Enighet

Psalm 133:

”En vallfartssång av David. Se, hur gott och ljuvligt det är när bröder bor endräktigt tillsammans. Det är som när den dyrbara oljan på huvudet rinner ner i skägget, i Arons skägg, och ner över kragen på hans dräkt. Det är som Hermons dagg som faller ner på Sions berg. Ty där ger Herren befallning om välsignelse, om liv till evig tid.”

I denna psalm talar David om hur gott och ljuvligt det är när bröder bor endräktigt tillsammans. Man skulle också kunna översätta vers 1 och slutet av vers 3 till: Se vad gott och behagligt, älskvärt, ljuvligt för bröder att förbli, bo, sitta enade, i enighet... där befallde Herren välsignelsen ”livet” från evigheten.

Välsignelsen: livet från evigheten

I hebreiskan står ordet ”välsignelse” i bestämd form vilket talar om att det är en speciell utvald välsignelse. Och att denna utvalda välsignelse är ”livet från evigheten”. Vad är det då för välsignelse? Det får vi svar på i Nya Testamentet.

Det står i Johannesevangeliet kapitel 14 att Jesus är vägen, sanningen och livet. Och att ingen kommer till Fadern förutom genom Honom. Och i Romarbrevet skriver Paulus att Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre. (Rom 6:23) Jesus är både vägen till- och livet i sig själv. Det eviga livet är i Kristus Jesus. Det blir alltså frälsningen i Jesus Kristus som är "välsignelse, liv till evig tid." eller ”välsignelsen, livet från evigheten”.

Man skulle då kunna läsa psalm 133 som: Där bröder förblir i enighet, där har Gud befallt välsignelsen: frälsningen i Jesus Kristus! Alltså där vi kristna förblir eniga kommer Jesus att träda fram! Frälsningen kommer att bli synlig. Människor kommer att få omvändelse av Gud! Detta talar Jesus själv om när Han säger:

Om ni har kärlek till varandra, skall alla förstå att ni är mina lärjungar” (Joh 13:35).

När vi är i gudfruktig enighet så älskar vi varandra och det är nödvändigt för att de otroende runtomkring oss ska se Jesus genom oss.

Då vi har lagt den grunden ska vi gå till Gamla Testamentets bok Josua för att mer förstå vad Biblisk enighet är. Det står i Romarbrevets 15 kapitel vers 4: ”Ty allt som tidigare har skrivits är skrivet till vår undervisning...” så Gud har alltså något att säga till oss idag utifrån Josua bok.

Josua

Josua handlar om hur Israels folk går in i löfteslandet efter att i ca 40 år ha gått runt i öknen eftersom de, då de skulle gå in första gången, drabbades av otro och oenighet och inte litade på Gud. Den gången var det bara Josua och Kaleb som trodde att de skulle kunna inta landet med Guds hjälp. Men nu efter 40 år i öknen, när alla de som inte ville gå in första gången hade dött, var de eniga bakom Josua och hade gått in i det förlovade landet.

Detta är en bild på oss kristna som har kommit in i löfteslandet som flödar av mjölk och honung, och löfteslandet blir en bild på frälsningen som finns i Jesus Kristus.

Det står i Josua bok kapitel 1 vers 16:

”De svarade Josua: "Allt som du har befallt oss skall vi göra, och vart du än sänder oss skall vi gå.”

Folket var eniga bakom sin ledare de vann flera stora segrar. Den mest kända är väl striden mot Jeriko där Israels folk fick vandra runtomkring staden i 7 dagar och Gud sedan förstörde dess murar så Israel kunde inta den. (Man kan läsa om det i kapitel 6.) Vidare står det om deras seger mot Ai i kapitel 8, mot Amoreerna i kapitel 10 och om hur de besegrade kungarna i norr i kapitel 11. Sedan sammanfattas det i kapitel 12 om alla de kungar som Josua besegrade.

Alla dessa segrar blir en bild av den kristna vandringen: hur Gud för oss från härlighet till härlighet. Hur vi får erfara andliga segrar i Kristus och får befrielse från synd och skam. Det är också en bild av segrar och framgångar som "kristendomen" har haft och som den även nu borde ha.

