Bön och nåd

Lukasevangeliet 18:1-8:

"Jesus berättade för dem en liknelse för att visa att de alltid borde be utan att tröttna. "I en stad fanns en domare som varken fruktade Gud eller hade respekt för människor. I samma stad fanns en änka, som gång på gång kom till honom och sade: Ge mig rätt inför min motpart. Till en tid ville han inte, men sedan sade han till sig själv: Även om jag inte fruktar Gud eller har respekt för någon människa, skall jag ändå ge den här änkan rätt, därför att hon är så besvärlig. Annars kommer hon till sist att pina livet ur mig med sina ständiga besök." Och Herren sade: "Hör vad den orättfärdige domaren säger. Skulle då inte Gud skaffa rätt åt sina utvalda, som ropar till honom dag och natt, då han ju lyssnar tåligt till dem? Jag säger er: Han kommer snart att skaffa dem rätt. Men skall väl Människosonen, när han kommer, finna en sådan tro på jorden?""

Bakgrund

Denna liknelse kommer direkt efter Jesu tal till sina lärjungar om hur tiden kommer att vara vid Hans återkomst. Vi ska inte gå in på detaljer kring det nu men man kan läsa om det i bland annat Luk 17; 21 och i Matt 24 och några kapitel framåt. Men tydligt är att även denna liknelse handlar till stor del om Jesu återkomst och tiden strax före detta.

Den absolut viktigaste händelsen i världshistorien var när Jesus dog på Golgata kors och uppstod på den tredje dagen. Det var den absolut viktigaste händelsen och kommer för alltid att vara det. Men den absolut näst viktigaste händelsen i världshistorien har inte skett än. Det är nämligen Jesu återkomst. Och eftersom Jesus här talar om sin återkomst så borde det Han säger här alltså ha enorm betydelse för oss kristna. Det är det vi ska titta på idag.

Inledning

I den här liknelsen – vars syfte var att få sina lärjungar att alltid be utan att tröttna - beskriver Jesus en änka som gång på gång kommer till en domare för att få rätt inför sin motpart. För att få rättvisa i det som fallet gäller. Domaren beskrivs som en person som varken fruktade Gud eller hade respekt för människor (en bibelkommentator skriver att denna beskrivning är vanlig för folk som har en stark, oberoende vilja). Men trots detta väljer han att ge änkan rätt tillslut för att – som han beskriver det – ”annars kommer hon till sist pina livet ur mig…”

Det är intressant hur Jesus gör detta till en lärdom för lärjungarna. Han ställer Gud som en kontrast till domaren och förklarar att om till och med denne ogudaktige domare gav änkan rätt till slut – skulle då inte Gud som är oändligt god (ja faktiskt den ende som är god!) inte ge de sina rätt som ropar (ber) till Honom dag och natt! Sen kommer slutklämmen: vers 8: ”Jag säger er: Han kommer snart att skaffa dem rätt. Men skall väl Människosonen, när han kommer, finna en sådan tro på jorden?"

Jesus förklarar att lärjungarna kommer att få rättvisa. Men Han knyter detta till sin ankomst. Det är ju det som är en del av vårt saliga hopp: att Jesus ska komma tillbaka och ställa allt tillrätta, gå tillrätta med all ondska, upprätta alla troende som har fått lida oskyldigt och upprätta sitt rike där Han ska regera i all evighet.

Hur ska då lärjungarna bete sig i väntan på detta saliga hopp? Även det ser vi i texten.

Bön

Jesus kommer med den utmanande frågan till sina lärjungar och säger i princip: när Jag kommer tillbaka, kommer Jag att hitta en sådan tro hos er? En tro likt änkan som ständigt vädjade, bad och begärde utan att tröttna inför domaren?

Jesus knyter alltså denna uthållighet i bön till ett kännetecken på tro. Detta styrks av det vi läste tidigare om att Guds utvalda beskrivs ropa till Honom dag och natt.

Vad ska vi be om?

Man kan fundera vad det är vi ska be om/för utan att tröttna? Det denna text gör tydligt är att vi ska be om att Herren ska komma tillbaka. Det gör vi kanske inte så ofta. Jag gör inte det så ofta. Men jag tror att det är dags för oss att börja göra det. Bibeln talar även om många fler ämnen vi ska be för. Vårt lands ledare är ett av dessa. Vi uppmanas att be för dem – inte förtala eller förbanna dem. Och det oberoende av vem det är. Oberoende av vilket parti denne tillhör.

