Är du redo?

Har du kollat oljan?

Alla som äger eller har ägt en bil vet att det är bra att ibland kolla oljan för att bilen

ska fungera korrekt och för att undvika skador. Min bön är att denna text ska få vara en

”oljekoll” på ditt liv och din vandring med Jesus.

Så be därför till Herren om vägledning och hjälp att öppna ditt hjärta och lyssna till vad

Han vill säga till dig genom den här texten. Be Den Helige Ande om att få öron att höra.

Matteusevangeliet 25:1-13:

”Då skall himmelriket liknas vid tio jungfrur som tog sina lampor och gick ut för att möta

brudgummen. Fem av dem var oförståndiga och fem var förståndiga. De oförståndiga tog

sina lampor men tog ingen olja med sig. De förståndiga tog olja i kärlen tillsammans med

sina lampor. Då nu brudgummen dröjde, blev de alla sömniga och somnade. Vid midnatt

hördes ett rop: Se, brudgummen kommer! Gå ut och möt honom. Då vaknade alla

jungfrurna och gjorde i ordning sina lampor. De oförståndiga sade till de förståndiga: Ge

oss av er olja! Våra lampor slocknar. De förståndiga svarade: Den räcker kanske inte både

för oss och för er. Gå i stället till dem som säljer och köp. Men när de hade gått för att

köpa kom brudgummen. Och de som stod färdiga gick med honom in till bröllopsfesten,

och dörren stängdes. Sedan kom de andra jungfrurna tillbaka och sade: Herre, Herre,

öppna för oss! Men han svarade: Amen säger jag er: Jag känner er inte. Vaka därför, ty ni

vet inte vilken dag eller timme han kommer.”

Olja i bibeln användes vid, och symboliserar, en del olika saker. Det användes vid

avskiljning till tjänst samt helgande av föremål (3 Mos 8:10-12, 1 Sam 16:12-13), vid

helande (Jak 5:14) och även symboliskt i texten vi precis läst. En tolkning utav den här

texten är att oljan symboliserar Den Helige Ande. Den tolkningen tror jag är riktig men vi

ska se på det ur ett litet annat perspektiv.

I Psalm 92 vers 10-11 står det såhär:

”Ty se, dina fiender, Herre,

se, dina fiender förgås,

alla ogärningsmän skingras.

Men mitt horn gör du högt som vildoxens,

jag övergjuts med frisk olja.”

Här talas det om Herrens fiender som ”alla ogärningsmän”. Det som översätts med

”alla ogärningsmän” kan från hebreiskan även översättas: ”alla de som gör, arbetar,

genomför” och ”fullbordar” ”ogärning, skada, orätt, orättvisa, svek, bedrägeri” och

”ingenting”. Alltså skulle ”alla ogärningsmän” kunna översättas: ”alla de som

gör/arbetar/fullbordar ingenting”. Från den vinkeln blir Herrens fiender de som aktivt

gör/fullbordar ingenting! Man står bestämt fast vid att inget händer eller ska hända. Och

motsatsen till detta är den som ”övergjuts med frisk olja”.

I Jakobs brev, verserna 22-25, står det:

”Var ordets görare, inte bara dess hörare, annars bedrar ni er själva. Om någon är ordets

hörare och inte dess görare, liknar han en man som betraktar sitt ansikte i en spegel, och

när han har sett sig själv i den, går han sin väg och glömmer genast hur han såg ut. Den

som däremot blickar in i frihetens fullkomliga lag och blir kvar i den och inte är en glömsk

hörare utan en verklig görare, han blir salig i sin gärning.”

Här uppmanas vi att vara ordets görare och inte bara dess hörare. Och det ges en

liknelse: ”Om någon är ordets hörare och inte dess görare, liknar han en man som

betraktar sitt ansikte i en spegel, och när han har sett sig själv i den, går han sin väg och

glömmer genast hur han såg ut.” Jag har länge funderat och bett över vad som menas

med denna liknelse, och en kväll på ett bönemöte så lästes Jakobs brev kapitel 1 och då

tror jag att Den Helige Ande gav mig en tolkning:

Den som hör ordet är den som hör predikan eller läser bibeln och överbevisas om

sin synd. Man ser sig själv i spegeln av Guds ord och inser hur smutsig man faktiskt är.

