Inför väckelsen

Inledning

I början av detta år upplevde jag hur den Helige Ande började tala till mig angående Israels uttåg ur Egypten. Jag började läsa 2 Mosebok och få tankar om väckelse. Om vad som kommer föregå den stora väckelse jag tror är på väg.

Jag skrev ner anteckningar och tankar jag fick i mobilen och tänkte att jag skulle skriva ner de någon annanstans senare. Det blev dock inte av och jag fortsatte läsa den Bibel-plan jag höll på med. Sen nu nyligen började jag läsa 2 Mosebok igen och fick då igen tankar angående väckelse när jag läste. Och den här gången skrev jag ner de (inte bara i mobilen utan också) i en anteckningsbok. Efter att jag gjort detta gick jag även tillbaka till de tidigare anteckningarna jag skrivit ner och gick igenom dessa igen.

Jag har funderat och bett angående detta och jag upplever att jag ska tala om det idag. Om hur jag tror tiden innan väckelsen bryter fram kommer att vara. Jag är medveten om att en del inte alls kommer hålla med mig och att det kan vara svårt att smälta till viss del. Men jag gör detta eftersom jag tror att Gud vill att jag ska berätta om det.

Bakgrund

2 Mosebokens 14 första kapitel handlar om från tiden efter att Jakob och hans släkt bosatt sig i Egypten på grund av en lång och svår hungersnöd, till att Mose leder Israels folk ut därifrån genom Röda havet till frihet.

Början av boken berättar om tiden efter att Jakob och hans barn hade dött och hur Israeliterna efter det förökade sig och blev fler och fler. Så pass att den nye Farao såg dem som ett hot och ville kuva dem för att de inte skulle vända sig emot han och Egypten om det blev krig. Detta gjorde han bland annat genom att sätta arbetsfogdar över Israeliterna och plågade dem med slavarbete.

Innan väckelsen

Det är här vi kommer till kopplingen jag ser mellan bibelordet och väckelsen som är på väg. Det första bibelordet vi ska läsa är från 2 Mosebok kapitel 1, vers 12-14:

”Men ju mer man [Farao och Egypten] plågade dem, desto mer förökade de sig och desto mer spred de ut sig, så att man hyste fruktan för Israels barn. 13 Egyptierna tvingade israeliterna att arbeta som slavar. 14 De gjorde livet svårt för dem genom hårt arbete med murbruk och tegel och med allt arbete på fälten, ja, med alla slags arbeten som de tvingade dem att utföra.”

Efter en tid av framgång och trygghet i världen (som Egypten symboliserar) för Guds folk kommer det en tid av trångmål/svårigheter. Kyrkan (speciellt i väst) har haft framgång och trygghet i världen under en längre tid. Detta syns om inte annat på att lagar och regler, som vi tar för givna, bygger på Bibeln och Jesu undervisning. Men efter denna tid kommer världen försöka marginalisera Jesu församling; lägga bördor på henne och plåga henne. Ju mer detta sker kommer dock Gud att välsigna sin kyrka och låta den växa. Han kommer inte låta oss troende prövas över vår förmåga och vi har Hans löfte på att allt svårt vi får gå igenom kommer vara värt det i slutändan. Vi läser vad Aposteln Paulus skriver i Romarbrevet:

”Jag hävdar att den här tidens lidanden väger lätt i jämförelse med den härlighet som kommer att uppenbaras och bli vår.” [Rom 8:18]

Han fortsätter i samma stil senare i kapitlet:

”Vi vet att för dem som älskar Gud samverkar allt till det bästa, för dem som är kallade efter hans beslut. 29 Ty dem som han i förväg har känt som sina har han också förutbestämt till att formas efter hans Sons bild, för att Sonen skulle vara den förstfödde bland många bröder. 30 Och dem som han har förutbestämt har han också kallat. Och dem som han har kallat har han också förklarat rättfärdiga. Och dem som han har förklarat rättfärdiga har han också förhärligat. 31Vad skall vi nu säga om detta? Är Gud för oss, vem kan då vara emot oss? 32 Han som inte skonade sin egen Son utan utlämnade honom för oss alla, hur skulle han kunna annat än också skänka oss allt med honom? 33 Vem kan anklaga Guds utvalda? Gud är den som frikänner. 34 Vem är den som fördömer? Kristus Jesus är den som har dött, ja, än mer, den som har blivit uppväckt och som sitter på Guds högra sida och ber för oss. 35 Vem kan skilja oss från Kristi kärlek? Nöd eller ångest, förföljelse eller hunger, nakenhet, fara eller svärd? 36 Det står ju skrivet: "För din skull dödas vi hela dagen, vi räknas som slaktfår". 37Men i allt detta vinner vi en överväldigande seger genom honom som har älskat oss. 38 Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller furstar, varken något som nu är eller något som skall komma, varken makter, 39 höjd eller djup eller något annat skapat skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre.” [Rom 8:28-39]

Gud kommer vara med oss och bevara oss. Men det kommer bli trångmål.

Detta tycks vara nödvändigt för att väckelsen att bryta fram. Vi ser det gång på gång i Bibeln. I Gamla Testamentet syns det om och om igen och i Nya Testamentet ser vi samma sak. Ett exempel är i Apostlagärningarna där Jesus – innan sin himmelsfärd – säger till lärjungarna att de ska få kraft när den Helige Ande kommer över dem och att de ska bli vittnen i Jerusalem, hela Judeen, Samarien och till jordens yttersta gräns. Mycket riktigt får de den Helige Ande på pingstdagen och väckelsen bryter fram. Det är underbart att läsa om vad som händer och hur stark väckelsen är. Men lärjungarna stannar i Jerusalem. Och det är inte så svårt att förstå! Om en väckelse bröt ut här i Arboga på samma sätt som vi läser om i Apostlagärningarna skulle nog ingen av oss vilja åka härifrån!

Vi hoppar fram några kapitel i Apostlagärningarna, till kapitel 8 vers 1b.

Där ser vi hur Gud får lärjungarna att faktiskt göra det Jesus sa åt dem att göra.

”Samma dag bröt en svår förföljelse ut mot församlingen i Jerusalem, och alla utom apostlarna skingrades över Judeen och Samarien.”

När förföljelsen bröt ut (vilket den gjorde i och med att Stefanus blev mördad) blev lärjungarna vittnen – inte bara i Jerusalem (!) – utan också i hela Judeen, Samarien och så vidare ända till jordens yttersta gräns. Till och med till Sverige.

Vi troende behöver väckas ifrån vår sömn! Och vad väcker inte en människa som trångmål, förföljelse, larm och oro? I stunden tycks ingen tuktan vara positiv, men det leder alltid till något gott.

Egypten mördar barnen

Vi går tillbaka till 2 Mosebok och läser från vers 15-21:

”Kungen i Egypten talade med dem som förlöste de hebreiska kvinnorna, en av dem hette Sifra och den andra Pua, 16 och han sade: "Se efter vad de hebreiska kvinnorna föder, när ni förlöser dem: Om det är en son så döda honom, om det är en dotter så låt henne leva." 17 Men barnmorskorna fruktade Gud och gjorde inte som den egyptiske kungen hade befallt dem utan lät barnen leva. 18 Då kallade kungen till sig barnmorskorna och sade till dem: "Varför har ni gjort på detta sätt och låtit barnen leva?" 19 Barnmorskorna svarade farao: "Hebreiska kvinnor är inte som egyptiska. De är livskraftiga, och innan barnmorskan kommer till dem har de fött." 20 Och Gud lät det gå väl för barnmorskorna, och folket förökades och blev mycket talrikt. 21 Eftersom barnmorskorna fruktade Gud, välsignade han deras hus.”

Här ser vi hur ond världen kan bli. Detta är också ett tecken på att väckelsen är nära: när världen och dess ledare börjar mörda oskyldiga barn. Det var det Farao beordrade här och även det kung Herodes befallde när Jesus föddes.

