David och Goliat

Bakgrund

Innan vi går till 1 Samuelsboken kapitel 17 ska jag berätta lite hurdant läget var i Israel och vad som hade hänt innan striden mot Goliat tog plats.

Saul

Under den tiden var en man som hette Saul kung över Israel. Han hade blivit smord till den av profeten Samuel, men hade dessvärre nu blivit förkastad av Gud. Saul hade trotsat Gud och Hans ord, och med det varit upprorisk mot Honom. Detta hade bedrövat Samuel och man kan läsa att han sörjde över Saul. Det står i 1 Samuelsboken 16:1:

”Herren sade till Samuel: "Hur länge tänker du sörja över Saul? Jag har ju förkastat honom, så att han inte kan vara kung över Israel. Fyll ditt horn med olja och ge dig av. Jag skall sända dig till betlehemiten Isai, ty en av hans söner har jag utsett åt mig till kung."”

Detta skrämde Samuel och vi läser från vers 2:

”Samuel svarade: "Hur skall jag kunna gå dit? Om Saul får höra det, dödar han mig." Herren svarade: "Tag med dig en kviga och säg: Jag har kommit för att offra åt Herren. Sedan skall du inbjuda Isai till offret, och jag skall då låta dig veta vad du skall göra, så att du åt mig smörjer den jag visar dig."”

Isais söner

Samuel gjorde som Herren sa och gick till staden Betlehem. När han anlände där blev ledarna i staden förskräckta och frågade om an kom med frid. Samuel förklarade att så var fallet och letade upp Isai och inbjöd denne till offret.

Sedan började Isai låta sina söner gå fram, en i taget, för att Samuel skulle få veta vem av dem Herren bekräftade som den nye kungen. Den förste som gick fram var sonen Eliab. När Samuel såg honom tänkte han att det säkert var han som Gud hade utvalt. Men Gud sa till Samuel: ”Se inte på hans utseende och på hans resliga gestalt, ty jag har förkastat honom. Ty det går inte efter vad en människa ser. En människa ser det som är för ögonen, men Herren ser till hjärtat” [1 Sam 16:7].

På liknande sätt lät Isai 7 söner gå fram inför Samuel, men Gud bekräftade ingen av dem.

Låt oss sätta oss i Samuels situation här: han var sorgsen och rädd - bägge på grund av Saul - men hade ändå gått emot sina känslor för att lyda Gud. Men nu verkade det som att ingen av sönerna till Isai blev bekräftad av Gud. Samuel hade kunnat tänka att han hade hört fel; att Gud inte alls hade sagt till honom att gå till Betlehem och smörja en ny kung. Han hade kunnat tänka att hans rädsla och ledarnas rädsla i staden när han kom dit var ett tecken från Gud att han inte skulle vara där. Eller så hade han kunnat börja resonera med sitt eget förstånd och tänkt att Gud nu lät honom själv välja en av dessa söner, istället för att vänta och förtrösta på Gud. Men bibeln säger: "Ty den Ande som Gud har gett oss gör oss inte modlösa, utan är kraftens, kärlekens och självbehärskningens Ande." [Tim 2:7]. En annan översättning säger: "Ty Gud har inte gett oss en ande av rädsla..." (NKJV)

Guds Ande gör oss alltså inte rädda och hjälper oss att behärska oss själva och förtrösta på Gud. Och det var det Samuel gjorde.

David

Vi läser från vers 11:

”Och han frågade honom: "Är detta alla pojkar du har?" Han svarade: "Det fattas en, den yngste, och han vaktar fåren." Då sade Samuel till Isai: "Sänd bud och hämta hit honom, för vi sätter oss inte till bords förrän han kommer hit." Isai sände då bud och hämtade David. Han var rödkindad, hade vackra ögon och såg bra ut. "Stå upp och smörj honom", sade Herren, "ty han är det." Då tog Samuel sitt oljehorn och smorde honom mitt ibland hans bröder. Och Herrens Ande kom över David från den dagen och framöver. Sedan steg Samuel upp och gick till Rama.”

Samuel gjorde som Gud sa och smorde David till kung. Den yngste sonen, som enligt bibeln (Apg 13:22) var en man efter Guds hjärta.

Vi läste att David blev smord inför sina bröder. På sätt och viss kan man alltså säga att han blev smord till Israels nye kung offentligt! Det gör Davids nästa steg så mycket mer förunderligt och man förstår att han verkligen hade ett hjärta efter Guds hjärta.

