäder. Men de fick sedan också ärva det förlovade landet vilket deras fäder inte fick. Det finns tillfällen – och kommer fler – där du och jag blir negativt påverkade av andras synd och otro. Men Gud är god och kommer alltid att upprätta oss. Ta med dig det, du som just nu befinner dig i en ökenperiod i ditt liv, som beror på vad någon annan har gjort eller inte gjort. Gud ser dig och Han kommer att upprätta dig. Det du befinner dig i nu står inte i vägen för det Gud har planerat för dig och ditt liv. Tvärtom kanske det är så att Gud förbereder dig genom det som du nu går igenom. Vi har det löftet "... att för dem som älskar Gud samverkar allt till det bästa, för dem som är kallade efter hans beslut." [Rom 8:28] (se blogginlägg)

Avslutning

Vi går tillbaka till texten vi började med och fortsätter från vers 7–10:

”Ty Herren, din Gud, för dig in i ett gott land, ett land med vattenbäckar, källor och djupa vatten som flödar fram i dalar och på berg. Det är ett land med vete och korn, med vinstockar, fikonträd och granatträd, ett land med ädla olivträd och med honung, ett land där du inte skall äta ditt bröd i fattigdom och där ingenting skall fattas dig, ett land där stenarna är av järn och där du skall bryta koppar ur bergen. Du skall äta och bli mätt, och du skall prisa Herren, din Gud, för det goda land han har gett dig.”

Efter ökenvandringarna kommer en tid av vederkvickelse och, jag är övertygad, en tid av väckelse! En tid av välsignelse och tillväxt! En tid där vi äter och blir mätta! Jesus säger:

"Jag är livets bröd. Den som kommer till mig skall aldrig hungra, och den som tror på mig skall aldrig någonsin törsta.” [Joh 6:35]

Allt i Bibeln handlar om Jesus, och det förlovade landet efter ökenvandringen är således en bild på Honom. Om du hungrar och törstar nu – använd den utvägen Gud har förberett: Guds Ord.

Jesus är Guds Ord så när du spenderar tid med Bibeln spenderar du tid med Jesus. Han kommer tala till ditt hjärta och forma dig efter sin spegelbild. Jesus kommer uppenbara sig för dig. Det har Han lovat. Det står i Joh 14:21:

"Den som har mina bud och håller fast vid dem, han är den som älskar mig. Den som älskar mig skall bli älskad av min Fader, och jag skall älska honom och uppenbara mig för honom."

Amen.