Men det finns ett till ämne som är starkt förknippat med bön och Jesu återkomst. Vi ska gå till Gamla testamentet, till texter som handlar om den yttersta tiden – tiden innan Jesus kommer tillbaka.

Sakarja 12:10:

”Men över Davids hus och över Jerusalems invånare skall jag utgjuta nådens och bönens Ande, så att de ser upp till mig som de har genomborrat. De skall sörja honom så som man sörjer ende sonen, och de skall gråta bittert över honom, så som man gråter över sin förstfödde.”

Detta handlar om tiden vid Jesu återkomst. (En detalj som jag tycker är helt underbar är det faktum att Jesus redan här talar om sin återkomst. Han säger ”så att de ser upp till mig som de har genomborrat.” Jesus predikar här om sin återkomst innan Han ens har kommit till jorden den första gången!)

En annan text i Gamla Testamentet som jag tror kan handla om samma tillfälle är ifrån Joels bok.

Joel 2:28-32:

”Och det skall ske därefter att jag skall utgjuta min Ande över allt kött. Era söner och era döttrar skall profetera, era gamla män skall ha drömmar, era unga män skall se syner. Också över tjänare och tjänarinnor skall jag i de dagarna utgjuta min Ande. Och jag skall låta tecken synas på himlen och på jorden: blod, eld och rökpelare. Solen skall vändas i mörker och månen i blod, innan Herrens dag kommer, den stora och fruktansvärda. Och det skall ske att var och en som åkallar Herrens namn skall bli frälst. Ty på Sions berg och i Jerusalem skall det finnas en räddad skara så som Herren har sagt, bland kvarlevan som Herren kallar.”

Detta fick sin start på den första Pingstdagen och Petrus citerar denna text när han predikar inför folket efter att lärjungarna har blivit döpta i den Helige Ande. Men jag tror att detta även är profetiskt för en till Ande-utgjutelse – väckelse – i den absolut sista tiden. Som bevis på det talar dessa texter om att detta ska hända innan Herrens dag kommer, vilket jag ser som Jesu återkomst.

Men låt oss gå tillbaka till Sakarja. Där kallar Jesus den Helige Ande för nådens och bönens Ande. Och det är detta ämne – nåd - jag tror hänger starkt ihop med bön, väckelse och Jesu återkomst.

Nåd

Det ord i grundtexten som kan översättas ”nåd” eller ”nådig” förekommer (enligt min kunskap) 467 gånger i Gamla Testamentet och det ord som översätts ”nåd” i Nya Testamentet förekommer 156 gånger. I svenskan använder vi oftast ordet ”nåd” eller ”nådig” som synonymer för ”barmhärtig” eller ”förbarma”. Och det är inte fel. Ordet har de betydelserna, men jag tror att många av oss tyvärr stannar vid att ”nåd” bara betyder ”barmhärtig”, ”förbarma” då det egentligen innehåller så mycket mer.

Engelskan, till exempel, översätter ibland det, vi översätter med nåd, istället till ”mercy” (som vi ofta skulle översätta till nåd: ”show me mercy” – ”var mig nådig”, men som bättre översätts med "barmhärtighet"). Men de gör det endast ca 181 gånger av 620 (ESV).

Ordet ”nåd” har även betydelsen av: favör, charm, accepterande, välvilja; det som ger glädje, tillfredsställelse, fröjd. En översättare beskriver det såhär: nåd är förmån för den barmhärtiga vänligheten genom vilken Gud utövar sitt heliga inflytande på själar, vänder dem till Kristus, behåller, stärker; ökar dem i kristen tro, kunskap, tillgivenhet och tänder dem till att utöva de kristna dygderna [leva heligt].

Jag har märkt att jag har lättare att förstå vissa Bibeltexter om jag byter ut ordet nåd med favör/förmån. Jag ska läsa några exempel för er.

2 Timoteus 1:10:

”Han har frälst oss och kallat oss med en helig kallelse, inte på grund av det som vi har uträttat, utan i kraft av sitt beslut och sin nåd [favör], som han har gett oss i Kristus Jesus från evighet”

Jakobs brev 4:6:

”Men större är nåden [favören] han ger. Därför heter det: "Gud står emot de högmodiga, men de ödmjuka ger han nåd [favör]."”

1 Moseboken 6:8:

”Men Noa hade funnit nåd [favör] inför Herrens ögon.”