Man hade kunnat tänka sig att David nu skulle marschera upp till Saul med pompa och ståt och kräva tronen. Trots allt hade profeten Samuel (den tidens störste profet) smort honom till kung offentligt! Men det gjorde inte David. Utan han lydde sin far och vaktade får. Bibeln säger att vi ska hedra vår mor och far och det var det som fanns i Davids hjärta.

När sedan Saul sände efter honom för att komma och spela musik för honom då han plågades av en ond ande så gjorde David lydigt det. Och det är där vi är när vi nu kommer till texten om David och Goliat.

1 Samuelsboken 17:1-11:

”Filisteerna samlade sina härar till strid. De samlades vid det Soko som hör till Juda och slog läger mellan Soko och Aseka, vid Efes-Dammin. Saul och Israels män hade också samlats och slagit läger i Terebintdalen. De ställde upp sig till strid mot filisteerna. Filisteerna stod på berget vid ena sidan, och israeliterna stod på berget vid andra sidan, så att de hade dalen mellan sig. Då kom en stridsman vid namn Goliat från Gat fram ur filisteernas led. Han var sex alnar och ett kvarter lång.

En annan Bibelöversättning förklarar att Goliat var över 3 meter lång (NUB).

På huvudet hade han en kopparhjälm, och han var klädd i en fjällpansarskjorta - pansaret av koppar vägde femtusen siklar. Det är ungefär 60 kg! (NUB)

Han hade benskenor av koppar och bar ett kastspjut av koppar på ryggen. Skaftet på spjutet liknade en vävbom och järnspetsen på spjutet vägde sexhundra siklar. Hans sköldbärare gick framför honom.

Ungefär 7 kg! (NUB)

Och han stod och ropade till Israels här: "Varför drar ni ut och ställer upp er till strid? Är inte jag en filisté och ni Sauls tjänare? Välj ut åt er en man som kan komma hit ner till mig. Om han klarar av att strida mot mig och slå ner mig, skall vi vara era slavar. Men om jag besegrar och slår ner honom, skall ni vara våra slavar och tjäna oss." Filisteen fortsatte: "Jag har i dag hånat Israels här. Skaffa fram någon, så att vi får slåss!" När Saul och hela Israel hörde vad filisteen sade, blev de förfärade och skräckslagna.”

Så fortsatte Goliat att göra i fyrtio dagar. Tänk er känslan som var i Israels läger. Här står deras fiender reda för strid, med en - i mänskliga ögon sett - oövervinnerlig kämpe i spetsen. Som om inte det vore nog kan Saul, folkets ledare, inte ha ingivit speciellt mycket mod. Saul visste att Gud hade förkastat honom så han kunde inte vara säker på att Gud skulle hjälpa dem i striden. Kanske var det därför han hade tillkännagivit att den som kunde besegra Goliat skulle få stor rikedom, kungens dotter samt att dennes fars hus skulle göras skattefritt. Men själv ville inte Saul strida mot denne jätte. Rädslan måste ha varit enorm i lägret.

Till detta "hopplösa" läger blev David sänd av sin far för att ge mat till sina tre äldre bröder som tjänstgjorde i armén. David kom till sina bröder i lägret just som Goliat steg fram och åter talade emot Israel. Hela folket blev igen förskräckta vid hans ord. Men David frågade:

"Vad får den som slår ner den där filisteen och tar bort skammen från Israel? Ty vem är denne oomskurne filisté, som vågar håna den levande Gudens här?"” [1 Sam 17:26]

Denna fråga togs inte emot speciellt positivt av hans bröder. Det står:

”Hans äldste bror Eliab hade hört hur han talade med männen och han blev rasande på David och han sade: "Varför har du kommit hit? Åt vem har du lämnat den lilla fårhjorden i öknen? Jag känner ditt övermod och ditt hjärtas ondska. Det är för att se på striden som du har kommit hit."” [1 Sam 17:28]

Kanske var brodern avundsjuk på att David hade blivit smord till den nye kungen istället för han själv? Att Gud hade valt David till en speciell uppgift som i mänskliga ögon var aktad?

Det ger oss anledning till självrannsakan: hur reagerar vi när någon annan blir utvald av Gud till en uppgift som vi skulle vilja ha?

David frågade en annan man samma fråga han hade ställt tidigare och fick höra Sauls erbjudande. Davids ord hade även nått Saul och han lät hämta honom till sig. Vi läser från vers 32:

”David sade till Saul: "Ingen bör tappa modet. Din tjänare skall gå och strida mot denne filisté."

