Guds vägar och Guds tankar

Jesaja 55:8–9:

”Mina tankar är inte era tankar,

och era vägar är inte mina vägar, säger Herren.

Nej, så mycket som himlen är högre än jorden,

så mycket är mina vägar högre än era vägar

och mina tankar högre än era tankar.”

Bakgrund

Jesaja är en av de mest kända profeterna i Gamla Testamentet och det framförallt för hans profetior om Jesus. Man kan till exempel läsa kapitel 53 som tydligt talar om Jesu lidande för vår skull.

Jesaja verkade under 700 talet före Kristus under – framför allt – fyra kungar i Juda rike: Ussia (Asarja), Jotam, Ahas och Hiskia. Men när under denna period profeten skrev kapitel 55 och verserna vi läste är inte helt tydligt så vi ska därför titta på några av dessa kungar och vad de gjorde samtidigt som vi har verserna vi läste i inledningen i tanken.

Inledning

Guds tankar är inte våra tankar och Hans vägar – det sättet Han jobbar på – är inte våra vägar.

Syndafallet

För att förstå detta behöver vi gå tillbaka till skapelsen och mänsklighetens början. I och med syndafallet där Eva och Adam åt av den förbjudna frukten, och i och med det trotsade Gud i otro och olydnad och istället lydde Djävulen, fick människan sin syndiga natur. Hon fick förmågan att själv avgöra var som är rätt och fel istället för att tro och lyda det som Gud säger är rätt och fel. Vi kan läsa i Romarbrevets 5:e kapitel i vers 12 där det står:

”…Genom en enda människa kom synden in i världen och genom synden döden, och så kom döden över alla människor, eftersom alla hade syndat.”

Det står vidare i vers 18 att en enda människas fall ledde till fördömelse för alla människor.

Det är nästan ofattbart vilka konsekvenser Eva och Adams synd betydde för mänskligheten. Om vi fortsätter i Romarbrevet så står det i kapitel 1 att Gud har utlämnat människan till ett ovärdigt sinnelag och att detta har lett till bland annat: ondska, girighet, orättfärdighet, elakhet, avund, mordlust, stridslystnad, svek, illvilja, skvaller, förtal, oförstånd, trolöshet, kärlekslöshet och hjärtlöshet. Paulus skriver även om detta i Kolosserbrevet 3:5–10:

”Döda därför era begär som hör jorden till: otukt, orenhet, lidelse, lusta, och girigheten som är avgudadyrkan. Allt sådant nedkallar Guds vrede över olydnadens barn. Bland dem vandrade också ni en gång, då ni levde i dessa synder. Men nu skall också ni lägga bort allt detta: vrede, häftighet, ondska. Låt inte smädelser och fräckheter komma över era läppar. Ljug inte på varandra. Ni har ju klätt av er den gamla människan med hennes gärningar och klätt er i den nya människan, som förnyas till rätt kunskap och blir en avbild av sin Skapare.”

Och i Efesierbrevet 2:1–3:

”Också er har Gud gjort levande, ni som var döda genom era överträdelser och synder. Tidigare levde ni i dem på den här världens vis och följde härskaren över luftens välde, den ande som nu är verksam i olydnadens söner. Bland dem var vi alla en gång, när vi följde våra syndiga begär och gjorde vad köttet och sinnet ville. Av naturen var vi vredens barn, vi liksom de andra.”

Paulus talar om vår syndiga natur och att vi innan vi blivit frälsta levde helt efter den och gjorde vad köttet och sinnet ville. Vi i oss själva (utan Guds ingripande och helgelse i våra liv) handlar helt och fullt i köttet/vår syndiga natur. Allt vi gör och allt vi tänker (ordet ”sinne” vi läste betyder: förstånd, känsla, längtan och tankar) är underordnat köttet. Vi läste att allt som kommer ur detta ”…hör jorden till…”.

Syndafallet har påverkat hela vår varelse: ande själ och kropp, och så totalt fördärvat människan att vi i oss själva är oförmögna till allt gott. Det kan se gott ut men i slutändan är allt som inte är av tro synd.

Frälsningen

Men vi läste också: ”Också er har Gud gjort levande…”. Vilket syftar på frälsningen i Jesus Kristus och helgelsen som Han gör i oss genom den Helige Ande.

Senare i Efesierbrevet (4:22-24) läser vi mer om detta där det står:

”Ni har lämnat ert förra liv och lagt av den gamla människan som går under, bedragen av sina begär, och ni förnyas nu till ande och sinne. Ni har iklätt er den nya människan, som är skapad till likhet med Gud, i sann rättfärdighet och helighet.”

Här står det om den förvandling som sker i Kristus. Vi får en ny Ande i Guds Ande, vi får ett nytt sinne (förstånd, känslor, längtan och tankar) och vi blir del av Jesu kropp. Vi skapas till likhet med Gud. Ordet ”skapas” innebär: formas, totalt ändras eller transformeras.