Nu kommer jag gå in på ett känsligt ämne som jag har bävat lite grand för att ta upp. Jag gör det åter igen för att jag verkligen tror på detta och att jag tror att Gud vill att jag ska säga det. Du som tycker att det jag tar upp nu är hårt; om du kanske känner dig dömd eller känner skam: lyssna klart på vad jag har att säga.

Det som hände här i texten: Farao befallde att barn skulle dödas, är hemskt. Vi har svårt att fatta det. Men sanningen är att liknande sker idag med. I Sverige. Fast här är det ingen annan som befaller oss att döda våra barn; vi väljer själva att göra det. Och vi kallar det en rättighet, en frihet att välja, min kropp. Det jag talar om är abort. Många tänker att abort är en politisk fråga, men det är det inte. Det är en biblisk fråga som har råkat hamna i det politiska rummet. Bibeln säger såhär angående foster:

”Du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig i moderlivet. 14 Jag tackar dig för att jag är så underbart skapad. Ja, underbara är dina verk, min själ vet det så väl. 15 Benen i min kropp var ej osynliga för dig, när jag formades i det fördolda, när jag bildades i jordens djup. 16 Dina ögon såg mig när jag ännu var ett outvecklat foster. Alla mina dagar blev skrivna i din bok, de var bestämda innan någon av dem hade kommit.” [Psalm 139:13-16]

”Herrens ord kom till mig. Han sade: 5 "Innan jag formade dig i moderlivet utvalde jag dig, och innan du kom fram ur modersskötet helgade jag dig. Jag satte dig till en profet för folken."” [Jer 1:4-5]

”Se, barn är en Herrens gåva…” [Psalm 127:3a]

Från befruktning är fostret en människa. Därför är abort mord. Och Bibeln säger att vi inte ska mörda [2 Mos 20:13].

Skillnaden som sagt mellan huvudtexten vi läser och det vi ser idag är att vi idag mördar våra egna barn av fri vilja. Man kan läsa i Bibeln hur Gud reagerar och straffar folk som offrade sina egna barn till avgudar. Det är faktiskt det vi gör idag med. Vi offrar våra barn, fast inte uttalat till avgudar.

Igen vill jag säga till dig som kanske tar illa vid dig av detta att lyssna klart på vad jag har att säga. Du kanske tycker att det inte är rätt att använda ordet ”offra” i samband med abort men jag gör det medvetet för att folk ska förstå hur allvarligt Gud er på detta och hur allvarligt det faktiskt är.

Vissa gör det (offrar sina ofödda barn) för att barnet påminner om sorg och övergrepp; vissa för att ekonomin är svår; vissa för att de inte är nöjda med det barn som formas i livmodern (!) och vissa av lathet, själviskhet och bekvämlighet: de vill ha oskyddat sex utan att ta konsekvenserna av det. De offrar sina ofödda barn för njutningsskull.

När sådana tider råder behövs det barnmorskor som fruktar Gud, som vi läste. Barnmorskor som vägrar gå med på att världens befallningar och propaganda om att göra abort, och istället står upp för Guds stadgar men också för de oskyldiga små bebisar som blir dödade. Psalm 82:2-3 säger:

”Hur länge skall ni döma orätt och vara partiska för de ogudaktiga? Sela. 3 Skipa rätt åt den fattige och faderlöse, låt den betryckte och utblottade få rättvisa!”

Och i Ordspråksboken 31:8-9:

”Öppna din mun för den stumme och försvara alla värnlösa. 9 Öppna din mun och döm rättfärdigt, skaffa den betryckte och fattige rätt.”

Men inte bara barnmorskor behöver stå upp för dessa värnlösa som inte kan tala för sig själva; alla kristna är kallade att göra detta. Det kommer att kosta oss. Speciellt de som arbetar som barnmorskor. Jesus säger att vi ska beräkna kostnaden innan vi följer Honom (Luk 14:25ff). Detta ställningstagande kostar att göra idag och Bibeln vittnar om personer som fått lida för att de har stått upp för det kristna budskapen. Ett exempel är Johannes döparen. Han stod upp emot Herodes om att denne hade en orättfärdig relation. Och detta ledde i sin tur till att Johannes blev halshuggen (Matt 14). Också apostlarna vittnar om detta. Enligt traditionen blev de flesta av dem dödade på grund av sin tro och sitt budskap.