Man överbevisas om det som är fel i ens liv. Men sedan när man lämnar kyrkan, eller

stänger bibeln, så tänker man direkt ”äsch, så illa är det nog inte” och glömmer direkt hur

man såg ut. Men det Gud säger är fel, är fel. Och om man börjar forma en bild av Gud

som inte stämmer med bibeln så skapar man sig en falsk teologi.

Ordet teologi betyder läran om Gud. Och sund teologi är väldigt bra. Men det vi

egentligen behöver är inte läror om Gud. Vi behöver läran från Gud. För det finns tyvärr

teologier som är falska. Paulus skriver om en sådan i 2 Korinthierbrevet kapitel 11 vers 3:

”Men jag är rädd för att liksom ormen med sin list bedrog Eva, så skall också era sinnen

fördärvas och vändas bort från den uppriktiga och rena troheten mot Kristus.”

Här pekar Paulus tillbaka på syndafallet där människan föll för en falsk teologi - lära

om Gud. Vi kan läsa om det i 1 Mosebok kapitel 3 där det står att ”ormen” sa till Eva och

Adam: ”Har Gud verkligen sagt...”, ”.Ni skall visst inte dö!” och senare ”Men Gud vet att

den dag ni äter av den skall era ögon öppnas, så att ni blir som Gud med kunskap om gott

och ont." Detta är djävulens teologi som säger att vi kan göra vad vi vill, själva bestämma

vad som är rätt och fel, gott och ont, och ändå på något sätt undvika syndens straff och

konsekvenser. Detta föll Eva och Adam för och denna syndens natur finns nu i hela

människosläktet: Viljan att själva vara som Gud och själva bestämma vad som är rätt och

fel i våra liv. Men det Gud säger är fel, är fel! Och det Gud säger är rätt, är rätt!

Denna teologi är tyvärr verksam också idag. Den som säger att vi inte behöver ändras

(helgas) och förnyas. Den som säger att det inte blir några konsekvenser av att vi syndar,

att vi fortfarande kan förvänta oss himlen när vi dör fast vi inte omvänder oss. Den som är

bestämd i att ingenting behöver göras i oss. Den som inte fullbordar någonting alls. Den

som aktivt gör ingenting.

Och om vi går tillbaka till Psalm 92 ser vi att dessa är Herrens fiender. Vi ser också

motsatsen till detta som beskrivs som den som ”övergjuts med frisk olja”.

Att ha den inställningen att vi inte behöver ändras, att inget behöver göras eller att det inte

är så illa för vi har ju Guds nåd, utgjuter inte frisk olja i oss. Det stoppar flödet.

Det är sant att vi har Guds nåd, och att Gud förlåter oss. Men bibeln säger också att Guds

nåd fostrar oss att säga nej till ogudaktighet och världsliga begär och att leva anständigt,

rättfärdigt och gudfruktigt (Titus 2:11-12). Alltså ger Guds nåd oss omvändelse och

helgelse.

I Hesekiel kapitel 16 talar Gud genom Hesekiel till dåtidens Israel, men jag tror att

Han talar till oss idag också. Dels till oss enskilt men också till hela kristenheten. Vi läser

från vers 1:

”Herrens ord kom till mig. Han sade: "Du människobarn, låt Jerusalem förstå vilka

vidrigheter hon bedriver, och säg: Så säger Herren, Herren till Jerusalem: Från Kanaans

land kommer du och där är du född. Din far var en amoré och din mor en hetitisk kvinna.

