Rätt fokus i stormen

Predikan hållen i Arboga Pingstförsamling den 22/3-20.

Inledning

Denna predikan har Gud lagt på mitt hjärta, delvis genom en annan predikan som hölls förra söndagen i Times Square Church i New York av en Pastor som heter Tim Dilena, men framför allt på grund av den coronavirus-kris som världen nu går igenom. Många människor är rädda. Speciellt de som inte har något hopp för framtiden men också troende kristna.

Min bön är att denna predikan ska kunna ge tro, hopp och kärlek till oss troende så att vi ser Gud mitt i denna storm som går fram över världen.

Lukasevangeliet 8:22-25:

”En dag steg Jesus i en båt tillsammans med sina lärjungar, och han sade till dem: "Låt oss fara över till andra sidan sjön." De lade ut, och medan de seglade somnade han. Då for en stormvind ner över sjön, och båten tog in så mycket vatten att den höll på att fyllas och de kom i sjönöd. De gick då fram och väckte honom och sade: "Mästare, Mästare, vi går under!" Han vaknade och talade strängt till vinden och vågorna, och de lade sig och det blev lugnt. Sedan frågade han dem: "Var är er tro?" Förskräckta och förundrade sade de till varandra: "Vem är han? Både vindarna och vattnet befaller han, och de lyder honom."”

I denna text befann sig lärjungarna i en båt tillsammans med Jesus när det plötsligt kom en enorm storm. Så kraftig att den höll på att förstöra båten och fick lärjungarna att känna sådan rädsla att de ropade ”…vi går under!” eller ”vi går förlorade!”.

Coronavirus

Idag när vi slår på tv:n, tar upp mobiltelefonen, läser tidningar eller pratar med andra så är det nästan garanterat att man kommer se, höra, läsa eller prata om coronaviruset som drar fram över världen. Det är varierande ord med allt ifrån ”det är lugnt, det är inte värre än en vanlig influensa” till de som är i linje med lärjungarnas rop i båten: ”vi går under!”. Men det är ändå tydligt att båten vi sitter i tar in vatten och vår bekväma tillvaro börjar sjunka under oss. Människor hanterar detta på olika sätt och ett av dessa verkar vara att köpa toalettpapper. Det är sådan hysteri kring detta att toalettpappret har tagit slut på många affärer.

På Expressens hemsida (den 16 mars) kunde man läsa detta:

”Svenskarna hamstrar toapapper som aldrig förr – trots att ingenting talar för att det kommer ta slut. Enligt psykologen Kata Nylén kan beteendet förklaras med att vi försöker få kontroll på situationen. – Att gå ut och köpa upp sig får oss kortsiktigt att känna oss lite lugnare.”

Det verkar som att vi gör detta på grund av rädsla. Vi är rädda för vad viruset kommer orsaka eller leda till och när man inte vet vart man ska vända sig med sin oro så vänder man sig till i princip vad som helst. I detta fall till toalettpapper.

Men vi som Jesu lärjungar idag får inte glömma bort att Jesus är med även oss i denna storm. Inte fysiskt som Han var i texten vi läste men Han är med oss med sin Ande och vakar över oss.

Jag förstår att de som inte har en bekännande, frälsande, levande tro på Jesus Kristus är rädda. Det skulle jag med ha varit. Och som människor är vi sådana att vi sätter vårt hopp till alla möjliga saker när vi är rädda. Det kan vara allt ifrån toalettpapper och pengar till att hålla tummarna och göra alla möjliga olika ritualer. Vi vill ha en trygghet och en visshet om att allt kommer bli bra i slutändan.

Men hur är det med oss som har en bekännande, frälsande, levande tro på Jesus Kristus? Är vi bland dem som ropar ”vi går under!”? Är vi bland dem som hysteriskt köper upp halva ICA:s lager av toalettpapper?

Det är inget fel med att planera och köpa så man klarar sig ett tag men det är skillnad på att planera för framtiden och att bara agera i okontrollerad hysteri. Jag har köpt två paket toalettpapper men jag är inte rädd. (Jag menar inte detta som något kaxigt påstående utan som en uppmuntran till att du inte heller behöver vara rädd.) Jag är inte rädd för jag vet vem jag tror på. Jag vet vad vår Gud är kapabel till och att Han har kontroll på situationen. Jag vet också att Jesus själv har sagt att svåra tider ska komma över världen men att vi inte ska frukta för Han är med oss alla dagar intill tidens slut.

Vi läser från ett annat kapitel i Lukasevangeliet – när Jesus precis har sagt att templet i Jerusalem kommer brytas ner.