Här ser vi kontrasten mellan David och Saul: Saul hade erbjudit gåvor och allt man kan tänka sig, mänskligt sett, till den som kunde besegra Goliat. Men han var inte själv bered att ta sin plats som folkets ledare och slåss. David å andra sidan var mänskligt sett oerfaren, svag och på inget sett kapabel till att vinna striden, men erbjöd sig ändå att ta täten och strida för folket. Vers 33:

Saul sade till David: "Inte kan du gå och strida mot denne filiste. Du är ju bara en ung pojke och han en krigare ända från ungdomen." Men David svarade: "Din tjänare har gått i vall med sin fars får. Om då ett lejon eller en björn kom och tog bort ett får av hjorden, följde jag efter vilddjuret och slog ner det och räddade fåret ur munnen på det. Om vilddjuret då reste sig upp mot mig, så fattade jag det i manen och slog ner det och dödade det. Din tjänare har slagit ner både lejon och björn. Det skall gå denne oomskurne filisté så som det gick vart och ett av dessa djur, för han har hånat den levande Gudens här."

David hade kanske ingen erfarenhet av mänsklig strid, men han hade något som är ojämförbart mycket mera värt: han hade erfarenhet av Gud. Han hade vunnit striderna i det fördolda med Guds kraft. De strider som bara han och Gud visste om. Och därför visste han att Gud var med honom.

På liknande sätt arbetar Gud med dig och mig. Han förbereder oss för stora saker genom det vi gör i det fördolda. Om vi inte lär oss att vinna striderna som bara vi och Gud ser kommer vi aldrig klara av de större utmaningar som ligger framför. Striderna i det fördolda kan vara vilken internetsida man går in på, vilka filmer man ser, hur man är mot sin familj, vilka tankar man umgås med och egentligen vad som helst.

Vi här i Sverige kanske inte har samma strider som David hade mot ett lejon och en björn, men de kan se lika oöverkomliga och farliga ut. Och de kan göra lika stor skada. Men då vill Gud lära oss att Han är med oss i alla våra strider och att Han kommer ge oss den styrka och kraft vi behöver för att klara av allt Han leder oss igenom. Kom ihåg: ..."den Ande som Gud har gett oss gör oss inte modlösa, utan är kraftens, kärlekens och självbehärskningens Ande."

Tillbaka till texten. Vers 37:

David sade vidare: " Herren, som räddade mig undan lejon och björn, han skall också rädda mig från den där filisteen." Då sade Saul till David: "Gå, och må Herren vara med dig."”

Davids seger

Verserna efter detta visar det mänskliga köttet så typiskt i hur Saul agerar. Det står att han klädde på David sina egna kläder, med hjälm och pansar, och gav honom sitt svärd. David som inte var van vid detta sa det till kungen och tog istället sin stav, fem släta stenar och sin slunga och gick emot Goliat.

Där stod nu David, en rödkindad liten pojke med vackra ögon, med sin stav och slunga mitt emot Golat; en man över tre meter lång, väl tränad för strid med lång erfarenhet, med ett pansar som vägde 60 kg på sig. (Det verkar vara lite oklart hur gammal David var vid detta tillfälle men vissa menar att han var i övre-tonåren. En grabb i den åldern skulle inte helt omöjligt kunna väga runt 60 kg. Om så var fallet så vägde alltså Goliats bröstsköld lika mycket som David gjorde!) Och som om inte det vore nog hade han ett svärd och ett spjut vars spetts vägde lika mycket som 7 mjölkpaket. Vi läser från vers 41:

”Samtidigt gick filisteen framåt och kom allt närmare David, och hans sköldbärare gick framför honom. Då filisteen såg upp och fick se David, föraktade han honom, för David var bara en pojke, rödkindad och vacker. Han sade till David: "Menar du att jag är en hund, eftersom du kommer mot mig med käppar?" Och han förbannade David med hjälp av sina gudar. Sedan sade filisteen till David: "Kom hit till mig, så skall jag ge ditt kött åt himlens fåglar och markens djur." David svarade filisteen: "Du kommer mot mig med svärd och spjut och lans, jag kommer mot dig i Herren Sebaots namn. Han är Gud för Israels här som du har hånat.

Striden handlade egentligen om Guds ära, liksom allt annat. Allt Gud gör handlar i slutändan om Hans ära. Alla segrar vi vinner med Honom i det fördolda, vår frälsning, Hans kärlek till oss, allt.

