Josua 2:4-5

"Men kvinnan tog de båda männen och gömde dem. Sedan sade hon: "Ja, männen kom till mig, men jag visste inte varifrån de kom. Och när porten skulle stängas sedan det hade blivit mörkt, gick männen ut, och jag vet inte vart de tog vägen. Skynda efter dem, så får ni nog tag i dem.""

Guds ord säger tydligt att det är synd att ljuga. Att det är fel att bära falskt vittnesbörd. Och det är precis det Rahab gjorde här: hon ljög och bar falsk vittnesbörd. Men ändå verkar det ha bidragit till något positivt. De israelitiska männen överlevde och så även Rahab med sin familj. Som om det inte vore nog så blev hon även en i släktledet för Jesu mänskliga släkt!

Hur ska vi då förstå detta? Hon ljög (syndade) men det blev ändå positiva följder av det. Betyder det att det hon gjorde var okej? Att det är okej att ljuga om det leder till något gott? Nej (se Rom 3:8).

Det detta visar är att Gud, i sin nåd, använder även våra synder, fel och brister för att Hans goda vilja skall ske. Allt samverkar till det bästa för dem som älskar Honom och är kallade efter Hans beslut (Rom 8:28-39).