När du föddes skar ingen av din navelsträng, du blev inte tvättad ren med vatten och inte

heller ingniden med salt och lindad. Ingen såg på dig med så mycket medlidande att han

ville göra något sådant med dig eller förbarma sig över dig, utan man kastade ut dig på

öppna fältet. Så frånstötande var du den dag du föddes.” (v. 1-5)

Detta talar om våran situation innan vi blev frälsta. Det visar hur hopplöst det var för

oss. Som ett nyfött barns oförmögenhet att ta hand om sig själv är vi på samma sätt

oförmögna att rädda oss själva.

”När jag gick förbi där du låg och såg dig sprattla i ditt blod, sade jag till dig där du låg i ditt

blod: "Du skall få leva!" Ja, jag sade till dig där du låg i ditt blod: "Du skall få leva!" Jag

förökade dig till många tusen, som växterna på marken. Du växte och blev stor och

mycket vacker. Dina bröst blev fasta och ditt hår växte, men du var ännu naken och

blottad.” (v. 6-7)

Men sen kom Gud in i våra liv. Detta pekar på frälsningen och hur livet tar vändning

efter det. Hur man växer i tron och hur Guds Rike utbreds i, och genom oss.

”Jag gick förbi där du låg och såg på dig. Och se, din älskogstid var inne. Jag bredde min

mantel över dig och täckte över din nakenhet. Jag gav dig mitt trohetslöfte och ingick

förbund med dig, säger Herren, Herren, och du blev min. Jag tvättade dig med vatten och

sköljde av dig blodet och smorde dig med olja. Jag klädde på dig brokigt vävda kläder,

satte på dig skor av tahasskinn och en huvudbindel av fint linne och en slöja av siden. Jag

prydde dig med smycken, satte armband på dina armar och en kedja om din hals. Jag

satte en ring i din näsa och örhängen i dina öron och en vacker krona på ditt huvud. Så

blev du prydd med guld och silver, och dina kläder var av finaste linne, av siden och

broderat tyg. Fint mjöl, honung och olja fick du att äta. Du blev mycket, mycket vacker och

nådde en drottnings värdighet.” (v. 8-13)

Dessa verser talar om den enorma godheten och givmildheten hos Gud. Det visar

på dopet och hur Gud fyller oss med sin Helige Ande (smörjer oss med olja), hur Han

upprättar oss och överöser oss med goda gåvor som den Fader Han är. Och det avslutas

med att vi ”nådde en drottnings värdighet”. Av Guds nåd i Jesus Kristus får vi tillträde till

Guds tron som Jesu brud, Hans drottning. Likt Ester får vi komma inför Kungen och bedja

om det som ligger på våra hjärtan.

Men sen fortsätter Hesekiel i vers 15:

”Men du förlitade dig på din skönhet och använde din ryktbarhet till att bedriva hor. Du

slösade din otukt på var och en som gick förbi. De fick allt. Dina kläder tog du och gjorde

av dem brokiga offerhöjder, där du bedrev hor. Något sådant har aldrig förekommit och

skall inte heller mer ske. Du tog dina härliga smycken av mitt guld och silver, som jag hade

givit dig och gjorde av dem mansbilder som du bedrev hor med. Du tog dina brokigt vävda

kläder och klädde dem i dessa, och min olja och min rökelse satte du fram för dem.”

(v. 15-18)

Detta stycke talar om hur man som kristen tar allt det goda Gud har gett och vänder

sig bort ifrån Honom. Till världen, avgudar, falska teologier och förlitar sig på dem istället

för på Jesus. I detta exempel kopplas avgudarna till personlig njutning och sexualitet. Om

det är något vi ser i världen idag så är det just detta som har exploderat och nu finns

precis överallt. Må vi inte låta det få komma in i Guds Hus! Och om det redan har fått

tillträde må vi snabbt och grundligt kasta ut det igen!

Du tog dina söner och döttrar, som du hade fött åt mig, och offrade dem till mat åt

bilderna. Var det inte nog att du bedrev hor? Du slaktade mina barn och offrade dem åt

dessa bilder.” (v. 20-21)

Här blir det ännu allvarligare. Här talas det om de som inte bara går fel utan också

drar andra med sig. De som säger ”Du behöver inte ändra på dig! Gud har inget emot det

du gör. Vi har ju nåden! Du behöver inte vara så extrem!”. Detta är väldigt allvarligt. Inte

nog med att det leder dessa människor in i villfarelse, det hindrar också Guds barn från att

bli befriade ifrån sådant som håller dem bundna. De accepterar det istället för att gå till

Gud med problemen och få uppleva hur Jesus befriar dem.