Lukasevangeliet 21:7–19:

”Då frågade de honom: "Mästare, när skall detta ske? Och vad blir tecknet på att det står för dörren?" Han svarade: "Se till att ni inte blir vilseledda. Ty många skall komma i mitt namn och säga: Jag är Messias, och: Tiden är nära. Men följ dem inte! Och när ni får höra om krig och uppror, så bli inte förskräckta. Ty sådant måste först hända, men det betyder inte att slutet kommer omedelbart." Vidare sade han till dem: "Folk skall resa sig mot folk och rike mot rike. Det skall bli stora jordbävningar och svält och pest på den ena platsen efter den andra. Fasansfulla ting och stora tecken skall visa sig från himlen. Men innan allt detta händer, skall man gripa och förfölja er. Man skall utlämna er åt synagogor och fängelser och ställa er inför kungar och landshövdingar för mitt namns skull. Detta ger er tillfälle att vittna. Bestäm er därför att inte förbereda något försvarstal. Ty jag skall själv lägga orden i er mun och ge er vishet som ingen av era fiender skall kunna stå emot eller motsäga. Ni kommer att bli förrådda till och med av föräldrar och bröder, av släktingar och vänner, och en del av er skall man döda. Och ni skall bli hatade av alla för mitt namns skull. Men inte ett hår på ert huvud skall gå förlorat. Genom att stå fasta skall ni vinna era själar.”

Jesus talar här om tiden inför Hans återkomst men Han säger i vers 9 att det Han talar om inte betyder att slutet kommer omedelbart. Jag tror att Jesus kommer snart. Snarare än många tror, men skulle det dröja så tror jag ändå att detta även gäller för oss nu idag. I vers 11 stod det: ”Det skall bli stora jordbävningar och svält och pest på den ena platsen efter den andra…”.

Det har dragit fram många olika sorters ”pest” över vår jord genom historien och jag ser dagens coronavirus som en sorts ”pest”. Jesus säger att detta ska komma över världen men Han säger också ”… bli inte förskräckta…”! Gud har kontroll över stormarna vi går igenom! Det står i Psalm 89:9–10:

”Herre, härskarornas Gud, vem är som du? Stark är Herren, och din trofasthet omger dig. Du är den som råder över det stolta havet. När dess böljor reser sig stillar du dem.”

Detta fick lärjungarna i texten vi läste i början erfara när Jesus bara med sitt tal fick stormen att bli stilla! Psalm 148:7–8 förklarar också att Gud ligger bakom naturens krafter och att inget sker som inte Han tillåter eller befaller:

”Prisa Herren från jorden, ni havsdjur och alla djup, eld och hagel, snö och töcken, du stormande vind som uträttar hans befallning,”

Vidare säger Jesus säger i Matteusevangeliet 10:29-31:

”Säljs inte två sparvar för ett kopparmynt? Och inte en enda faller till marken utan er Faders vilja. På er är till och med alla hårstrån räknade. Var alltså inte rädda. Ni är mer värda än många sparvar.”

Om Gud har sådan total kontroll över både naturen och djuren och tar hand om dessa skulle Han då inte ta hand om oss också? Ingenting sker som inte Gud tillåter eller befaller skall ske!

Det gäller även oss idag som möter denna storm av corona. Jag tror att det även är så att Gud låter detta ske av nåd för att folk ska söka sig till Honom.

Evangelisation

Vi läste i Lukasevangeliet kapitel 21 vers 12 att Jesus säger:

”Men innan allt detta händer, skall man gripa och förfölja er. Man skall utlämna er åt synagogor och fängelser och ställa er inför kungar och landshövdingar för mitt namns skull.”

Och vers 16–17:

”Ni kommer att bli förrådda till och med av föräldrar och bröder, av släktingar och vänner, och en del av er skall man döda. Och ni skall bli hatade av alla för mitt namns skull."

Det som är gemensamt med dessa verser är att Jesus säger att vi kristna kommer att få det svårt på grund av Hans Namns skull. Varför? Det står i vers 13:

”Detta ger er tillfälle att vittna.”

När problem och stormar uppstår kan det vara för att Gud vill att vi som Hans barn ska vittna om Jesus. Evangelisera! Men det står också att det kommer innebära problem för oss. I vissa fall handlar det om att själva evangeliets budskap inte är tillåtet men det kan också handla om att den kristna livsstilen, som handlar om att leva ett liv först och främst för Guds ära men också för andra människors bästa, inte tas emot positivt.