Svärd

När jag satt och läste Josua fick jag en tanke, som jag tror kommer från Gud.

Den tanken var : Hur lärde sig Israel att strida? De gick ju runt i öknen i 40 år och alla stridsmän de hade haft tidigare dog under den vandringen. Svaren jag hittade blev dessa:

1. De lärde sig under vandringen. Det var i ödemarken de blev formade och fick lära sig att tro och förtrösta på Gud av hela sitt hjärta. (5 Mos 8:2-6) Detta ledde således till att de litade på, och fick, Guds hjälp i svårigheter. De var eniga med Gud.

2. De hade starka ledare som fruktade Gud mer än människor och som ledde och tränade dem (Mose och Josua). De var eniga med varandra.

3. Och sen såg jag i bibeln att det står att de slog sina fiender ”med svärd”.

Gång på gång står det att de slog dem ”med svärd”. Det står minst 16 gånger i Josua bok (och då är boken bara 24 kapitel, varav en hel del av dessa är stammarnas fördelning av landet).

Nu ska jag på en gång klargöra att vi som kristna ALDRIG strider med våld för evangeliet. Vi strider inte mot människor. Vi strider för människor. Det står i Efesierbrevet kapitel 6 vers 12: ”Ty vi strider inte mot kött och blod utan mot furstar och väldigheter och världshärskare här i mörkret, mot ondskans andemakter i himlarna.”

Och i 2 Korinthierbrevet kapitel 10 vers 3-6:

”Ty även om vi lever här i världen, strider vi inte på världens sätt. De vapen vi strider med är inte svaga utan har makt inför Gud att bryta ner fästen. Ja, vi bryter ner tankebyggnader och allt högt som reser sig upp mot kunskapen om Gud. Och vi gör varje tanke till en lydig fånge hos Kristus och är beredda att straffa all olydnad, så snart ni har blivit fullkomligt lydiga.”

Vi strider alltså inte mot människor. Vi strider mot andemakter. Mot djävulen. Vi strider för människor för att de ska bli frälsta. Och ett mycket kraftfullt vapen som Gud har gett oss är bönen. Den är mycket mera kraftfull än alla kärnvapen som finns på jorden tillsammans. Men vi har fått fler vapen av Gud. Om vi går tillbaka till Efesierbrevet igen, till kapitel 6 som talar om den andliga vapenrustningen, så står det i slutet av vers 17 att vi har fått: ”...Andens svärd som är Guds ord.” Josua slog sina fiender med svärd. Och det gör vi med! Med Andens svärd, vilket är Guds ord! Vi besegrar alltså våra fiender med bön och bibeln.

Guds Ord

I Israels fall så har de fått landet av Gud, men de behövde själva strida för att få det. Och så är det för oss med. Vi behöver strida för att få alla de löften som Gud har gett oss. Genom bön och Guds ord kommer tro att växa fram i oss och vi kommer att få del av segern och alla de underbara löften Gud har gett oss i Jesus Kristus. Tack vare Hans seger på korset.

Ett sätt vi strider med Guds ord på är hur vi förhåller oss till just Guds ord. Vår enighet med bibeln. Hur vi håller i svärdet. Om vi går tillbaka till Josua så ser vi vad Gud sa till dem angående Guds ord. I kapitel 1 vers 8 står det:

”Låt inte denna lagbok vara skild från din mun. Tänk på den både dag och natt, så att du håller fast vid och följer allt som är skrivet i den. Då skall du lyckas i det du företar dig, och då skall du ha framgång.”

Gud knyter alltså framgång till hur vi förhåller oss till Hans ord. Hur vi lyder. Om vi är eniga med Honom! Detta gäller även oss idag som vi tidigare läste i Romarbrevet. Och Jesus undervisar om att vi ska lyssna till Honom och handla efter det Han säger. I bergspredikan i Matteusevangeliet kapitel 5 vers 13 säger Jesus:

”Ni är jordens salt. Men om saltet förlorar sin sälta, hur skall man då göra det salt igen? Det duger bara till att kastas ut och trampas ner av människor.”