Men som vi läste innan är allt lidande vi möter på den här sidan av evigheten värt det. Det är ojämförbart mot den härlighet vi kommer få när vi kommer till Jesus. Och i texten vi läser ser vi också att Gud välsignade barnmorskorna som inte lät döda barnen. Ja, Gud välsignade inte bara dem utan också deras hus.

Om man har gjort abort då? Nu tänker jag igen på dig som har tyckt det varit jobbigt att höra detta och kanske känner dig fördömd och känner skam. Vad ska man göra om man gjort abort? Vänd dig till Jesus. Omvänd dig till Jesus och du kommer att få förlåtelse. Hur kan jag veta det? Kanske du undrar. Jo för att jag har gjort abort. Och jag har fått förlåtelse. (Män som är delaktiga i ett abortbeslut är precis lika skyldiga till mordet på bebisen som kvinnan är. De kommer inte undan.)

Bibeln säger såhär angående vad som händer när vi ber Gud om förlåtelse:

”Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.” [1 Joh 1:9]

”Om vi bekänner våra synder”. Detta betyder att erkänna att det man gjort är fel. Att det är en synd. Och att be Gud om förlåtelse. När vi gör detta förlåter Gud oss och renar oss från detta med Jesu blod. Vi får komma inför Gud om våra synder än är röda som blod, och Han förlåter oss. Jesus tog straffet vi förtjänar på Golgata kors när Han dog för oss. Detta är nåd. Endast av nåd.

Men nåden är också en förvandlande nåd som kommer att ändra oss inifrån och ut. Det står angående Guds nåd i Titus brev kapitel 2:11-14:

”Ty Guds nåd har uppenbarats till frälsning för alla människor. 12 Den fostrar oss att säga nej till ogudaktighet och världsliga begär och att leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt i den tid som nu är, 13 medan vi väntar på det saliga hoppet, att vår store Gud och Frälsare Jesus Kristus skall träda fram i härlighet. 14 Han har offrat sig själv för oss för att friköpa oss från all laglöshet och rena åt sig ett egendomsfolk, som är uppfyllt av iver att göra goda gärningar.”

Guds nåd är inte en ”sopa under mattan”-nåd. Det är en ”ta bort”-nåd. Nåden är en verksam kraft som inte bara förlåter oss utan också renar, fostrar och tar bort synden. Det innebär att vi formas mer och mer till att bli lika Jesus (som vi läste tidigare i Romarbrevet 8),

vilket i sin tur innebär att vi kommer sluta göra sådant som Gud inte vill att vi ska göra. Detta kan jag själv bekräfta är sant. Det är mitt liv ett vittnesbörd på (min syn på abort har ändrats radikalt sen jag blev kristen).

Att abort har blivit så accepterat är ett starkt tecken på att väckelsen står för dörren.

När jag förberedde den här predikan läste jag på lite om abortens historia i Sverige. Och kunde knappt tro det jag hittade och kopplingen jag ser mellan detta och bibelordet.

Från tiden att farao befallde att sönerna skulle dödas tills att Mose föddes kunde jag inte hitta någon exakt tid på. Däremot talar Bibeln om att Mose var 80 år och Aron 83 när de stod inför farao (2 Mos 7:7). När jag sen kollade upp viket år abort blev lagligt i Sverige så kom den första lagstiftningen för detta 1938. Det är 82 år sedan. Uttågen ur Egypten skedde ca 80-83 år efter att befallningen (lagen) om att döda barnen kom. Detta ser jag profetiskt.

Avslutning

Som avslutning på denna del sammanfattar vi två stora tecken på att väckelsen är nära:

Församlingen blir mer och mer marginaliserad

Vi ser idag att lagar, regler och rättigheter som härstammar från Bibeln allt mer börjar fasas bort. De kristna värderingarna är idag inte attraktiva och välkomna i världen. Det som Gud säger är gott börjar världen säga är ont, och vise versa.

