Till Guds undervisning, till vittnesbördet!

2 Krönikeboken 34:1–7:

”Josia var åtta år när han blev kung, och han regerade trettioett år i Jerusalem. Han gjorde det som var rätt i Herrens ögon och vandrade på sin fader Davids vägar och vek inte av vare sig till höger eller till vänster. I sitt åttonde regeringsår, medan han ännu var ung, började Josia söka sin fader Davids Gud, och i det tolfte året började han rena Juda och Jerusalem från offerhöjderna och aserorna och från de utskurna och gjutna avgudabilderna. Baalsaltarna bröts ner inför honom, solstoderna som stod på dem högg han ner, och aserorna och de utskurna och gjutna avgudabilderna slog han sönder och krossade till stoft, som han strödde ut på de mäns gravar som hade offrat åt dem. Och prästernas ben brände han upp på deras altaren. Så renade han Juda och Jerusalem. I Manasse, Efraims och Simeons städer ända till Naftali genomsökte han överallt husen. Och sedan han hade brutit ner altarna, krossat aserorna och avgudabilderna till stoft och huggit ner alla solstoder i hela Israels land återvände han till Jerusalem.”

Bakgrund

Josia var kung över Juda-rike i slutet av 600-talet f.Kr. Vi läste att det han gjorde var rätt i Herrens ögon till skillnad från hans far Amon. Amon regerade bara i två år och blev sedan dödad. Detta innebar att hans son Josia blev kung vid endast 8 års ålder! Det är lätt att man läser förbi det faktumet att han trots sin ringa ålder gjorde det som var rätt i Herrens ögon. Vid 16 års ålder började han, som det står, söka sin fader Davids Gud och när han var lite äldre, 20, började han på allvar reformera och helga landet.

När detta arbete hade pågått några år, till kungen var 26 år gammal hände något spektakulärt. Ja nästan otroligt! Vi läser om det i 2 Kungaboken.

2 Kungaboken 22:3-10:

”I sitt artonde regeringsår sände kung Josia i väg skrivaren Safan, son till Asalja, Mesullams son, till Herrens hus och sade: "Gå upp till översteprästen Hilkia och befall honom att göra i ordning de pengar som har kommit in till Herrens hus och som vakterna vid ingången samlat in från folket. Han skall överlämna dem åt de män som tjänstgör som tillsyningsmän vid Herrens hus, och dessa skall ge dem åt de män som arbetar vid Herrens hus för att rusta upp det som är förfallet på huset, nämligen åt timmermännen, byggnadsarbetarna och murarna. Pengarna skall även användas till att köpa in trävirke och huggen sten för att rusta upp huset. Men de skall inte behöva redovisa de pengar de fått, utan de skall få handla på heder och tro. Då sade översteprästen Hilkia till skrivaren Safan: "Jag har funnit lagboken i Herrens hus." Hilkia gav boken åt Safan och han läste den. Därefter gick sekreteraren Safan in till kungen och lämnade sin redogörelse till honom. Han sade: "Dina tjänare har tömt ut de pengar som fanns i templet och har överlämnat dem åt de män som tjänstgör som tillsyningsmän vid Herrens hus." Skrivaren Safan sade också till kungen: "Prästen Hilkia har gett mig en bok." Och Safan läste den för kungen.”

I vers 8 stod det: ”Jag har funnit lagboken i Herrens hus.” Den här meningen är egentligen helt absurd! Jag hörde en pastor predika om den här texten och han menade att dagens version av detta skulle vara att någon kom och sa ”Jag har hittat Bibeln i kyrkan!” Det var vad som hände i texten vi läste. De hade tappat bort lagboken i Herrens hus; de hade tappat bort Bibeln i kyrkan!

De var så upptagna med arbete (som var rätt och bra; vi läste att Josia gjorde det som var rätt i Herrens ögon) att de glömde bort Guds Ord. Detta tror jag är något Gud vill säga till oss idag. Paulus skriver i sitt brev till romarna (Rom 15:4a):

”Ty allt som tidigare har skrivits är skrivet till vår undervisning…”

Tappa inte bort Bibeln

När jag började tänka och be över vad Gud ville att jag skulle tala om idag så tänkte jag ganska direkt på Bibeln – om att läsa Bibeln. När jag sen på kvällen mellan fredag och lördag läste en bibelplan jag håller på med så var det just om Josia jag läste. Det tror jag var en bekräftelse om att Gud vill uppmana oss att inte tappa bort Bibeln.

