Vandra i Anden

Denna predikan hölls i Pingstkyrkan i Arboga i två delar. Den första delen 2019-09-22 och den andra 2019-11-03.

Romarbrevet 8:1-17:

Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus. Ty livets Andes lag har i Kristus Jesus gjort mig fri från syndens och dödens lag. Det som var omöjligt för lagen, svag som den var genom den syndiga naturen, det gjorde Gud genom att sända sin egen Son som syndoffer, han som till det yttre var lik en syndig människa, och i hans kropp fördömde Gud synden. Så skulle lagens krav uppfyllas i oss som inte lever efter köttet utan efter Anden.

De som lever efter sin köttsliga natur tänker på det som hör till köttet, men de som lever efter Anden tänker på det som hör till Anden. Köttets sinne är död, men Andens sinne är liv och frid. Köttets sinne är fiendskap mot Gud. Det underordnar sig inte Guds lag och kan det inte heller. De som följer sin syndiga natur kan inte behaga Gud.

Ni däremot lever inte efter köttet utan efter Anden, eftersom Guds Ande bor i er. Den som inte har Kristi Ande tillhör inte honom. Men om Kristus bor i er, är visserligen kroppen död för syndens skull men Anden är liv för rättfärdighetens skull. Och om hans Ande som uppväckte Jesus från de döda bor i er, då skall han som uppväckte Kristus från de döda göra också era dödliga kroppar levande genom sin Ande som bor i er.

Vi har alltså skyldigheter, bröder, men inte mot vår onda natur, så att vi skall leva efter köttet. Om ni lever efter köttet kommer ni att dö. Men om ni genom Anden dödar kroppens gärningar skall ni leva. Ty alla som drivs av Guds Ande är Guds söner. Ni har inte fått slaveriets ande, så att ni på nytt skulle leva i fruktan. Nej, ni har fått barnaskapets Ande, i vilken vi ropar: "Abba! Fader!" Anden själv vittnar med vår ande att vi är Guds barn. Men är vi barn är vi också arvingar, Guds arvingar och Kristi medarvingar, lika visst som vi lider med honom, för att också bli förhärligade med honom.

Paulus skriver här om friheten som Jesus har gett oss genom Sin död. Han har gjort oss fria ifrån synden och dödens lag och nu finns det därför ingen fördömelse för oss som är i Kristus Jesus. Kort och gott kan man säga att han beskriver frälsningen.

Han skriver om syndens natur – eller köttet – och om den kamp som finns i alla troende mellan köttet och Anden.

Och Paulus skriver också om den friheten som Jesus har gett oss genom Sin uppståndelse. Han skriver i vers 11:

"Och om hans Ande som uppväckte Jesus från de döda bor i er, då skall han som uppväckte Kristus från de döda göra också era dödliga kroppar levande genom sin Ande som bor i er."

Han skriver i ett av sina andra brev – Galaterbrevet 5:16-17:

Vad jag vill säga är detta: vandra i Anden, så kommer ni inte att göra vad köttet begär. Ty köttet söker det som är emot Anden och Anden söker det som är emot köttet. De två strider mot varandra för att hindra er att göra det ni vill.

Köttet förknippar vi ofta med synd – vilket är helt korrekt – men vi läser också här att köttet ständigt strider mot Anden och Guds vilja i våra liv. Så man kan säga att köttet också representerar allt som INTE är Guds vilja!

Köttets sinne är fiendskap mot Gud. Det underordnar sig inte Guds lag och kan det inte heller. De som följer sin syndiga natur kan inte behaga Gud. [Rom 8:7-8]

Det ord som översätts till "syndiga natur" kan också översättas till "kött". Alltså "de som följer sitt kött".

Vi läser vidare i Galaterbrevet 2:19-20:

"Ty jag har genom lagen dött bort från lagen för att jag skall leva för Gud. Jag är korsfäst med Kristus, och nu lever inte längre jag, utan Kristus lever i mig. Och det liv jag nu lever i min kropp, det lever jag i tron på Guds Son, som har älskat mig och utgivit sig för mig."

Att leva – eller vandra – i Anden är alltså att avstå ifrån sitt egna liv, sitt jag, sin egen vilja och istället låta Kristus leva i – och genom – oss. Allt vi gör måste vara fött ur den Helige Ande och bäras av Hans kraft. Allt som inte är det blir då istället fött ur köttet och kommer aldrig att producera något gudomligt.