Herren skall denna dag överlämna dig i min hand och jag skall slå ner dig och ta huvudet av dig. Jag skall denna dag ge de filisteiska krigarnas döda kroppar åt himlens fåglar och åt jordens vilda djur. Och hela världen skall förstå att Israel har en Gud.

(En intressant anekdot är att just berättelsen om David och Goliat förmodligen är en av de mest kända ifrån Gamla Testamentet. Troende såväl som otroende känner ofta till den och det har gjort mängder av berättelser, filmer mm. av konceptet David mot Goliat - den lille svage mot den store starke.)

Hela denna skara skall förstå att det inte är genom svärd och spjut som Herren räddar. Striden är Herrens, och han skall ge er i vår hand." När nu filisteen gick framåt och närmade sig David, sprang David snabbt fram mot hären för att möta filisteen. David stack sin hand i väskan och tog fram en sten ur den, slungade den och träffade filisteen i pannan. Stenen trängde in i pannan, så att han föll omkull med ansiktet mot jorden. Så övervann David filisteen med slunga och sten och dödade honom utan något svärd i sin hand. Och David sprang fram och ställde sig över filisteen, grep tag i hans svärd och drog ut det ur skidan, dödade honom och högg av honom huvudet. När filisteerna såg att deras kämpe var död, flydde de. Men Israels och Juda män bröt upp, upphävde ett härskri och förföljde filisteerna ända till dess man närmade sig Gaj och ända till Ekrons portar. Filisteer föll och låg slagna på vägen till Saarajim och sedan ända till Gat och Ekron.”

David: en förebild på Jesus

Den här bibelberättelsen är som sagt en av de mest kända från Gamla Testamentet och många predikningar finns på ämnet att du och jag kan vara som David. Att oavsett vilket motstånd vi möter har vi segern i och med Jesus Kristus. Jag håller med om det (uppenbarligen eftersom jag talat om det) och det står i Romarbrevet 8:31: "Är Gud för oss, vem kan då vara emot oss?" Men egentligen är David en förebild på Jesus. En bild av Kristus/Messias. En profetia om Jesus, om man så vill. Låt mig förklara.

Jesus är Guds Messias/Kristus - Guds smorde - i dess fullkomliga, fullbordade syfte och mening. Han är Israels rätte Konung - Davids son - och Hans rike kommer aldrig att ta slut.

Men när Jesus kom till världen för att utföra sitt uppdrag, kom han inte med mänsklig pompa och ståt. Det står om Honom: "Se, din konung kommer till dig, ödmjuk,ridande på en åsna..." [Matt 21:5].

Likt David visste Jesus att Han var (och är) den rätte Konungen, men ödmjukade sig och blev lydig. Ända till döden på Korset. Jesus blev likt David inte accepterad av Hans egna: Det står i Johannesevangeliet 1:11: "Han kom till sitt eget, och hans egna tog inte emot honom."

Och likt David besegrade Jesus fiender som, inte bara ser oövervinnerliga ut, utan på riktigt är oss oövervinnerliga: Synden och Satan. Likt David som hög av Goliats huvud med ett svärd har Jesus krossat djävulens huvud en gång för alla när Han dog och återuppstod.

Folket: en förebild på oss

Om då David är en bild av Jesus, vem i historien är vi? Vi är folket som står förskräckta i bakgrunden. Detta kanske någon tar illa vid sig av, och det gjorde även Davids bröder. Själva tanken på att vi inte kan besegra synden och djävulen själva väcker högmodet i oss. "Jag vill! Jag kan!" skriker köttet.

Vi människor föds syndiga på grund av att de första människorna, Adam och Eva, syndade mot Gud. Därför har vi viljan i oss att själva bestämma och avgöra vad som är rätt och fel. Jesus säger: "Ty från hjärtat kommer onda tankar, mord, äktenskapsbrott, otukt, stöld, falskt vittnesbörd och hädelser." [Matt 15:19] Det är alltså hjärtat det är fel på. Det är ruttet inifrån och behöver helt förvandlas.

Vi människor tycker, nästan allihop, att vi är goda människor, och detta är en konsekvens av att vi själva vill bestämma vad som är rätt och fel. Låt oss då rannsaka oss själva: Har du ljugit någon gång? (Svarar du nej på den frågan så har du gjort det nu i alla fall.) De som ljuger kallar man lögnare. Har du stulit någon gång? Laddat ner musik? Film? Tagit påfyllning av dricka på en restaurang fast man inte får? Vad kallar man en som stjäl? En tjuv. Har du missbrukat Guds Namn någon gång? Då är du enligt bibeln en hädare. Har du tittat med lust på någon? Då säger Jesus att du har begått äktenskapsbrott i ditt hjärta (vi läste tidigare att Gud ser till hjärtat). Om detta stämmer på dig är du alltså: en lögnare, en tjuv, en hädare och en äktenskapsbrytare i ditt hjärta. Du är inte en god människa - du är lika dålig som oss alla andra! Faktum är att Jesus säger att ingen är god utom Gud.