Vi har som församling precis avslutat 100-dagars bön och jag tror att Gud genom det har lett oss in i en ny bönetjänst. Det vi nu har gjort, bönevis så att säga, var dörren in till Guds kallelse för oss som församling. Och nu fortsätter Han att leda oss in i en tid av Bibelordet. Inte så att bönen ska avta, men den ska kompletteras med en ny "läsetjänst".

Guds Ord i fokus vid väckelse

Sist jag predikade talade jag om väckelse och nämnde bland annat hur ett förnyat fokus till Bibeln hänger starkt ihop med detta. Och jag tror verkligen att vi står inför en väckelse. Det beror på hur vi som Jesu kyrka handlar nu. Därför är det viktigt att vi läser Bibeln och låter oss undervisas, vägledas och varnas av det som står. När vi då läser om Josia så är detta en varning och lärdom för oss att inte låta arbete (då menar jag gott, gudfruktigt arbete) komma på bekostnad av Guds Ord.

En liten parentes

Nu kanske någon tänker "hjälp! betyder det att jag måste läsa ännu mer!? Mitt liv går stup i ett som det är och jag önskar att jag kunde hitta tid att läsa mer men jag kämpar för att kunna få tid att läsa det lilla jag nu läser." Till dig vill jag säga: Gud är god. Det handlar inte om hur mycket du läser utan om att du vill och faktiskt gör det du kan. Gud är stor nog att kunna använda det du läser för att föda både dig och andra. Guds Ord liknas vid mat i Bibeln (1 Petr 2:2, Hebr 5:12-14, Matt 4:4) och Jesus lär oss att bedja "Ge oss idag vårt bröd för dagen" [Matt 6:11] . Vi får lita på att Gud förmår att ge oss den "näring" vi behöver genom det "bröd" vi äter.

Vi kan lära oss från det som hände Israels folk när de gick i öknen. Gud lät det regna manna (bröd) från himlen för folket att samla in! Det står i 2 Mosebok 16:16-20:

"Och detta är vad Herren har befallt: Var och en skall samla så mycket av det som han behöver till mat. En gomer för var person skall ni ta, efter antalet av ert husfolk. Var och en skall ta åt dem som han har i sitt tält."Israels barn gjorde så, den ene samlade mer och den andre mindre. Men när de mätte upp det med gomermåttet, hade den som samlat mycket ingenting över, och den som samlat lite fattades det ingenting. Var och en hade samlat så mycket som han behövde till mat. Och Mose sade till dem: "Ingen får lämna kvar något av det till i morgon." Men de lydde inte Mose, utan somliga sparade något av det till nästa morgon. Då växte det maskar i det och det luktade illa. Och Mose blev förargad på dem."

Folket samlade så mycket manna de behövde. De som behövde mer samlade mer och de som behövde mindre samlade mindre. På liknande sätt är det för oss: vissa av oss har tid och kraft att läsa mycket i Bibeln varje dag (t.ex. pastorer) medan vissa (t.ex. ensamstående föräldrar) inte har det. Men oavsett om man läser en vers, ett kapitel eller en bok i Bibeln kan Gud använda det för hela dagen! Det betyder inte att vi ska vara lata eller naiva och bara läsa dagens vers i bibelappen för att vi inte orkar eller vill läsa mer. Vi läste att om Israels folk försökte spara något av mannat till nästa dag så var det då odugligt att använda. Folket behövde alltså gå ut varje dag (förutom på sabbaten) för att samla nytt manna. På samma sätt är Guds Ord färskvara och vi behöver "samla" det varje dag.

Guds Ord i fokus vid väckelse forts.

Som kristna ska vi tjäna människorna och världen runt omkring oss. Vi ska hjälpa de utsatta, stå upp för sanningen, de svaga och fattiga, missionera, evangelisera och leda folk till Jesus. Men om vi ska kunna göra det på rätt sätt behöver vi veta vad Bibeln säger. Annars kan vi istället för att leda folk till Jesus leda folk bort ifrån Honom. Vi måste veta hurdan Bibelns Jesus ser ut.