"Bedra inte er själva. Gud bedrar man inte: det människan sår skall hon också skörda. Den som sår i sitt kötts åker skall av köttet skörda undergång, men den som sår i Andens åker skall av Anden skörda evigt liv." [Gal 6:7-8]

När vi vandrar i Anden sår vi i Andens åker. Och då kommer vi inte att göra det köttet begär. Jesus sa att när vi älskar Honom så kommer vi att göra det Han vill att vi ska göra (Joh 14). Det kommer att bli naturligt och födas fram i oss genom den Helige Ande.

I Jakobs brev 2:16 läser vi:

"Liksom kroppen utan ande är död, så är tron utan gärningar död."

Ordet "ande" här kan också översättas "andedräkt". Och en kropp som slutar att andas dör. Alltså andas en levande kropp och på liknande sätt andas en levande tro. Och en levande tro andas gudomliga gärningar. Det som Jesus vill göra igenom oss.

Om vi går tillbaka till Romarbrevet men till kapitel 12 vers 1 så skriver Paulus:

"Så förmanar jag nu er, bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära era kroppar som ett levande och heligt offer som behagar Gud - er andliga gudstjänst."

Paulus talar om att våra kroppar – hela vårat liv – skall vara ett heligt offer till Gud. Aposteln Petrus är inne på samma spår när han i 1 Petrusbrevet 2:5 skriver:

"Och låt er själva som levande stenar byggas upp till ett andligt hus, ett heligt prästerskap, som skall frambära andliga offer som Gud tack vare Jesus Kristus tar emot med glädje."

De offer som vi med våra liv ger till Gud tar Han emot tack vare Jesus Kristus. När offren är i Kristus så bär de god frukt och de behagar Gud. Endast när de är i Kristus!

Här ges en bild som går tillbaka till den gamla tempelgudstjänsten i Gamla Testamentet där man offrade till Gud. Och det är enligt Hebreerbrevet 10:1 "...en skugga av det goda som kommer och inte tingen i deras verkliga gestalt..."

Paulus skriver i Romarbrevet 15:4:

"Ty allt som tidigare har skrivits är skrivet till vår undervisning, för att vi genom den uthållighet och tröst som Skrifterna ger skall bevara vårt hopp."

Låt oss då se vad vi kan lära oss av texterna angående Gamla Testamentets offertjänst.

Salt

"Alla dina matoffer skall du beströ med salt. Du skall inte låta saltet i din Guds förbund fattas på ditt matoffer. Till alla dina offer skall du offra salt." [3 Mose 2:13]

Och vidare i Hesekiel 43:24:

"Du skall föra fram dem inför Herren, och prästerna skall strö salt på dem och offra dem som brännoffer åt Herren."

(Det talas här om att en felfri ungtjur och en felfri bagge skall användas som offer.)

Här ser vi att alla offer som gavs åt Gud måste ha salt i sig. Annars är de inte behagliga inför Honom.

Salt användes bland annat till att bevara kött från från förruttnelse. Och Bibeln talar om att det är Gud själv som skall bevara oss (1 Tess 5:23). Det står även att det nya förbundet är Andens förbund (2 Kor 3:6).

Saltet blir alltså en bild på den Helige Ande och Guds verk i oss. När vi vandrar i Anden – gör det Gud säger åt oss att göra – så kommer vi bevaras ifrån köttets förruttnelse. Vi kommer att ha liv i överflöd.

När vi alltså frambär hela våra liv – precis ALLT vi gör – som ett heligt offer till Gud – beströdda med salt: fött ur den Helige Ande – så tas de emot med behag av Herren. Då och endast då tas de emot med behag av Herren.

I Lukasevangeliet 14:33 säger Jesus såhär:

"På samma sätt kan ingen av er vara min lärjunge, om han inte avstår från allt han äger."

Vi kan inte behaga Gud om vi inte har gett upp allt – vår vilja, vår ekonomi, vår frihet, vår personlighet, vårt tjänande – precis allt till Honom att leda, styra och bestämma över.

Verserna efter säger Jesus:

"Salt är bra, men om saltet mister sin sälta, hur skall man då göra det salt igen? Varken för jorden eller gödselhögen duger det. Man kastar bort det. Hör, du som har öron att höra med."

Det är Gud – Gud allena – som är den gudomliga aktivitetens enda och yttersta källa till allt andligt liv. Så länge vi arbetar – vandrar – i köttet och gör saker som vi vill göra på det sättet som vi vill göra dem (vilket oftast sker i brist på Bibelläsning och bedjande) så kommer det inte att producera god frukt.