Kapitel 16 fortsätter i vers 26 att tala om att bedriva ”hor med egyptierna”. Egypten

är en bild av världen och fångenskapen vi levde i innan frälsningen och befrielsen i Jesus.

Det talar om att vända tillbaka till det som Gud har räddat oss ifrån. Att gå till världen

istället för att gå in i Löfteslandet.

I vers 28 står det om hor med assyrierna.

Assyrierna var ett folk som karaktäriserades av högmod och avguderi. Detta blir en bild av

när man blir högmodig och börjar forma sig en egen version av Jesus som inte stämmer

överens med bibeln. Högmod är grunden i allt avguderi. Själva tanken att själv vilja

bestämma är högmod och det är livsfarligt när detta får fäste i en människas liv.

Vers 29 fortsätter att nämna otukt med köpmännens land, kaldéernas land.

Mammon. Materialismen. Detta är en annan farlig avgud som är väldigt lätt att falla för.

Speciellt med dagens tillgång till allting via ett knapptryck på mobilen eller datorn. När vi

kristna börjar bry oss mer om pengar och materiella ting än vad vi gör om Guds vilja och

andra människors frälsning så tillber vi en avgud och inte den Ende Sanne Levande

Guden.

Det står i vers 48 och framåt om Sodom, vilket blir en allvarlig varning till oss alla

som lever i västvärlden och välstånd:

”Så sant jag lever, säger Herren, Herren: Din syster Sodom och hennes döttrar har inte

gjort vad du och dina döttrar har gjort. Se, detta var din syster Sodoms synd: Högmod,

överflöd av mat och bekymmerslös säkerhet utmärkte henne och hennes döttrar. Och hon

hjälpte inte den nödställde och fattige. De blev högfärdiga och gjorde sådant som var

vidrigt för mig. Därför försköt jag dem, när jag såg detta.” (v 48-50)

Ofta när man tänker på Sodom så tänker man på de hemska saker som pågick där,

och det med rätta, men här ser vi att Gud ser minst lika illa på högmod och när man inte

hjälper den nödställde och fattige. Må Gud förbarma sig över oss i Sverige.

Vi går bakåt till vers 30 där det står:

”Hur sjukt är inte ditt hjärta, säger Herren, Herren, eftersom du gör allt detta, gärningar

som bara den fräckaste hora kan göra.”

Det Gud säger är fel, är fel. Har alltid varit och kommer alltid att vara. Det är dags

för oss i Sverige att omvända oss och inse att allt vi har, har vi endast för att Gud har gett

det till oss. Och att det vi gör inte är acceptabelt inför Gud. De som bekänner sig till Jesus

behöver rannsaka sig själva. 1 Korinthierbrevet kapitel 6 vers 9-10 säger:

”Vet ni inte att inga orättfärdiga skall få ärva Guds rike? Bedra inte er själva! Varken

otuktiga eller avgudadyrkare, varken äktenskapsbrytare eller de som utövar

homosexualitet eller de som låter sig utnyttjas för sådant, varken tjuvar eller giriga, varken

drinkare, förtalare eller utsugare skall ärva Guds rike.”

Enkelt sagt så kan man säga att alla som medvetet väljer att leva i och

praktisera sexuell omoral, avguderi, äktenskapsbrott eller homosexualitet, alla som stjäl, är

drinkare, förtalare – en som talar illa om andra – eller utsugare inte kommer att komma till

himlen när de dör. Syndens lön är fortfarande döden. Detta innefattar inte de som kämpar

med synd och vill bli fria. Det är inte de det handlar om här utan om de som bestämt står

kvar i sin synd och inte vill bli fria. Om man kämpar så betyder det att man vill bli fri och

komma närmare Jesus och då kommer Gud att svara! Gud förväntar sig inte att vi ska

klara av att bli fria ifrån synden själva.