Här talar Han om hur vi är kallade att vara salt i en ruttnande värld. Hur vi är kallade att komma med smak, helande och bevarande medans världen ständigt blir mer likgiltig, sårad och splittrad. Vi är kallade att vara en kontrast till världens mörker. En motpol. Ett motstånd. Men om vi inte lever som bibeln lär och ändå går ut och predikar vad bibeln lär så kommer vi inte ha någon framgång. Då duger det vi gör bara till att kastas ut och trampas ner av människor. Vi blir hånade och slagna men det vi säger kommer inte att ha någon effekt. Om vi inte lever som vi lär kommer inte någon annan att få liv genom det vi lär. Människor är inte intresserade av en kraftlös religion. Människor vill ha något äkta, sant, livgivande. Och om det inte syns i oss så kommer det inte att vara attraktivt för andra.

På ett annat ställe i bibeln där Jesus talar om att vi ska var salt så säger Han avslutningsvis: ”...ha salt i er och håll fred med varandra!” (Mark 9:50). Här kopplar Jesus ihop saltet med enighet. Så på ett sätt bevarar vi sältan när vi står eniga tillsammans. Vi ger smak till, helar och bevarar varandra.

Vi förblir salta när vi står i enighet; med varandra och med Gud. Hans Ord.

Välsignelsen och förbannelsen

Josua och Israel höll sig till Guds ord. Vi läser i Josua kapitel 8 verserna 34-35:

”Därefter läste han upp alla lagens ord, välsignelsen och förbannelsen, allt så som det var skrivet i lagboken. Inte ett ord av allt det som Mose hade befallt underlät Josua att läsa upp inför Israels hela församling med kvinnor och barn och de främlingar som följde dem.”

Han läste upp alla lagens ord. Både välsignelsen och förbannelsen. Välsignelsen står för allt det vi får av Gud. Allt det ”positiva” om man så vill. Allt ”gör detta”. Och förbannelsen står för allt ”negativt”. Allt ”gör inte detta”. Det är lättare att läsa välsignelserna och allt det goda som vi får, men när vi kommer till ställen i bibeln där våran livsstil eller vår karaktär ifrågasätts så vill vi gärna hoppa fram ett kapitel och läsa mera om hur mycket Gud älskar oss. Och Gud älskar oss. Det gör Han. Mycket mer än vi klarar av att förstå. Men vi måste också läsa ”förbannelsen”, eller "det som Gud säger är fel". Till exempel så står det i Galaterbrevet kapitel 5 vers 22-23 om Guds välsignelser till oss:

”Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet och självbehärskning. Sådant är lagen inte emot.”

Detta är vad Gud har lovat att ge oss. Hur Han har lovat - och kommer - att forma varje kristens liv och karaktär. Men lite tidigare i samma kapitel så står det också:

”Köttets gärningar är uppenbara: de är otukt, orenhet, lösaktighet, avgudadyrkan, svartkonst, fiendskap, kiv, avund, vredesutbrott, gräl, splittringar, villoläror, illvilja, fylleri, utsvävningar och annat sådant. Jag säger er i förväg vad jag redan har sagt: de som lever så skall inte ärva Guds rike.” (vers 19-21)

Detta är det Gud säger är fel. "Förbannelsen", det "negativa". Enkelt översatt så betyder det att alla människor som medvetet lever i, eller praktiserar, sexuell omoral (all sexuell aktivitet som inte sker mellan en man och en kvinna som är gifta med varandra), orenhet, lösaktighet, avgudadyrkan (att man tillber idoler, statyer, gör yoga eller tillber andra gudar på något annat sätt), svartkonst (magi), fiendskap (väljer att hålla något emot någon annan), kiv, avundsjuka, vredesutbrott, gräl, splittringar (i kontrast till enighet), villoläror (allt som inte stämmer med bibeln), illvilja, fylleri och utsvävningar inte kommer att komma till himlen när de dör. Detta gäller inte om man kämpar mot synd i sitt liv och vill bli fri. Då kommer Gud att möta dig och ge dig befrielse i Namnet Jesus. Om du fortsätter att omvända dig till Honom, tror och ropar så kommer Han att svara. Detta gäller istället de som väljer att fortsätta leva så som vi precis läst trots att de vet att det är fel.