Vi formas alltså och totalt förändras efter Jesu avbild. Det är detta som Bibeln kallar helgelse. Gud är den som verkar i oss, både vilja och gärning, för att Hans goda vilja ska ske.

Det är nödvändigt att vi ändras så på djupet eftersom vi, som vi har läst, är så totalt fördärvade i vår synd utan Jesus. Helgelsen är livsviktig. ”Ty utan helgelse kommer ingen att se Herren.” (Hebr 12:14).

Den kristna vandringen

När vi har blivit frälsta och fått ett nytt hjärta, en ny Ande och ett nytt sinne skulle man kunna tänka ”nu är de klart! Nu kan jag slappna av!”. Men så är det inte. Vi uppmanas att arbeta med fruktan och bävan på vår frälsning och att vandra i tro, i Anden och inte i köttet. Vi behöver alltså en lyhördhet för att inte igen falla in under syndens slaveri och göra det vårt kött vill. Köttet är i ständig strid med Anden och vill få oss att göra det som är emot Gud.

Med detta som grund går vi tillbaka till texten vi läste i början: Jesaja 55:8–9:

”Mina tankar är inte era tankar,

och era vägar är inte mina vägar, säger Herren.

Nej, så mycket som himlen är högre än jorden,

så mycket är mina vägar högre än era vägar

och mina tankar högre än era tankar.”

Guds vägar och tankar

Det handlar alltså om Guds himmelska, Andliga, perfekta, rättfärdiga tankar och vägar kontra våra jordiska, köttsliga, otros tankar och vägar. Som kristna behöver vi alltså en lyhördhet och en ödmjukhet inför Gud, Hans Ande och Hans Ord för att inte handla efter våra egna idéer och planer. Vi behöver söka Gud och lyssna in vad Han vill. Vi behöver pröva allt med Honom.

Två eller tre vittnen

Bibeln säger att allt ska avgöras med två eller tre vittnen (5 Mose 19:15, Matt 18:16). Detta tänker jag ger oss en attityd till hur vi ska pröva saker. Det står om den Helige Ande att Han ska föra oss in i hela sanningen och att Han inte ska säga något av sig själv (Joh 16:13). Med andra ord: Den Helige Ande kommer aldrig att säga något som strider mot Guds Ord/Bibeln. Och där har vi två vittnen: Bibeln och den Helige Ande.

Vi läser Bibeln – som hjälper oss att skilja mellan själ och Ande, och är en domare över våra tankar (Hebr 4:12) – och den Helige Ande vittnar i vår ande om det som är sant.

Att tro att den Helige Ande har sagt något som vi inte kan bekräfta med Bibeln riskerar således att kunna bli utsvävningar i obiblisk andlighet, medan om man å andra sidan tror att Bibeln säger något som inte bekräftas och blir uppenbarat sant av den Helige Ande riskerar att blir lagiskhet.

Ussia (2 Krön 26)

Gud vill leda oss och Han har lovat att göra detta. Men vi som kristna har så lätt att halka in i våra egna tankar och vägar. Vi har så lätt att tro att bara för att Gud har varit med oss och välsignat oss tidigare är det okej för oss att göra lite som vi vill.

Vi ska nu titta på en av de kungar som Jesaja verkade samtida med: kung Ussia/Asarja .

Det står om honom att han gjorde det som var rätt i Guds ögon och Gud lät honom få stor makt och framgång. Men senare i sitt liv blev han högmodig och fick för sig att själv tända rökelse i Guds Tempel trots att detta strängt endast var prästernas uppgift.

Ussia blev högmodig i sitt hjärta och det står att han handlade trolöst mot Herren. Det är som att han tänkte ”Gud har varit med mig hittills. Han har gjort mig till en framgångsrik ledare för folket så nu vill jag leda även i gudstjänsten. Det står i Skriften att detta bara är till för prästerna, men Gud är ju med mig!”.

Detta blir dels en bild av att använda nåden till ett utsvävande liv i synd och tro och tänka att Gud inte har något problem med synden. "Han älskar ju mig!"

Det är sant att Gud älskar dig, men Han hatar synden så pass mycket att Han var villig att offra sin Son Jesus Kristus – som Han älskar ojämförbart mycket mer – för att syndens makt skulle krossas och vi skulle kunna komma till Honom. Tänk på det och förundras över Guds nåd, kärlek och godhet men också Hans helighet, vrede och rättvisa.

Gud älskar oss så mycket att Han offrade det Han älskar så mycket mer för att rädda oss.

