Kallade till förbön

Inledning

Detta år har vi som församling avskilt 200 dagar till bön för vårt personliga liv med Jesus, församlingen, Arboga och världen. Det har varit glädjande att se hur bönelistan har fyllts på med namn men det har också varit en utmaning att fullfölja åtagandet när man väl skrivit upp sig.

Vi börjar redan nu märka hur rötterna av denna sådd slår rot och då är det dags att vattna. Detta gör vi också genom bön. Låt oss gå till texten vi ska läsa.

Lukasevangeliet 11:5–10:

Han sade till dem: "Om någon av er har en vän och går till honom mitt i natten och säger: Käre vän, låna mig tre bröd. En vän som är på resa har kommit till mig, och jag har ingenting att sätta fram åt honom, - vem av er skulle då inifrån huset få till svar: Låt mig vara i fred. Dörren är redan stängd, och mina barn och jag har gått och lagt oss. Jag kan inte stiga upp och ge dig något. Jag säger er: Även om han inte stiger upp och ger honom något för att det är hans vän, så kommer han att stiga upp och ge honom allt vad han behöver för att inte själv bli utskämd. Jag säger er: Be och ni skall få, sök och ni skall finna, bulta och dörren skall öppnas för er. Ty var och en som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas.

Förebedjare

När vi har bett dessa 200 dagar så har det första ämnen varit det personliga livet med Jesus. Och det är viktigt att be för sig själv; att se till att allt är rätt ställt med Gud. Vi uppmuntras att komma till Gud med alla våra önskningar och att kasta alla våra bekymmer på Honom (Fil 4:6; 1 Petr 5:7). Men det finns en ännu större del i bönen och bedjandet för Guds folk och det är förbönen. De tre andra stora ämnena vi har bett för är just detta – förböner. Församlingen, Arboga och resten av världen.

I Bibeln finner vi mängder med förebilder på detta och vi ska snabbt gå igenom några av dem.

Job

Den första vi ska titta på är Job. Mannen som Gud gav Sitt vittnesbörd om:

"Har du lagt märke till min tjänare Job? Ty på jorden finns ingen som är så from och rättsinnig, ingen som så fruktar Gud och undviker det onda." [Job 1:8]

Men vi känner till historien: Satan anklagar Gud och säger att Job bara är som han är på grund av att Gud beskyddar honom och välsignar honom. Han fortsätter med att utmana Gud att ta bort detta för att då få se att Job minsann inte kommer vara den samme.

Gud går med på detta och Job får genomgå ett extremt lidande. Sorg på sorg på sorg kommer hans väg och som om inte det vore nog kommer Jobs vänner och anklagar honom på grund av hans lidande. Men till sist är prövningen för Job över och Gud välsignar honom rikligen, ja till och med mer än början av hans liv. Gud tillrättavisar visserligen Job där han har haft fel men Han tillrättavisar hans vänner ännu mer. Han säger:

… "Min vrede är upptänd mot dig och dina båda vänner, ty ni har inte talat om mig vad som är rätt, så som min tjänare Job har gjort. Tag er därför nu sju tjurar och sju baggar och gå till min tjänare Job och offra dem som brännoffer för er, och min tjänare Job skall be för er. Jag skall visa nåd mot honom och inte göra mot er som er dårskap har förtjänat. Ty ni har inte talat om mig vad som är rätt, så som min tjänare Job har gjort." Elifas från Teman, Bildad från Sua och Sofar från Naama gick då och gjorde som Herren hade sagt till dem. Och Herren bönhörde Job. [Job 42:8–9]

Här ser vi Jobs uppgift som förebedjare. Han ber för sina vänner som falskt hade anklagat honom inför Gud. Skriften säger att genom Jobs bön fick hans vänner nåd. Trots deras hårdhet mot Job bad han för dem att de skulle bli benådade. Det klingar samstämmigt med Herrens bön på korset: …"Fader, förlåt dem, ty de vet inte vad de gör."… (Luk 23:34).

Detta lär oss att ha samma attityd även mot de värsta av vänner. Vi ska vara villiga att välsigna dem, ja även våra fiender, och att be för dem! Vi lär oss också att vi får lida för andras skull; för att de ska få nåd genom vår förbön mitt i lidandet. Detta kan också innebära slutet på prövningen vi går igenom: när vi ber för de som anklagar oss. Det står om Job när denne bad för sina vänner: ”Och Herren gjorde slut på Jobs olycka när denne bad för sina vänner… (Job 42:10a)

Hur många av oss är kanske fortfarande kvar i ett lidande, en prövning, bara för att vi vägrat att be för de som orsakar oss lidande?

Vi vet inte alltid varför vi går igenom prövningar (i Jobs fall handlade det om Guds ära) och det gjorde inte Job heller. Det Job inte visste var att det han gick igenom skulle komma att vara till tröst för miljoner troende i flera tusen år framöver. Hur många gånger har man inte både sagt och hört när man lidit, eller pratat med en som lidit: kommer du ihåg Job?

Den andra förebilden vi ska se på är Abraham.

Abraham

Abraham var också han en förebedjare. Vi kommer ihåg den välkända texten där han står inför Herren och blickar ut över Sodom och Gomorra som Gud har planer på att fördärva på grund av deras synd. Gud sade: "Kan jag dölja för Abraham vad jag tänker göra? (1 Mose 18:17).