Vi som kristna ska tjäna andra och leda dem till Jesus och detta kommer inte världen runt omkring oss alltid tycka om. Det innebär ofta problem när vi kristna kommer med en annan Ande och agerar på ett sätt som totalt krockar med världen. Men det är för Jesu Namns skull vi får problem. Och Han ger oss också löften i samma kapitel i verserna 14-15,18-19:

”Bestäm er därför att inte förbereda något försvarstal. Ty jag skall själv lägga orden i er mun och ge er vishet som ingen av era fiender skall kunna stå emot eller motsäga… Men inte ett hår på ert huvud skall gå förlorat. Genom att stå fasta skall ni vinna era själar.”

Hur god är inte Gud! Först har Jesus sagt att vi inte ska vara förskräckta men att vi kommer hamna i svåra, jobbiga situationer för Hans Namns skull. För att vi ska vittna och predika evangeliet. Och nu säger Han att vi inte ens behöver tänka ut vad vi ska säga när vi hamnar i dessa situationer! Han själv kommer tala genom oss via sin Helige Ande!

Kärlek, kraft och självbehärskning

Det står om den Helige Ande i 2 Timoteusbrevet 1:7–8:

”Ty den Ande som Gud har gett oss gör oss inte modlösa, utan är kraftens, kärlekens och självbehärskningens Ande. Skäms alltså inte för vittnesbördet om vår Herre och inte heller för mig, hans fånge, utan bär också du ditt lidande för evangelium efter den kraft som Gud ger.”

Guds Ande gör oss inte modlösa (ordet betyder också ”rädda, fega”) utan ger kraft, kärlek och självbehärskning. Och sen kopplar aposteln ihop detta med att vittna om vår Herre och att bära det lidande evangeliet för med sig, genom Guds kraft.

Rädsla kommer alltså inte från Gud. Gud vill inte att du ska vara rädd! Gud vill att du ska ha kraft, kärlek och självbehärskning så att du kan bära vilket lidande du än möter för evangeliets skull!

Matteusevangeliet 24 talar om samma tal som Jesus har i Lukas 21 (som vi har läst ifrån) och där står det i vers 12–14:

”Och eftersom laglösheten tilltar, kommer kärleken att svalna hos de flesta. Men den som håller ut intill slutet skall bli frälst. Och detta evangelium om riket skall predikas i hela världen till ett vittnesbörd för alla folk, och sedan skall slutet komma.”

Här säger Han att på grund av allt som händer kommer kärleken att svalna hos de flesta (!). Jag tror att Jesus talar om kärleken till andra människor här. Att svårigheterna runt omkring kommer få kristna bröder och systrar att dras med i paniken och börja bry sig mer om sig själva än om de som på riktigt går förlorade – för evigt. Detta ser vi också i Matteusevangeliets 4 kapitel som talar om samma storm som vi läste i början. Där står det att det var fler båtar som följde lärjungarna båt med Jesus. Men dessa andra tänkte lärjungarna inte alls på. De borde ha ropat till Jesus ”Mästare, mästare de går under!”. Lärjungarna hade ju trots allt Jesus i båten. Tänk då på de som inte hade det – vilken oro och rädsla måste inte de ha känt!

Så blir det när vi ger efter för denna världens ande och dras med i rädslan. Då vandrar vi inte i den kärlek, kraft och självbehärskning som finns tillgänglig för oss i den Helige Ande. Och motsatsen till kärlek är själviskhet, motsatsen till kraft är svaghet – om det är något rädsla gör så är det att dränera kraft – och motsatsen till självbehärskning är panik. Som när man kör i 140 km/h till grannstaden för att köpa 18 paket toalettpapper eftersom det är slut där man bor. Men Gud vill inte att vi ska vara själviska, svaga och hysteriska. Han vill att vi ska stå fasta i Honom och ha rätt fokus! Han ger oss i och med det som nu händer tillfälle att vittna om evangeliet om Hans Son - Jesus Kristus – för de som inte har Honom i sin båt.

En annan båt – en annan lärjunge

Det finns en annan berättelse i Nya Testamentet om en lärjunge som var med i en storm. Det läser man om i Apostlagärningarna 27. Det handlar om Paulus som var på väg till Rom som fånge för att få föra sin talan inför kejsaren. På resan började det bli stormigt och vi läser i vers 10 hur Paulus varnar de som styr skeppet:

"…Ni män, jag ser att den här sjöresan kommer att bli riskfylld och medföra stor förlust inte bara av last och skepp utan också av våra liv."