Det är här vi faller ner i vårt jordiska tankesätt. Vi tänker ”Gud förstår ju att den här situationen är problematisk.” Eller ”hur kan det vara så farligt? Det skadar ju ingen annan.” Det skadar absolut ingen annan om vi tillber en tavla eller en stenfigur men det är ändå synd och avgudadyrkan.

Vi tänker som vi gör eftersom vi fortfarande kämpar mot vår syndiga natur (vårt kött). Vi är förblindade av köttet och vårt mänskliga sätt att tänka. Vi ser det från ett jordiskt perspektiv. Men Guds tankar är inte våra tankar. Gud ser klart och vet vad synden leder till (vilket i sin djupaste mening ledde till att Jesus behövde korsfästas) vilket är död. Syndens lön är fortfarande död.

Gång på gång skrivs det till oss i Nya Testamentet att vi inte ska bedra oss själva, alltså inte lura oss. De som medvetet lever i synd och inte är villiga till omvändelse kommer inte komma till himlen när de dör. Om man medvetet med vilja väljer att leva i synd – vilket innebär att man vill leva där Jesus inte är – här på jorden; hur kan man då förvänta sig att spendera en evighet tillsammans med Jesus i himlen? Låt er inte luras! Inga orättfärdiga skall ärva himmelriket.

En annan aspekt av Ussias synd ger en bild av obiblisk andlighet. Han ville fira gudstjänst på ett sätt som Gud förbjöd. Det varnar oss för att inte sväva iväg i något som vi tror är sann andlighet och i vår naivitet (eller slöhet för att istället pröva detta med Bibeln) göra andliga handlingar som är onda i Guds ögon. Vi kanske tänker ”äsch! Det är nog inte så noga!” och det kan mycket väl ha varit så Ussia tänkte! Men då måste vi komma ihåg att Guds vägar inte är våra vägar.

Ahas (2 Kung 16)

En annan kung som levde under Jesajas tid var Ahas. Ahas gjorde inte det som var rätt i Herrens ögon. För att nämna en del av allt han gjorde så offrade han till avgudar, han brände upp sina barn i eld och han vände sig till Assyrien för hjälp istället för att förtrösta (eller tro) på Gud. Som om inte det vore nog så gick han inte bara till världen (Assyrien); han tog också in världen i Guds hus!

Efter att han hade varit i Damaskus och sett det altare som fanns där sände han ritningar för detta till prästen i Jerusalem för att denne skulle bygga ett likadant att ha i templet. Han flyttade på det kopparaltare som Gud hade förordnat skulle finnas där och han ändrade även annat för den assyriske kungens skull.

Detta talar också till oss idag. Eller snarare varnar oss. På ett tydligt sätt vad gäller att inte vända oss till avgudar men också för att inte vända oss till världen eller för att låta världen komma in i Guds tempel! Enligt Nya Testamentet är vi, du och jag, Guds tempel. Ett tempel åt den Helige Ande. Vi får alltså inte låta världen komma in i oss – påverka oss.

Paulus uppmanar oss i Romarbrevet 12 vers 1 att bära fram våra kroppar som ett levande och heligt offer till Gud och skriver vidare i vers 2:

”Och anpassa er inte efter den här världen, utan låt er förvandlas genom sinnets förnyelse, så att ni kan pröva vad som är Guds vilja, det som är gott och fullkomligt och som behagar honom.”

Här ser vi igen hur det talas om att vårt sinne förnyas när vi är i Kristus. Men också att vi inte ska anpassa oss efter världen – att inte följa världens spår eller mönster. Att inte ha jordiska tankar och att inte vandra efter jordiska vägar.

Vi får inte låta världens sätt att tänka slå rot i våra sinnen. Och vi får inte handla på det sätt som världen gör. Vi strider inte på världens vis!

Våra planer för allt arbete – oavsett om det är som församling eller som privatpersoner – måste vara himmelska, Gudomliga och inte världsliga, köttsliga.

Gud agerar inte alltid logiskt eller på ett sätt som vi helt kan förstå. Och inte heller kan vi helt förstå Gud. Det står i 5 Mosebok kapitel 29 vers 29:

”Det fördolda hör Herren, vår Gud, till. Men det uppenbarade gäller för oss…”

Vi får veta det som Gud låter oss få veta och bara för att vi inte helt kan begripa det som står om Gud eller logiskt kan paketera in Honom efter vårt sätt att tänka betyder det inte att Gud inte är sådan.

Gud är inte logisk – Han är trovärdig.

Det Guds Ord säger, stämmer. Det Guds Ord säger, är sant. Guds Ord är felfritt, perfekt, fullkomligt! Ordspråksboken 30 vers 5–6 säger:

”Allt Guds ord är rent från slagg, han är en sköld för dem som tar sin tillflykt till honom. Lägg ingenting till hans ord, så att han beslår dig med lögn.”