Gud strider för oss när vi är eniga med Honom

När Israels folk levde på rätt sätt och höll sig till hela Guds ord (bibeln) så stred Gud för dem. Genom under och mirakler. Det står i Josua bok hur Gud lät stora stenar falla ner från himlen på deras fiender och hur Han till och med gjorde så att solen stod stilla. Jesus bekräftar att Han på liknande sätt kommer att strida för oss när Han säger att tecken skall följa dem (oss) som tror.

(Detta tror jag är ett budskap till dig som kämpar med att dagarna inte räcker till. Då vill Gud säga till dig att om du börjar strida mer med Honom i bön och i Hans ord, om du spenderar mer tid med Honom och söker Hans rike och Hans rättfärdighet först så kommer Han att se till att tiden räcker. Han kan göra så att solen står still i ditt liv och du hinner med mer än vad du hade hunnit med annars.)

Vi ser i bibeln hur Gud var med Israel när de lydde Hans ord. Men vi ser också hur illa det går när ett land vänder sig bort ifrån Gud. Och vi ser hur illa det går när enigheten upphör.

Gud strider inte för oss när vi inte är eniga med Honom

I Josua kapitel 7 får vi ett exempel på detta. Israel hade blivit tillsagda att inte ta något av rovet från Jeriko till sig själva efter att de hade besegrat staden. Men vi läser i vers 1 vad som hände:

”Men Israels barn förgrep sig på det som givits till spillo. Akan, son till Karmi, son till Sabdi, son till Sera av Juda stam, tog av det. Då upptändes Herrens vrede mot Israels barn.”

Akan bröt enigheten och syndade mot Gud. Han lyssnade inte till vad Gud hade sagt utan gick sin egen väg. Och detta drabbade hela nationen. 36 personer dog på grund av Akans synd.

Din och min synd påverkar inte bara oss själva utan också vår gemenskap - vår familj, vår församling – hela kristenheten och hela vårat land. Att Sverige ser ut som det gör tror jag tyvärr beror på oss kristna. Hur vi har förvaltat det som Gud har gett oss.

I Akans fall så var hans synd girighet. Vilket enligt Kolosserbrevet kapitel 3 vers 5 är avgudadyrkan. Han tog en mantel, silver och guld för sig själv. Och vi ser hur Gud pekar ut för Israel vem det var som var skyldig till deras nederlag. Det står i kapitel 7 vers 19:

”Då sade Josua till Akan: "Min son, ge Herren, Israels Gud, ära och bekänn inför honom. Säg mig vad du har gjort och dölj ingenting för mig."”

Det är omöjligt att dölja någonting för Gud. Han ser precis allt. Och vi ser här att vägra bekänna sin synd är att inte ge Gud ära. När vi bekänner vår synd – det vi gjort fel – så ger vi ära till Gud! Det står i Jakobs brev att vi ska bekänna våra synder för varandra och be för varandra så ska vi bli botade. Att påstå att man inte gjort något fel är högmod. Och det är en synd i sig. Men om vi har en bekännande attityd så kommer Gud att, inte bara förlåta oss, utan också hjälpa oss att inte falla för samma sak gång på gång.

Men inte bara det vi aktivt gör påverkar. Utan också det vi passivt tillåter. Det står i 2 Johannesbrevet verserna 9 till 11:

”Den som inte förblir i Kristi lära utan går utöver den, han har inte Gud. Den som förblir i hans lära har både Fadern och Sonen. Om därför någon kommer till er och inte för med sig denna lära, så skall ni inte ta emot honom i ert hem eller hälsa honom välkommen. Den som välkomnar en sådan gör sig medskyldig till hans onda gärningar.”