Tillbaka till slutet av Hesekiel kapitel 16, vers 60-63:

”Men jag skall komma ihåg mitt förbund med dig i din ungdoms dagar och upprätta med

dig ett evigt förbund. Då skall du komma ihåg vad du gjort och skämmas, när du får ta

emot dina systrar, de äldre såväl som de yngre. Jag skall ge dem till döttrar åt dig, men

inte på grund av ditt förbund. Och jag skall upprätta mitt förbund med dig, och du skall inse

att jag är Herren. Då skall du minnas det och skämmas, så att du av skam inte mer öppnar

din mun, när jag förlåter dig allt vad du har gjort, säger Herren, Herren."

Hallelujah! Det är Guds jobb att befria oss! Det vi behöver göra är att omvända oss,

be, tro och förtrösta på att det Gud har lovat, det kommer Han också att göra. Gud förlåter

oss om vi uppriktigt ber Honom om förlåtelse. Då finns nåden. Jesus tog straffet på korset

för alla som tror på Honom och bekänner Honom som sin Herre. Det spelar ingen roll

vilken synd vi tidigare har gjort eller levt i. Guds nåd räcker. Gud älskar oss så pass

mycket att Han tar emot oss precis som vi är. Men Han älskar oss också så pass mycket

att Han inte låter oss bli kvar där. Guds nåd fostrar oss. Vi helgas till att bli mer och mer

lika Jesus.

Det är här oljan kommer tillbaka in i bilden. Den Helige Ande är fullständigt

avgörande för att kunna leva ett heligt liv. Utan Honom är det omöjligt. Det står i

Johannesevangeliet kapitel 14 vers 26 att Den Helige Ande ska lära oss allt och påminna

oss om allt Jesus har sagt.

Kapitel 16 vers 13 i samma evangelium säger att Han ska föra oss in i hela sanningen!

Och Jesus säger i kapitel 8 vers 32 att vi ska förstå sanningen och sanningen ska göra oss fria! Fria ifrån vadå? I Romarbrevet kapitel 6 skriver Paulus om att vi är döda ifrån synden och att synden inte längre ska vara herre över oss, ty vi står under nåden!

Vi som kristna är kallade att leva ett heligt liv. Vi är inte kallade att ständigt falla för samma synd om och om igen och leva ett liv i fångenskap. Jesus dog på korset för att vi ska få evigt liv. Men Han dog också för att vi ska få dö tillsammans med Honom och uppstå tillsammans med Honom och leva ett heligt liv i befrielse och seger.

Det står i Galaterbrevet kapitel 5 hur vår karaktär som kristna ska formas. Det talas

om Andens frukt som är: kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, mildhet, godhet, trohet och

självbehärskning. Detta är det som ska prägla varje troende. Och detta är Guds jobb att

verka fram i oss. Inte vårat jobb. Det står i vers 16: ”...vandra i Anden, så kommer ni inte

att göra vad köttet begär.”

Jesus säger i Johannesevangeliet kapitel 15 att Han är vinstocken och vi är

grenarna och att om någon förblir i Honom bär han rik frukt! Det står inte ”kan han bära”

utan ”bär han”. Detta läser jag som ett löfte. Gud har lovat att vi ska bära frukt! Gud har

lovat att vi ska formas efter Hans Sons avbild! Gud har lovat att vi ska få leva ett liv i

befrielse! Gud har lovat att lägga sina lagar i våra sinnen och skriva dem i våra hjärtan:

"Detta är det förbund som jag efter denna tid

skall sluta med Israels hus, säger Herren:

Jag skall lägga mina lagar i deras sinnen

och skriva dem i deras hjärtan.

Jag skall vara deras Gud, och de skall vara mitt folk."