Och Abraham började vädja för dessa städer. Han stannar i sin bön när han kommit till begäran om att ifall det finns tio rättfärdiga i staden, Gud då inte skall förgöra den. Sorgligt nog fanns det inte ens tio.

Vi lär oss här att bedja för de rättfärdiga bland syndare, för syndiga städer och platser men också att be för väckelse. Tänk om det hade funnits tio rättfärdiga? Då hade hela städerna bevarats. Därför bör vi be att det ska bli fler rättfärdiga överallt på denna jord. Speciellt på de mest syndiga platser!

Vi går vidare till nästa förebild: Mose.

Mose

Mose tar gång på gång platsen som förebedjare för Israels folk när dessa syndat och brutit förbundet med Gud. Detta är en speciell uppmaning till oss alla som är ledare inom Guds församling. Vi ska stå i gapet för resten av våra bröder och systrar. Vi ska be att de vi är herdar för får nåd och följer den kallelse Gud har för dem. Vi ska leda dem till gröna ängar genom Guds Ord och till rika vattenkällor genom förbön. Vi ska vädja för dem när de faller och bära dem när de inte orkar be själva.

På liknande sätt bör de som inte är kallade till ledare bedja för sina ledare att dessa får kraft, nåd och vishet att utföra sin tjänst.

Mose är också en förebild genom hans förbön för Egypten och Farao. Farao bad Mose att be till Gud om att plågorna med haglet, paddorna och flugorna skulle upphöra. På liknande sätt ska vi som är Kristna be för de ogudaktiga och för syndare.

Abraham fick veta vad Gud tänkte göra med Sodom och Gomorra så att han kunde be för dessa städer. Och Mose fick veta vad som skulle ske och på så vis be för Farao och Egypten.

Vi har idag Bibeln som talar om för oss vad Gud har för planer och vad Han kommer att göra i framtiden. Detta har vi fått veta för att vi ska vara trygga och ha tro och förtröstan när svårigheter kommer. Men också för att vi ska kunna svara andra människor när de frågar, undrar och begär svar på vart vårt hopp kommer ifrån. Vi kan då få tillfälle att be för dessa människor. Kanske låter Gud på liknande sätt svårigheter komma deras väg endast för att de ska be oss om förbön och på så sätt få omvändelse och bli födda på nytt?

Den sista förebilden vi ska titta på är den störste av dem alla.

Jesus

Det är vår Herre och Frälsare själv. Vi har redan talat om Hans bön när Han hängde på korset, och hela Jesu liv här på jorden var präglat av förbön. Han bad för sjuka, för sina lärjungar, för romare, för israeliter och syndare i allmänhet. Och detta är också Hans uppgift just i denna stund. Det står i Bibeln att Han sitter på Faderns högra sida och ber för oss (Rom 8:34).

Hela Jesu böneliv sedan Han stigit upp tillbaka till himlen är i form av förbön. Han behöver inte be för Sig själv längre; Hans uppdrag är fullbordat. Vi å andra sidan är kvar här på jorden och behöver Guds nåd för att klara av livet som kristna. Men det är större att be för andra. Om vi är Jesu lärjungar, Hans präster, så kommer vi att be för andra. Vi ska bära varandra och syndare inför Gud, in i det allra heligaste, fram till nådastolen, för att dessa skall finna nåd.

Om vi går tillbaka till texten vi började med så läste vi om en man som gick till sin vän för att be om bröd till en annan vän som var på resa och hade kommit till honom. Detta textstycke kommer direkt efter att Jesus lär sina lärjungar att be ”Fader vår”. Hela den bönen, och stycket efter, handlar om förbön. Vi lär oss i bönen att be: Fader vår, ge oss, förlåt oss, led oss, bevara oss.

Ett kristet böneliv är ett pluralistiskt böneliv. Vi ber inte bara för oss själva och egoistiska böner utan vi ber kollektiva böner. Vi ber likt Daniel: ”Vi har syndat och gjort orätt, varit ogudaktiga och upproriska. Vi har vänt oss bort från dina bud och föreskrifter.” (Daniel 9:5).

Vi ber likt Daniel som om vi vore delaktiga i landets och vårt folks synder även om vi inte direkt har deltagit i dessa.

Vi ber likt Job för de som hånar och anklagar oss.

Vi ber likt Abraham för syndiga städer och dess invånare.

Vi ber likt Mose för våra bröder och systrar och för våra fiender.

Vi ber likt vår Herre och Mästare Jesus Kristus för alla människor om nåd och frälsning.

Vi ber till Gud om bröd till de som på livets resa hamnar hos oss, i vår närhet, för att de ska få smaka på livets bröd och så bli evigt mättade av det himmelska mannat (som är Jesus själv). Vi ber om väckelse. Och vi har det löftet från den Allsmäktige Guden själv att ”var och en som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas.”

Avslutning

Låt oss därför avskilja, förutom 100 dagars bön som församling, hela 2020 till förbön för vår församling, vår stad, vårt land och hela vår värld. Vi är i startgroparna för något stort. Gud har utgjutit bönens och nådens ande och vi kommer få vara med om en mirakulös och gudomlig tid. Om vi är villiga och uthålliga.

Väckelser har ofta startat med att några stycken, ibland enstaka personer, gått in seriöst och uthålligt i bön. Det är just precis detta vi har gjort nu. Låt oss uppmuntras av detta till att be som aldrig förr.

Amen.