Här skriver Johannes att om vi släpper in någon i vårat hus som predikar en annan lära än den som bibeln lär så blir vi medskyldiga till det. Detta är kanske främst en varning till alla som har en ledartjänst i Guds hus – vem vi släpper fram till talarstolen - men även en varning till oss alla. Vad låter vi predikas på tv:n eller datorn hemma hos oss?

Omvändelse, ödmjukande och bön

Om vi går tillbaka till Josua och alla segrar de vann, och även kollar framåt till Apostlagärningarna och ser på den första församlingen så märker vi ganska snart att vi inte vinner samma segrar i Arboga eller Sverige idag som de gjorde. Vi vet att Jesus är den samme idag, igår och i all evighet. Det måste alltså vara vi som gör något annorlunda. Vad behöver vi då göra för att fixa det här? Svaret får vi av Gud i 2 Krönikeboken kapitel 7 vers 14. Där Gud ger ett löfte till Salomo, och även till oss här idag:

”men mitt folk, som är uppkallat efter mitt namn, ödmjukar sig och ber och söker mitt ansikte och omvänder sig från sina onda vägar, då vill jag höra det från himlen och förlåta deras synd och skaffa läkedom åt deras land.”

Om vi - som är uppkallade efter Guds Namn, Jesu församling – ödmjukar oss och ber, söker Gud och omvänder oss ifrån allt som inte är av Gud (allt som bibeln säger är fel), tillbaka till Honom så lovar Han att höra och förlåta oss. Och skaffa läkedom åt vårat land! Detta är Sveriges enda räddning. Det spelar ingen roll vem som är statsminister. Han eller hon kan inte rädda oss. Det enda som spelar någon roll nu är en sann Andlig ren väckelse. Och den kommer bara om vi - Guds folk - omvänder oss och ber. Nyckeln till väckelse har alltid legat i Jesu kyrkas hand. Frågan är bara: Vad gör vi med nyckeln?

Det krävs inte många. Det räcker med en rättfärdig människas böner. Elia är ett exempel på det. Man kan läsa om honom i 1 Kungaboken kapitel 18 hur han samlade hela Israel tillsammans med 450 Baals profeter och sa åt dem att bygga ett altare, offra på det och tillbe vid det, så skulle han bygga ett altare till Herren och offra och tillbe vid det. Och den guden som svarade med eld på altaret skulle vara den Ende Levande Sanne Guden. Baals profeterna byggde sitt altare, offrade och tillbad men ingenting hände. Sen byggde Elia ett altare, och han använde 12 stenar som symboliserar enighet efter Israels tolv stammar. (På den tiden var riket splittrat mellan Juda rike och Israels rike. Men detta gick Elia emot.) Och han tillbad och Gud svarade med eld ifrån himlen ner på altaret och hela nationen vände om till Gud. Total väckelse.

En intressant detalj i Josua är att i vissa städer står det att de brände ner dessa. Det talar till mig om väckelse. När vi strider med Guds ord och bön så kommer Gud att sätta våran stad i brand! Med Guds heliga eld. Och bränna bort allt mörker, allt hat och all ondska.

Avslutning

Vår enighet är viktig, inte bara för oss, utan för hela vårat land. Hur vi förhåller oss till Gud och Hans ord påverkar mycket mer än vad vi kan tro och se. Och hur vi förhåller oss till varandra likaså.

Om vi bestämmer oss för att ödmjuka oss (inför att Jesus är Herre; att det är Han som bestämmer. Det Han säger är fel är fel och det Han säger är rätt är rätt), omvända oss (från allt som strider mot Gud och Hans ord) och be ärliga, sanna böner så kommer vi förundras över vad Gud kan göra. Vi kommer få erfara segrar vi knappt vågar tänka på eller önska oss.

Gud kommer befalla välsignelse, om liv till evig tid.

Det kommer en tid då vi kommer få böja knä med personer som har blivit överbevisade om sin synd. Som ropar efter förlåtelse och upprättelse. Och vi kommer, med tårar, få leda dem till Jesus i bön. Den tiden kommer snart. Det är dags att göra sig redo. Jag avslutar med Josuas ord ifrån kapitel 3 vers 5:

"...Helga er, för i morgon skall Herren göra under bland er."

Amen.