När du då ska möta Gud på domedagen och Han dömer dig efter de tio budorden, blir du då skyldig eller inte skyldig? Himlen eller helvettet? Du döms skyldig och till en evighet i helvettet.

Då kanske någon säger: om Gud är god och kärleksfull, hur kan Han då sända någon till helvettet? Tänkt såhär istället: om Gud inte skulle straffa skyldiga, skulle Han vara god då? Om Hitler skulle gå fri? Helvettet är Guds fängelse där de som döms skyldiga hamnar.

Kanske säger någon då istället: jag har gjort så mycket gott så Gud kommer se det och tänka på det. Det resonemanget fungerar inte ens i en mänsklig domstol. Om du är skyldig till mord och du då säger i rättegången: "jag erkänner, jag har mördat. Men jag skänker jätte mycket pengar till välgörenhet!" så kommer domaren säga att det är helt irrelevant. Du har fortfarande mördat och det är det du döms för.

Så är det för oss allihop. Vi står skyldiga för att ha syndat och syndens straff är döde och evigt lidande i helvettet. Synden är en fiende vi omöjligt kan besegra. Och eftersom Gud är god måste Han straffa oss. Men tack gode Gud för att vi inte står ensamma i striden! David är som sagt en bild av Jesus.

Segern är vunnen

Fienden som för oss är oövervinnerlig har Jesus redan besegrat! Jesus, som är Guds Son, sändes till världen, levde ett syndfritt liv (syndade inte ens i tanke) men tog ändå straffet syndare förtjänar. Det står i bibeln att Gud la straffet på Jesus och att Han själv slog Jesus istället för oss. I och med att Jesus dog på korset och återuppstod kan Gud rättfärdigt säga till oss, när vi står inför Honom på domedagen, att straffet är betalt. Vi får gå fria! Det enda du och jag behöver göra är att omvända oss och tro (sätta hela vår förtröstan) på Jesus (Rom 10:9). Det är vad bibeln kallar att bli född på nytt. Jesus säger: "Amen, amen säger jag dig: Den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike." [Joh 3:3]

Det räcker alltså inte att vara döpt (bibeln säger: "...omvänd er och låt er alla döpas..." [Apg 2:38] omvändelsen kommer alltså före dopet), att vara uppvuxen i en kristen familj eller att tro att Gud finns. Du måste bli född på nytt! Du måste ikläda dig Jesus (Rom 13:14). Det är som om du vore i ett flygplan och skulle hoppa ut. Då räcker det inte med att du tror att fallskärmar finns eller att du säger att dina föräldrar har fallskärmar på sig. Det räcker inte heller med att du hoppas att du har en fallskärm på dig. Du måste ta på dig fallskärmen, och Jesus är vår fallskärm. Vi tar på oss Honom när vi omvänder oss (slutar göra det som är fel och erkänner att vi inte kan rädda oss själva) och tror på (och sätter hela vår förtröstan till) Jesus för vår frälsning (räddning). När vi sen har fallskärmen på oss och hoppar ut så flaxar vi inte med armarna också. Det räcker med fallskärmen - det räcker med Jesus! Vi kan inte lägga någonting till frälsningen och vi kan inte ta något ifrån den. Vi börjar inte fiffla med fallskärmen genom att sy dit lite grejer eller klippa bort sådant vi inte tycker borde vara där.

När vi har gjort det säger bibeln att Gud kommer fylla oss med sin Helige Ande och forma och hjälpa oss inifrån och ut. Vi kommer bli mer och mer lika Jesus dag för dag. Gud kommer hjälpa och lära oss att leva i helighet. Faktum är att bibeln säger att vi får ett nytt hjärta och ett nytt sinne! Det gamla hjärtat i oss som var ruttet förvandlar Gud till ett hjärta efter Hans hjärta.

Avslutning

Tack vare att Jesus har besegrat vår fiende - vår Goliat - kan vi (likt folket bakom David) springa i seger! Vi kan frimodigt säga: "Är Gud för oss, vem kan då vara emot oss?"

Amen.