Guldkalvs-Jesus

Om vi säger att ett visst levnadssätt är okej som Bibeln inte alls säger är okej så leder vi inte folk till Jesus. Tvärtom leder vi dem bort ifrån Honom! Ett exempel på detta är igen Israels folk när de hade blivit befriade från Egypten genom Mose. När han sedan var uppe på Guds berg gjorde sig folket där nere en guldkalv att ha som gud. Det står i 2 Mos 32:1-6:

”När folket såg att det dröjde innan Mose kom ner från berget, samlades de kring Aron och sade till honom: "Kom och gör oss en gud, som skall gå framför oss. För vad som har hänt den där Mose, som förde oss upp ur Egyptens land, det vet vi inte." Då sade Aron till dem: "Tag guldringarna som era hustrur, era söner och era döttrar har i öronen och ge dem åt mig." Då tog allt folket av sig guldringarna som de hade i öronen och bar dem till Aron. Han tog emot guldet och gjorde av det en gjuten kalv, som han formade med en mejsel. Och de sade: "Detta är din gud, Israel, som har fört dig upp ur Egyptens land." När Aron såg detta byggde han ett altare framför den och utropade: "I morgon är det en Herrens högtid." Nästa dag steg de upp tidigt och offrade brännoffer och bar fram gemenskapsoffer. Folket slog sig ner för att äta och dricka, och sedan steg de upp för att förlusta sig.”

Vi läser att de inte bara gjorde en avgud, de sa att det var Israels Gud! Det blir för oss som att göra oss en egen Jesus. En Jesus som är gjord med människohand och passar vår livsstil. En Jesus vi mejslar till hur han ska se ut och vad han ska tillåta och tycka om saker. Men den Jesus kan inte frälsa någon. Det är bara Bibelns Jesus som kan frälsa oss.

Därför om vi gör oss en egen Jesus och leder folk till denne så leder vi dem rakt ner i helvetet. Vi kanske gör detta i tron att vi är nådiga mot de vi leder men då måste vi fråga oss själva om det verkligen är biblisk nå? Bibeln säger i Titus 2:11-14:

”Ty Guds nåd har uppenbarats till frälsning för alla människor. Den fostrar oss att säga nej till ogudaktighet och världsliga begär och att leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt i den tid som nu är, medan vi väntar på det saliga hoppet, att vår store Gud och Frälsare Jesus Kristus skall träda fram i härlighet. Han har offrat sig själv för oss för att friköpa oss från all laglöshet och rena åt sig ett egendomsfolk, som är uppfyllt av iver att göra goda gärningar.”

Guds nåd sopar inte synden under mattan och säger ”det var inte så farligt”. Guds nåd säger ”det du gjorde kan inte bestå inför en helig Gud och förtjänar därför dödstraff. Men Jesus har redan tagit det straffet för dig och Han kommer nu att fostra och forma dig att leva som Han vill”.

Det nådefulla är alltså inte att leda folk till en guldkalvs-Jesus. Det nådefulla är inte heller att peka finger och säga ”skärp dig och gå ditåt!”. Det nådefulla är att säga sanningen och sen säga ”kom så går VI hitåt”. Det är bara sanningen som sätter oss fria.

Respons på Ordet

Vi går tillbaka till Josia i 2 Kung 22:11 där vi läser kungens respons när han hörde lagboken läsas upp:

”När kungen hörde lagbokens ord, rev han sönder sina kläder.”

Kungen ödmjukade sig! Vi kan läsa vidare hur han sände folk till en profetissa för att söka vägledning av Herren och hur Gud hör honom eftersom han ödmjukade sig inför Gud när han hörde Ordet. Att ödmjuka sig inför Bibeln är att ödmjuka sig inför Gud. Och detta ledde till väckelse.

Väckelse

Vi läser i kapitel 23:1-3:

”Kungen sände bud och lät kalla till sig alla de äldste i Juda och Jerusalem. Och kungen gick upp i Herrens hus. Alla Juda män och alla Jerusalems invånare följde honom, också prästerna och profeterna, ja, allt folket från den minste till den störste. Han läste upp för dem allt som stod i förbundsboken som man hade funnit i Herrens hus. Och kungen trädde fram till pelaren och slöt inför Herrens ansikte det förbundet att de skulle följa Herren och hålla fast vid hans bud, hans vittnesbörd och stadgar av hela sitt hjärta och av hela sin själ och upprätthålla detta förbunds ord, som var skrivna i denna bok. Och allt folket trädde in i förbundet.”

Kungen och alla Juda och Jerusalems invånare, alla prästerna och profeterna, allt folket, ung som gammal, omvände sig. Alltså oavsett kallelse, position och titel omvände sig allihop! Parallelltexten till detta stycke i 2 Krönikeboken 34:31 säger att ”…kungen trädde fram på sin plats…” När jag läste detta kände jag att detta är en speciell uppmaning till oss som är ledare i Guds församling. Vi behöver träda in på vår plats och leda församlingen rätt. Det gäller oss alla oavsett om vi är pastorer, äldste, smågruppsledare, barnledare, lovsångsledare mm. Men det är en speciell uppmaning/varning till församlingsledare. Vi ska leda de Gud har satt oss att vara ledare för till Ordet. Ge dem mat i rätt tid. Och ge den rätt, biblisk, mat. Vi ska avlägga räkenskap för de människor Gud har satt oss att vara ledare över och vi kommer få stå till svars för vilken evighet de går in i. Vi ska inte vara som Aron när han gjorde guldkalven till folket. Det står i 2 Mosebok 32:21:

"Och Mose sade till Aron: "Vad har folket gjort med dig, eftersom du har förlett dem att begå en så stor synd?""