”Rent från slagg” är ett ord på hebreiska som används för att tala om reningen av guld eller silver från just slaggprodukter – smuts. Och det varnas för att lägga till något. Vi ska alltså varken säga att Guds Ord påstår något som det inte gör; men inte heller säga att Guds Ord inte påstår något som det gör.

Vi får alltså inte låta världen påverka våra tankar och vägar när det handlar om Gud och Hans Ord. Guds tankar är inte våra tankar och Guds vägar är inte våra vägar.

Vi har talat om att vi är Guds tempel och att vi inte får ta in världen i oss, men det Ahas gjorde talar också till oss om att inte ta in världen in i Guds församling – in i kyrkan. Då menar jag inte utseende och inredning – men även där kan man inte tillåta vad som helst – utan även här menar jag världens tankar/idéer och vägar/handlingssätt.

Det står i 3 Mosebok att prästerna inte fick ohelga Guds helgedom.

Ordet ohelga här betyder ”profanera”, eller med ett enklare ord ”förvärldsliga”. Vi är alla enligt Nya Testamentet Guds präster och vi får då inte förvärldsliga Guds Hus.

Det står om Ahas att han vart orsak till folkets lössläppthet! Så får det aldrig bli i Guds församling: att vi blir orsak till att människor tar enkelt på Gud!

Hiskia (2 Kung 18–20, 2 Krön 29–32)

Den sista kungen vi ska titta på som levde under Jesajas tid är Hiskia. Hiskia gjorde mycket som var mycket bra. Bland annat avskaffade han offerhöjderna, han lämnade världen (Assyrien) och förtröstade istället på Gud, han helgade och renade templet och reformerade riket på andra sätt.

Det finns mycket att lära sig från Hiskias liv men det hinner vi inte gå in på nu. Den som vill kan läsa om honom i 2 Kungaboken 18–20 och i 2 Krönikeboken 29–32. Dock ska jag nämna en sak som han gjorde. Det läser vi i 2 Kungaboken 18:4:

”Han avskaffade offerhöjderna, slog sönder stoderna och högg ner Aseran. Vidare krossade han den kopparorm som Mose hade gjort. Ända till denna tid hade nämligen Israels barn tänt offereld åt den, och man kallade honom Nehustan.”

Kopparormen som här nämns hade Mose gjort på Herrens befallning efter att Gud hade sänt giftiga ormar mot Israels folk eftersom de hade klagat på Gud och på det sättet syndat. De skulle se upp till denna kopparorm och på det sättet få leva om de hade blivit bitna.

Kopparormen var alltså något bra och positivt, ja till och med något som Gud manade Mose att göra, men den behövde nu Hiskia slå sönder eftersom folket hade börjat tända offereld åt den. Folket hade vänt något positivt som Gud hade gjort till avgudadyrkan.

För oss idag blir det en varning om att inte ”förheliga” något speciellt tillvägagångssätt som Gud har verkat genom tidigare. Missförstå mig rätt: Jesus är densamme igår, idag och imorgon och Gud kommer aldrig göra något som går emot Bibeln – som vi har talat om. Men Gud verkar inte heller på exakt samma sätt hela tiden. Jesus spottade inte på marken och gjorde en deg för att stryka på alla som var blinda. Och Josua och Israels folk marscherade inte runt alla städer de intog.

Bara för att Gud har gjort något på ett specifikt sätt en gång betyder inte att det kommer gå till exakt likadant varje gång. Om en person blir helad när du håller din vänstra hand på dennes högra axel så betyder inte det att du varje gång du ber för någon ska hålla din vänstra hand på dennes högra axel för att personen ska bli helad. Vi får vara lyhörda på den Helige Ande och agera i tro allt eftersom Gud leder oss. Guds vägar är inte våra vägar.

Vi får inte bli så låsta i något som Gud har gjort förr så att vi bildligt talat tänder offereld åt det istället för att tillbe Gud. Det kan handla om allt ifrån något speciellt mönster av agerande som Gud har verkat i till att handla om rent fysiska saker.

Avslutning

Jesus talar i Johannesevangeliet kapitel 3 om denna kopparorm och säger att den var en förebild på Honom – att Han, liksom den, måste bli upphöjd för att var och en som tror på Honom ska ha evigt liv. Och det är Jesus Guds tankar och vägar handlar om. Jesus sa själv att Han är vägen sanningen och livet. Vi ska inte se upp till något annat än till Jesus och Hans korsdöd för oss. Om vi fokuserar på Jesus i alla våra vägar och tankar så kommer Han leda oss rätt. Vi behöver inte oroa oss: för vi vet vilka tankar Gud har för oss. Vi läser avslutningsvis i Jeremia 29:11:

”Jag vet vilka tankar jag har för er, säger Herren, nämligen fridens tankar och inte ofärdens för att ge er en framtid och ett hopp.”

Amen.