Men de lyssnade inte på honom. Detta talar till oss idag som kanske länge har talat om Jesus för andra och varnat dem för vad Bibeln säger ska komma över världen. Men de har inte velat lyssna på oss. När sen stormen bryter ut för Paulus och de på skeppet är det häpnadsväckande att se vad han gör. Det står att när de på båten hade förlorat allt hopp om räddning kliver Paulus fram (som var fånge på båten) och säger:

"Ni män borde ha lytt mitt råd att inte lägga ut från Kreta och så undvikit denna skada och förlust. Och nu uppmanar jag er att vara vid gott mod. Inte en enda av er skall mista livet, bara fartyget skall gå under. En ängel från den Gud som jag tillhör och tjänar stod nämligen bredvid mig i natt, och han sade: Frukta inte, Paulus. Du skall stå inför kejsaren. Och se, alla dem som seglar med dig har Gud skänkt dig. Var därför vid gott mod, ni män. Ty den tilltron har jag till Gud att det blir som han har sagt mig.” [21–25]

Paulus börjar vittna (predika)! Lite senare står det att han tog ett bröd, tackade Gud, och de åt och fick nytt mod. Mitt i stormen! Paulus firade i princip gudstjänst mitt ute på öppet hav, i en storm, på ett skepp som höll på att gå under! Tänk om han hade sprungit runt som alla andra och kastat saker hej vilt omkring sig i hysteri! Ingen hade varit intresserad av den Gud han tillhörde då. Men det gjorde han inte. För han var fylld med Guds Ande som gav honom kraft, kärlek och självbehärskning! Därför kunde han senare skriva till Timoteus om just detta (2 Tim1:7-8). Han visste med erfarenhet att Gud inte har gett oss en ande av fruktan, utan kraftens, kärlekens och självbehärskningens Ande.

Vi behöver vara som Paulus i dessa tider. Vi behöver vara beredda att ge svar om det hopp vi äger när folk undrar varför vi inte är oroliga och rädda när alla andra är det. Vi behöver, som Paulus, predika för andra (kanske de som tidigare inte velat lyssna) att även om allt materiellt, och om så även den fysiska kroppen, skulle gå under så finns det en evig räddning för deras själar.

Lita på Gud!

Det är intressant att jämföra dessa texter om stormarna lärjungarna befann sig i. Trots att Jesus inte var med Paulus fysiskt var han inte rädd och han vittnade och betjänade de runtomkring honom. Medan de vi läste om i Lukasevangeliet var rädda och bara brydde sig om sig själva trots att Jesus var fysiskt närvarande i båten. En annan detalj är att Paulus hade fått ett budskap från Gud, via en ängel, om att han skulle stå inför kejsaren och han litade (trodde) på detta. Att han skulle komma till andra sidan havet som Gud sagt. Och de andra hade hört Jesus - alltså Gud själv! Ingen ängel eller profetia eller dröm utan Gud själv - säga ”…Låt oss fara över till andra sidan sjön…”. Men de litade (trodde) inte på detta. Bägge hörde Gud säga att de skulle anlända på andra sidan men de agerade radikalt olika. Rädsla blir således en frukt av otro! Det var också det Jesus påpekade och kritiserade lärjungarna för när Han var med dem i båten:

”Sedan frågade han dem: "Var är er tro?" [Luk 8:25a]

Avslutning

Detta ger oss anledning till självrannsakan och omvändelse. Vilken båt sitter vi i? Vart är vårt fokus? Litar vi på Gud? Är vi som lärjungarna i stormen vi läste om i Lukasevangeliet som bara ropar "rädda oss! Vi går under!", eller är vi som Paulus i stormen i Apostlagärningarna? Låt oss alla omvända oss till Gud idag och tacka Honom för att Han har allt under kontroll och låt oss be om kraft, kärlek och självbehärskning så vi kan ta det tillfälle Han ger oss nu för att vittna om Jesus och hjälpa de, som på riktigt går under, runt omkring oss i den storm vi nu är i.

Till dig som är som är rädd idag vill jag säga: Lita på Gud! Ta emot detta som en uppmuntran och en uppmaning. Gud har inte gett dig en ande av modlöshet. Han har gett dig kärlekens, kraftens och självbehärskningens Ande. Du behöver inte vara rädd! Om det skulle vara så att du till och med dör av detta coronavirus så är det egentligen inte viruset som tar ditt liv – det är Gud som hämtar hem dig. Jesus – och endast Jesus – bestämmer när våra liv på den här sidan evigheten är över.

Hör Jesu ord till dig i Uppenbarelseboken 1:17b-18:

"…Var inte förskräckt. Jag är den förste och den siste och den levande. Jag var död, och se, jag lever i evigheternas evigheter och har nycklarna till döden och dödsriket.”

Amen.