Vi kommer vara som fikonträdet som hade fina gröna blad men när Jesus gick för att se om det hade frukt så hade det inte det. Trots att det var hög tid för trädet att ge frukt så var det fruktlöst. Och Jesus förbannade det! Lite senare när lärjungarna frågar Honom angående fikonträdet så svarar Jesus: "Tro på Gud!" (Mark 11:12-14, 20-25)

Det är bara genom tro vi får del av gudomlig natur och när vi låter Gud vara Gud och bestämma och leda oss i allt som vi kommer få se Guds favör och mäktiga under ske. "...Inte genom styrka, inte genom kraft, utan genom min Ande, säger Herren ..." (Sak 4:6)

Rätt fokus

Så länge vi vandrar i köttet kommer vi att ha fokus på oss själva. Det kan vara framgång eller motgång. Vi fokuserar på våra egna segrar eller brister. Hur som helst så är det köttsligt och djävulen är nöjd med bägge delarna. När vi fokuserar på våra egna segrar istället för på Jesus så är det högmod och det har vi ofta lättare att förstå än när vi fokuserar på våra brister. "Jag kan inte..., Jag gör fel..., Jag har inte..., Jag borde..." osv. Då är vi egocentriska istället för Kristuscentrerade. Hade Petrus fortsatt att fokusera på Jesus när han gick på vattnet så hade det burit men så fort han började fokusera på vågorna och den omöjliga uppgift han var i färd att utföra så sjunk han. Och Jesus förklarar genast problemet: "...Så lite tro du har! Varför tvivlade du?" (Matt 14:31).

Det Gud har förkastat

När vi nu ser att Gud inte har behag till de offer vi ger om de inte är födda ur den Helige Ande och drivna av Honom själv så gör vi rätt i att inte kompromissa med detta.

En som kompromissade var Israels förste kung: Saul. Han hade fått order ifrån Gud genom profeten Samuel att strida mot amalekiterna och helt och fullt utplåna dem. Både människor såsom djur. Men Saul kompromissade med Guds order. Han slog amalekiterna men han skonade deras kung Agag och det bästa och näst bästa av djuren. Han skonade allt som var av värde. När sedan Samuel kom till honom så menade Saul att han hade lytt Gud och att de skulle använda det som de hade skonat för att offra det åt Herren. Men Samuel ger honom svaret att det han gjort är ont i Herrens ögon. Det står i 1 Samuelsboken 15:22-23:

"Då sade Samuel: "Har Herren samma glädje i brännoffer och slaktoffer som att man hör Herrens röst? Se, lydnad är bättre än offer och hörsamhet bättre än det feta av baggar. Ty upproriskhet är trolldomssynd och trots är synd och avguderi. Eftersom du har förkastat Herrens ord, har han också förkastat dig, så att du inte längre får vara kung."

Detta ledde till slutet för kung Saul och man kan läsa mer om detta i 1 Samuelsboken kapitel 15 och framåt.

Saul försökte skilja mellan gott och ont i det som Gud helt hade förkastat. Det blir en varning till oss att inte försöka se det goda i det onda – köttet – som Gud helt och fullt har förkastat.

Hebreerbrevets författare skriver i kapitel 5:8-9, 11-14:

Fastän han var Son, lärde han sig lydnad genom sitt lidande. Och när han hade fullkomnats, blev han upphovet till evig frälsning för alla som lyder honom ... 11 Om detta har vi mycket att säga som är svårt att förklara, eftersom ni har blivit så tröga att lyssna. Ty fast ni för länge sedan borde ha varit lärare, behöver ni någon som undervisar er igen i de första grunderna av Guds ord. Ni behöver mjölk, inte fast föda. Ingen som lever av mjölk är mogen för en undervisning om rättfärdighet. Han är ännu ett barn. Den fasta födan är till för vuxna, för dem som genom övning har fått sinnet skärpt till att skilja mellan gott och ont.

Den fasta födan är till för de som har fått sinnet skärpt till att skilja mellan gott och ont – mellan kött och Ande.

Den kände predikanten Charles Spurgeon har sagt såhär angående urskilljning: "Urskilljning är inte att veta skillnaden mellan rätt och fel. Det är att veta skillnaden mellan rätt och nästan rätt."

Det spelar ingen roll hur "bra" det ser ut att vara eller hur mycket vi kan använda det för Gud; har Gud sagt att det är fel så är det fel. Och vi behöver lära oss att skilja mellan gott och ont. Mellan kött och Ande. Och det gör vi när vi älskar Jesus och vandrar i Anden. "...vandra i Anden, så kommer ni inte att göra vad köttet begär."

Vi behöver umgås med Herren för att få tro. Och Paulus skriver i Romarbrevet 14:23: "...Ty allt som inte sker av tro är synd." Allt vi gör måste vara fött ur den Helige Ande och ledas av Honom. Hur? av tro.