(Här väljer ESV att översätta det till ”favor”.)

Ester 5:2:

”När kungen såg drottning Ester stå på borggården, fann hon nåd [favör] för hans ögon, och kungen räckte ut guldspiran som han hade i sin hand. Då gick Ester fram och rörde vid spetsen av spiran.”

(Även här väljer ESV att översätta det till ”favor”.)

Hebreerbrevet 4:16 (här finns ordet nåd två gånger, men här tycker jag att det blir bättre om man bara applicerar det den andra gången):

”Låt oss därför frimodigt gå fram till nådens tron för att få barmhärtighet och finna nåd [favör] till hjälp i rätt tid.”

Guds nåd är alltså också Guds favör! Guds förmån! Den Helige Ande är nådens och bönen Ande – eller förmånens/favörens och bönen Ande!

Be om nåd/favör

Här tror jag att vi som troende har mycket kraft att hämta. Vi får som Hebreerbrevet säger ”…gå fram till nådens [favörens/förmånens] tron … och finna nåd [favör/förmån] till hjälp i rätt tid.”

Vi ser idag hur världen vänder sig längre och längre bort ifrån Gud. Och hur vi troende får mindre och mindre påverkan på samhället och världen runtomkring oss. Vi som Kristi kyrka behöver Guds kraft och favör som aldrig förr. Det som gör detta lite pinsamt är att det alltid har funnits där för oss att få. Jesus säger såhär i Lukas 11:9-13:

”Jag säger er: Be och ni skall få, sök och ni skall finna, bulta och dörren skall öppnas för er. Ty var och en som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas. Finns det bland er någon far som skulle ge sin son en orm när han ber om en fisk, eller en skorpion när han ber om ett ägg? Om ni som är onda förstår att ge era barn goda gåvor, hur mycket mer skall då inte er Fader i himlen ge den helige Ande [nådens och bönens Ande] åt dem som ber honom?"”

Svårare än så är det inte och har det aldrig varit. Ändå ser vi hur lite kyrkan påverkar världen runtomkring. Jakob skriver angående detta på ett väldigt ödmjukande sätt (Jak 4:2b):

”Ni kämpar och strider men har inget, därför att ni inte ber.”

Med andra ord: ni gör en massa grejer, har en massa aktiviteter, men de ger inte den frukten ni vill se. Det är för att ni gör detta på bekostnad av att be (Ett tydligt exempel här tror jag är politiken. Vi pratar, dömer, kritiserar och förtalar politiken och dess ledare bra mycket mer än vi ber för dem).

Nu ska jag inte bara komma med ”negativa” saker. Jag tycker mig se i Sverige (och världen för den delen) hur Gud har börjat utgjuta nådens och bönens Ande mer och mer över sitt folk. Böneinitiativ tas och det verkar som att fler och fler börjar ta bönen mer och mer på allvar. Det är underbart och helt rätt väg att gå. Men ändå läste vi tidigare ”"Gud står emot de högmodiga, men de ödmjuka ger han nåd [favör]."” [Jak 4:6b]

Därför är det nödvändigt att vi rannsakar oss själva och låter oss ödmjukas inför Skriften om vi vill få Guds favör/nåd och makt med Honom.

Be om nåd/favör för de runtomkring oss

Det är dags för oss troende att likt Ester träda fram inför Tronen med stort T och vädja/ropa (”cry” som man säger på engelska) och be om nåd/favör/förmån för oss som kyrka för att igen bli en maktfaktor i samhället. Men också för de runtomkring oss: att de får komma in i Guds nåd.

Det kommer kosta oss. Till en början bekvämlighet, tid, engagemang, aktiviteter av olika slag; men också senare när vi står upp utanför bönekammaren inför världen: vårt rykte, sociala status, sociala trygghet, ekonomi, relationer, jobb, världsliga förmåner och kanske till och med vår fysiska hälsa eller vårt liv.

Men vi är kallade att ha inställningen och attityden som Ester hade:

”"Gå och samla alla judar som finns i Susan och håll fasta för mig. Ni skall inte äta eller dricka något under tre dygn, varken dag eller natt. Jag och mina tjänarinnor skall också fasta på samma sätt. Därefter skall jag gå in till kungen, även om det är mot lagen. Skall jag gå förlorad, så må jag gå förlorad."” [Ester 5:16]

Man kan läsa sen vad som hände för Ester och judarna. Vilken förmån och favör de fick av kungen. Låt oss därför vara som Ester: ställa oss i gapet för andra människor! Inte vara som domaren (Luk 18): ha en stark, oberoende vilja som inte bryr sig om andra.