Pröva allt med Guds Ord

Jag hade tänkt att jag skulle gå igenom resten av kapitel 23 där det står om hur reformationsarbetet fortsatte genom Josia. Det står om alla avgudar och diverse handlingar folket höll på med och jag tänkte att det skulle vara intressant att se kopplingar av det till vår samtid idag. Men det får bli en annan predikan om Guds Ande leder så.

I alla fall kan nämnas att det var en hel del folket hade att tillbe, tjäna och söka vägledning från. Men detta gjorde Josia upp med. På det sättet är tiden Josia levde i väldigt lik den tid vi lever i idag. Idag finns det mängder med alternativa tillbedjanden, tjänanden och sätt att söka vägledning från vid sidan av Bibeln. Men då får vi göra som rubriken på denna predikan säger: ”Till Guds undervisning, till vittnesbördet!”. Dessa ord kommer från Jesaja 8:20 men vi läser från vers 19:

”När de säger till er: "Fråga andebesvärjare och spåmän, dem som viskar och mumlar", så svara: "Skall inte ett folk fråga sin Gud? Skall man fråga de döda till råds för de levande?" "Till Guds undervisning, till vittnesbördet!" Om de inte talar enligt detta ord finns ingen morgonrodnad för dem.”

Låt detta bli en reflex för dig. Att vad som än händer och vad du än hör ha den attityden ”Till Guds undervisning, till vittnesbördet!”. Alltså: ”Vad säger Bibeln?”.

Den tid vi lever i nu med restriktioner och karantäner har lett till att kyrkan har fått tänka om och sträcka sig utåt på sätt man kanske inte har prioriterat förr. Till exempel är det mängder med kyrkor och församlingar som sänder gudstjänster av olika slag på internet. Detta är underbart! Kyrkan är aktiv som aldrig förr med att hitta nya sätt att sprida Evangeliet. Men med det behöver vi ta med oss två av de lärdomarna vi har fått idag:

Vi får inte låta arbete komma på bekostnad av Bibelordet. Varken i vår egen kammare eller i kyrkorna.
Vi måste pröva allt med Bibeln. ALLT. Alla predikningar du hör (inklusive den jag har predikat idag) måste prövas med Bibeln. Om det inte stämmer med den, och då alltid utifrån ett kristet perspektiv, så avvisa det. Ta det inte till dig. All undervisning måste prövas. Det spelar ingen roll vilket namn personen har som talar eller vilket namn som står på byggnaden. Om det inte stämmer med Bibeln så är det inte sant. Vem som helst kan ta lösryckta verser och vrida och vända de hur de vill, men de måste stämma ihop med resten av Bibeln. Och då i synnerhet Nya Testamentet. (Jag inser att detta går lite emot det jag tidigare sagt om att Gud kan använda om än så lite som en vers för att ge oss föda och näring för en hel dag. Så är det fortfarande; om vi är ödmjuka, ärliga och vill ha mer av Guds Ord. Det gäller inte om vi bara är lata.)

Avslutning

Jag vill läsa vad Josias väckelse ledde till. Det står i 2 Kungaboken 23:21-23:

”Kungen befallde allt folket: "Fira påskhögtid åt Herren, er Gud, så som det är föreskrivet i denna förbundsbok." Ty en sådan påskhögtid hade inte firats sedan den tid då domarna dömde Israel, inte någon gång under hela den tid som kungar regerade i Israel och Juda. Det var först i kung Josias artonde regeringsår som en sådan påskhögtid firades åt Herren i Jerusalem.”

Det ledde till att påsken blev firad på rätt sätt. Vi vet att påsken var en förebild på Jesus och den korsdöd Han skulle lida för vår skull. Det är detta som blir, och får, fokus när vi ödmjukar oss inför Guds Ord: Påsken blir firad på rätt sätt – Jesus blir hyllad på rätt sätt! Den äkta, sanna, bibliska Jesus blir både ärad och synliggjord när vi underordnar oss Guds Ord – vilket är Jesus. Och det är Jesus det handlar om. När vi underordnar oss Guds Ord så underordnar vi oss Jesus och Han blir både ärad och synliggjord för de runtomkring oss.

Amen.