Jag tror att detta kommer bli tydligare och tydligare och att det kommer gå så långt att ställningstagandet för evangeliet om Jesus Kristus till sist kommer leda till förföljelse för oss kristna även i väst. Våra bröder och systrar i andra delar av världen har kämpat mot detta länge medan vi har varit oerhört förskonade. Men i länder där förföljelsen är stark ser vi också att väckelsen bryter fram starkt! Guds Ord har framgång.

Oskyldiga barn dödas systematiskt

Det andra tydliga tecknet är att abort har blivit så accepterat som det har blivit. Som nämnt finns det exempel i Bibeln där Gud griper in när oskyldiga barn mördas och offras; när lagar och befallningar görs för att gynna detta. Och det är det vi ser i Sverige idag.

Väckelsen kommer

Men misströsta ej! Det må komma svårigheter och trångmål med väckelsen, men det kommer också en enorm - gudomlig - glädje, frid, kraft och mening! Och redan nu kan du vara med i detta underbara Guds verk.

Låt oss läsa i 2 Mosebok om vad som sker efter att Gud har låtit en serie plågor drabba Egypten för att få Farao att släppa folket:

"Ett felfritt, årsgammalt lamm av hankön skall ni välja ut och ta det antingen från fåren eller getterna. 6 Ni skall förvara det till den fjortonde dagen i denna månad. Då skall hela Israels församlade menighet slakta det i skymningen. 7Och man skall ta av blodet och stryka det på båda dörrposterna och på övre dörrträet i husen där man äter det. [...] Blodet skall för er vara ett tecken på de hus där ni är, ty när jag ser blodet skall jag gå förbi er. Ingen straffdom skall drabba er med fördärv, när jag slår Egyptens land. 14Denna dag skall ni ha till minnesdag och fira den som en Herrens högtid. Som en evig stadga skall ni fira den från släkte till släkte." [2 Mos 12:5-7;13-14]

Den sista plågan Gud sänder över Egypten är att allt förstfött skall dö. Detta talar till oss idag om att en dom kommer komma över världen. En straffdom där Gud går tillrätta med allt ont och orättfärdigt; all synd och ondska. Och där kommer vi alla (precis alla, oavsett hur god du själv tycker du är) till korta. Och straffet för detta är Helvettet.

Men det finns en räddning från denna dom. Likt det som hände i texten finns det ett Lamm som blivit slaktat och vars blod sonar vår skuld och blidkar den vrede vi förtjänar. Det Lammet är Jesus Kristus. Guds Son som är den ende som någonsin har klarat av att leva ett perfekt syndfritt liv i ord, handling och tanke. Den ende som någonsin inte har förtjänat att dö. Men också den ende vars död någonsin duger som offer för alla oss andra. Vars blod rann ner på korsets trä på Golgata för att vittna om att straffet är betalt. Straffdomen är redan utfärdad. Guds egen förstfödde dog så du och jag kan få leva. Jesus valde att själv ta straffet, dog en hemsk död och uppstod från de döda så att du och jag kan få fred (och frid) med Gud och få leva i Hans rättfärdighet.

När vi omvänder oss till Jesus och bekänner Honom som Herre (att Han nu bestämmer över oss och våra liv) och tror att Gud har uppväckt Honom från de döda (sätter precis allt vårt hopp och all vår förtröstan till - och på - att Jesu verk ensamt räcker för vår frälsning) så blir du och jag bestrukna med Guds Lamms blod, och ingen straffdom skall drabba oss.

Det Israels folk gjorde den första påsken (texten vi läste) skulle de minnas och fira som en Herrens högtid. Detta skulle vara en minnesdag för - och en profetia om - en framtida händelse. En andra påsk - en bättre påsk. Den "kristna påsken" där Jesus, Guds Lamm, blev slaktat och återuppstod för vår skull.

Amen.

(Detta är del 1 av ett budskap på 2 delar. Del 2 kan du läsa här.)