Gud kommer ge oss rätt

Vi går tillbaka till texten vi började med i Luk 18. Jesus säger där att Gud kommer ge oss rätt – vi som ropar till Honom dag och natt – och Han säger även att Gud kommer ge sin Helige Ande till dem som ber Honom.

Detta innebär inte att det kommer bli enkelt och ”behagligt” för oss. Det är inte en garanti att det kommer tillsammans med Guds nåd (se berättelse om Josef och hur de beskrivs att han hade Guds nåd).

När vi ber

Vi läser igen Jesu avslutande ord i liknelsen om änkan och domaren:

”Jag säger er: Han kommer snart att skaffa dem rätt. Men skall väl Människosonen, när han kommer, finna en sådan tro på jorden?" [Luk 18:8]

Bön och tro hänger ihop. En bibelkommentator säger såhär angående detta Skriftställe:

”Denna tro som Människosonen kommer titta efter är inte endast en identifikation med [accepterande av] Hans budskap eller undanhåller konstiga läror. Snarare visar oss kontexten att Människosonen kommer titta efter dem som ser efter Honom. Dessförinnan: kommer troende behålla tron? Kommer de fortsätta att be och se efter rättfärdigande?” [Bock, B.E.C.N.T. s.1455–1456]

En människas privata böneliv säger mycket om dennes mognad i tron. Mycket mer än vad dennes offentliga tjänst gör.

Avslutning

I och med de restriktioner som har införts här i Västmanland denna vecka kan vi inte träffas som vi brukar. Detta innefattar även tisdagsbönen kl 19:00. Men jag vill verkligen vädja till dig som lyssnar (läser) att ändå ta den timmen (19:00-20:00 på tisdagar) och be hemifrån. Faktum är att Jesus säger åt oss att gå in i vår kammare och be till vår Fader i det fördolda (Matt 6). Och det kan vi fortfarande göra.

Jag har hört predikanter säga – och har själv sagt – att Gud vet precis vad Han ska göra och tillåta för att få sitt folk att be. Om man ser på läget just nu så kan vi inte ha några offentliga sammankomster, inga aktiviteter etc. Men det vi dock kan göra desto mer nu är att be. Kan det vara så att Gud vill få oss att göra någonting speciellt i denna tid?

Därför vill jag uppmana – och uppmuntra (!) - oss alla att be som aldrig förr! Och att be om nåd! Be om favör! Be om förmån! Gud kommer att ge oss rätt. Han kommer att ge oss nåd, favör, förmån. Det har Han lovat!

Vi läser två Bibelord. Det första är från Kol 1:3-6:

”Vi tackar alltid Gud, vår Herre Jesu Kristi Fader, när vi ber för er. Vi har hört om er tro i Kristus Jesus och om den kärlek ni har till alla de heliga, på grund av hoppet som är förvarat åt er i himlen. Om detta hopp har ni redan hört i det sanna budskapet, det evangelium som har kommit till er och finns i hela världen och växer och bär frukt. Så har det också gjort hos er från den dag ni fick höra det och lärde känna Guds nåd sådan den verkligen är.”

Och från Jesaja 30:18-19:

”Därför väntar Herren på att få visa er nåd, därför är han upphöjd för att visa er barmhärtighet. Ty Herren är en domens Gud. Saliga är alla som väntar på honom. 19O, du Sions folk, som bor i Jerusalem, gråt inte mer. Han skall förvisso vara nådig mot dig när du ropar. Så snart han hör din röst, skall han svara dig.”

Detta löfte gäller oss! Alla Guds löften får sitt ja och amen i Jesus Kristus. Och det är i Honom – i Hans Namn – vi ber.

Till sist vill jag läsa ett citat från broder som hette Leonard Ravenhill, som numera är hemma hos Herren. Han har sagt såhär:

”Ingen människa är större än sitt böneliv. Pastorn som inte ber leker; folket som inte ber avviker. Vi har många arrangörer, men få som låter sig pinas; många spelare och betalare, få bedjare; många sångare, få som klamrar sig fast; många pastorer, få kämpare; många rädslor, få tårar; mycket mode, liten passion; många som agerar, få förebedjare; många författare, men få krigare. Misslyckas vi här, misslyckas vi överallt. ”

Amen.