(Hebreerbrevet 8:10)

Jag skall ge er ett nytt hjärta och låta en ny ande komma in i er. Jag skall ta bort

stenhjärtat ur er kropp och ge er ett hjärta av kött. Jag skall låta min Ande komma in i er

och göra så att ni vandrar efter mina stadgar och håller mina lagar och följer dem.

(Hesekiel 36:26-27)

Detta är det nya förbundet. När Gud själv flyttar in i oss genom sin Helige Ande och

formar oss inifrån och gör så att vi vandrar efter Hans stadgar och håller och följer Hans

lagar. Det enda vi behöver göra är att förbli i Jesus.

Om vi går tillbaka till texten vi började med, Matteusevangeliet kapitel 25, så tror jag

att de förståndiga jungfrurna med olja i kärlen representerar de som gör det Jesus säger.

De som tror på Gud, att det Han har sagt, det är också det som kommer att ske.

Det grekiska ordet som översätts till ”förståndiga” är här en böjning (plural

nominativ) av ordet ”phronimos”. Och anledningen till att jag tror att det här talas om de

som gör det Jesus säger, är för att samma ord med en annan böjning (singular dativ)

används av Jesus i slutet av bergspredikan för att beteckna den som ”hör dessa mina ord

och handlar efter dem” (Matt 7:24). Jag tror Gud var väl medveten om att det var samma

ord med lite olika böjning som användes när Nya Testamentet skrevs.

Den som är förståndig är alltså den som handlar efter allt som Jesus säger. Nu ska

understrykas att jag inte på något sätt talar om perfektion här. Vi kommer alltid att falla då

och då på den här sidan evigheten. Och vi kommer alltid att få kämpa emot syndens natur

i oss. Men vi kommer inte att vara slavar under den. Vi kommer bli ”bättre och bättre”.

Detta kanske du tänker är helt omöjligt för oss att göra, och då har du rätt. För oss

människor är det helt och fullständigt omöjligt. Men inte för Gud! Och det är tack och lov

upp till Honom att göra detta i oss. Vi ska bara tro och inte vara bestämda i att ingenting

kommer att ske.

En sak i texten om de 10 jungfrurna som jag tycker är till stor tröst är att det står att

alla blev sömniga och somnade. Det kommer perioder i varje troendes liv där man känner

sig sömnig. Och kanske till och med stunder då man somnar. Men alla jungfrurna blev

också väckta! Och på samma sätt kommer Gud att väcka också oss. Liknelsen berättar att

de vaknade av att brudgummen var på väg. Och likaså är det dags för oss kristna att

vakna nu. Vår brudgum Jesus Kristus är på väg! Han är på väg tillbaka för att hämta de av

oss som är redo och väntar på Honom med olja i sina kärl. Det är dags att vakna. Och om

man inte har olja i kärlet är det dags att omvända sig och söka Gud nu! Jesus kommer

snart.

I bibeln ser vi hur Gud ofta väckte sitt folk genom att låta krig, jordbävningar eller

torka drabba folket. Och jag tror Gud kan verka på samma sätt idag. Om vi plötsligt skulle

drabbas av krigslarm här i Sverige, eller om vi skulle drabbas av en stor jordbävning, eller

av torka (sommaren 2018 gav oss en försmak av detta) så är det Guds nåd att det händer.

När folket har somnat så djupt som vi till stor del har i vårat land så behöver Han tillåta

något så katastrofalt som dessa ting att drabba oss. Annars omvänder vi oss aldrig. Och

då blir konsekvenserna oändligt mycket värre en ett krig, en jordbävning eller en torka. Då

blir konsekvenserna evigt lidande. Därför är det Guds nåd att Han inte låter oss gå

förlorade utan att försöka få oss att vakna på alla sätt som går.

Slutligen vill jag fråga vad som får mest av din tid? Alla har vi fått 24 timmar om

dygnet. Vad prioriterar du högst? Söker du först Guds Rike och Hans rättfärdighet? Paulus

uppmanar oss att pröva oss själva om vi lever i tron (2 Kor 13:5). Låt denna text bli ett sätt

för dig att pröva om du lever i tron. Är du redo? Har du kollat oljan?

Amen