Svaret på frågan varför vi gör något skall vara: Gud befallde mig. Och svaret på frågan hur vi skall göra det: Gud är med mig!

Vi kommer klara av att göra det Gud säger åt oss att göra eftersom Han inte förväntar Sig att vi skall göra det. Det är Han själv som skall göra det genom oss! Det är Jesus som ska predika! Det är Jesus som ska missionera! Det är Jesus som ska tjäna! Allt handlar om Jesus!

Det spelar ingen roll vad det är vi gör utan varför vi gör det vi gör. Jesus gjorde absolut ingenting som inte hade gudomligt ursprung. Han gjorde ingenting i "köttet". Allt var exakt lika andligt. När Han gjorde brödundret, när Han gick på vatten, när Han botade sjuka, när Han dog för oss på Golgata var precis lika andligt som när Han tvättade lärjungarnas fötter. Och när vi vandrar i Anden så handlar det på liknande sätt inte om "vad" vi gör utan "varför" och "hur" vi gör det.

Ordspråksboken 16:3 säger:

"Befall dina verk åt Herren, så har dina planer framgång."

Ordet "befall" här betyder "rulla över". Alltså när vi rullar över våra verk – planer, uppgifter – åt Herren så kommer de att ha framgång. När vi rullar över ansvaret, planeringen, drivmedlet, ALLT åt Gud att bestämma så kommer de att ha framgång. När vi vandrar i Anden och inte i köttet.

Anpassa er inte efter den här världen

Vi går tillbaka till Romarbrevets 12 kapitel vers 2:

"Och anpassa er inte efter den här världen, utan låt er förvandlas genom sinnets förnyelse, så att ni kan pröva vad som är Guds vilja, det som är gott och fullkomligt och som behagar honom."

Paulus skriver att vi inte ska anpassa oss efter världen – dess metoder, tekniker, dess attityd till saker och ting och dess ande – utan att vi ska låta oss förvandlas så vi kan pröva vad som är Guds vilja – vad som är Ande och inte kött.

I vårat beroende av Jesus och Hans Ande så kommer vi att kunna avgöra vad som behagar Honom. Vi kommer att kunna offra offer strödda med salt. Vi kommer att lära oss urskillja mellan det som är gott och det som är ont och vi kommer att göra Hans vilja. Och Gud kommer att ta emot alltihop med behag och glädje. Vi kommer att bära frukt. Rikligt med god frukt av evighetsvärde. Vi kommer att leva ett liv som både behagar och ärar Jesus Kristus och det kommer att vara attraktivt för människorna runtomkring oss vilket i sin tur kommer att leda dem till Jesus.

Det är endast när vi lever i totalt beroende av Jesus och Hans inneboende kraft i oss som vi kommer att kunna glädjas i Herren och känna av Hans kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, mildhet, trohet och självbehärskning som är Andens frukt (Gal 5:22-23).

Jesus säger:

Förbli i mig, så förblir jag i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv, utan endast om den förblir i vinstocken, så kan inte heller ni det, om ni inte förblir i mig. Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon förblir i mig och jag i honom, bär han rik frukt, ty utan mig kan ni ingenting göra. Om någon inte förblir i mig, kastas han ut som en gren och torkar bort, och man samlar ihop sådana grenar och kastar dem i elden, och de bränns upp. Om ni förblir i mig och mina ord förblir i er, så be om vad ni vill, och ni skall få det. Min Fader förhärligas, när ni bär rik frukt och blir mina lärjungar.

Allt handlar om, beror på och utförs av Jesus Själv. Vi ska bara tro och lyda.

Tillsist; Paulus skriver till Filippierna: "Ty för mig är livet Kristus och döden en vinst." [Fil 1:21] och i Romarbrevet: "Så skall också ni se på er själva: ni är döda från synden och lever för Gud i Kristus Jesus." [Rom 6:11].

Han såg sig själv – sitt kött med allt vad det innebär – som död för att Jesus skulle leva igenom honom. Och han uppmanar oss att göra detsamma. Det är den inställningen vi måste ha. Endast i – och av – Anden kan vi behaga Gud och leva ett liv i den seger som Jesus har vunnit för oss. Herren säger i Johannesevangeliet 6:63:

"Det är Anden som ger liv, köttet är inte till någon nytta. De ord som jag har talat till er är Ande och liv."

Och vidare i kapitel 14:12-13:

"Amen, amen säger jag er: Den som tror på mig skall utföra de gärningar som jag gör, och större än dessa skall han göra, ty jag går till Fadern. Och vad ni än ber om i mitt namn, skall jag göra, för att Fadern skall bli förhärligad i Sonen. Om ni ber om något i mitt namn, skall jag göra det."

Amen