Jesus rensar templet
- Jim Jansson
- 25 apr. 2020
- 16 min läsning
Markusevangeliet 11:15-19:
"De kom till Jerusalem, och Jesus gick in på tempelplatsen och började driva ut dem som sålde och köpte. Han slog omkull borden för dem som växlade pengar och stolarna för dem som sålde duvor,och han tillät inte att man bar på något över tempelplatsen.Han undervisade dem och sade: "Är det inte skrivet: "Mitt hus skall kallas ett bönens hus för alla folk?" Men ni har gjort det till ett rövarnäste." När översteprästerna och de skriftlärda hörde detta, försökte de finna ett sätt att röja honom ur vägen. Ty de var rädda för honom, eftersom alla människor var överväldigade av hans undervisning. Så snart det blev kväll lämnade han staden."
Innehållsförteckning
1. Mötet med texten
När jag läser den här texten tänker jag den direkt applicerad till idag och vårt kristna liv. Dels vad vi tillåter i oss själva (den Helige Andes tempel) och vad vi tillåter i kyrkorna. Vad kan finnas som Gud vill rensa ut? Jag läser texten som en förmaning till att inte göra Guds hus - utifrån bägge synvinklar jag nämnt ovan - till något som Gud inte har tänkt att det ska vara.
Texten påminner mig även om att Jesus själv kallar templet för “ett bönens hus”, vilket talar för mig om den vikt som Gud själv lägger till bön. Utifrån det blir texten även en uppmaning och uppmuntran till bön.
En annan viktig tanke som jag får är den att oavsett vad vi har tagit, eller tillåtit komma, in i Guds tempel så kommer Jesus att rensa ut det så fort Han kommer in. Även om vi har gjort det till ett “rövarnäste”. Vi kan maskera det med alla möjliga olika religiösa aktiviteter, men när Gud själv kommer dit så ställer Han allt till rätta så som Han vill ha det. Detta är ingen rolig upplevelse men det leder till en ren, äkta och sann tillbedjan. Från det perspektivet blir texten även en bild/profetia om helgelsen som sker i oss troende när Gud (den Helige Ande) kommer till sitt tempel (våra kroppar).
2. Analys
2.1. Textens lydelse
2.1.1. Översättningsanalys
När jag jämför olika översättningar så finner jag inte några betydande olikheter som skulle kunna ändra innebörden av texten för läsaren. Det är små skillnader som att Svenska Folkbibeln och Svenska Reformationsbibeln skriver ut att det är Jesus som gick in i templet i vers 15 medan andra svenska översättningar inte gör det (Nya Levande Bibeln, Svenska Kärnbibeln, Bibel 2000, nuBibeln och 1917 års översättning). En annan skillnad är att nuBibeln skriver att Jesus “stoppade” de som försökte bära varor över tempelplatsen medan de andra skriver att Han inte tillät det. När jag översätter från grekiskan så finner jag att bägge tolkningarna kan vara korrekta (Nestle-Aland the 28th edition och Textus Receptus, online: https://www.blueletterbible.org/).
2.1.2. Textkritisk analys
När jag jämför grekiska texter så finner jag inte många olikheter. De kanske största skillnaderna finns i vers 15 samt i vers 19. I vers 15 säger Nestle-Aland inte vem det är som kom in på tempelplatsen utan har bara verbet i 3 person singularis medan Textus Receptus säger att det är Jesus. En olikhet som kan vara av intresse är att vers 19 som säger: “Så snart det blev kväll lämnade han staden” har det sista verbet i 3 person singularis i Majoritetstexten medan det står i 3 person pluralis i Nestle-Alands utgåva. Detta påverkar dock inte helheten av läsningen men det kan vara intressant för den som studerar grundtexten.
2.2. Textens historiska kontext
2.2.1. Markusevangeliets författare
Markusevangeliet ger ingen information om vem som är författare till det, men det är enligt Svensk Studiebibel omvittnat av en samstämmig tradition att det är en Markus som är författare till skriften (Thoralf Gilbrant (red), 2004, s1136-1167).
Papias från Hierapolis säger följande om skriftens författarskap: “Markus var Petrus tolk och nedtecknade noggrant men inte i kronologisk ordning allt som han mindes av det som hade sagts och gjorts av Herren” och fortsätter: “För han hade varken själv hört Herren eller följt honom, utan senare följt Petrus som höll sina tal efter åhörarnas behov, men inte i avsikt att sammanställa alla Herrens ord. Därför felade inte Markus när han således skrev ner något som han mindes det; för han lade sig bara vinn om en sak: att inte utelämna något av det han hade hört, eller förfalska något av det.” (Mitternacht & Runesson, 2006, s206. Thoralf Gilbrant (red), 2004, s1136-1167)
Att författaren ifråga hette Markus är troligt då det inte tjänar någonting till att hitta på ett sådant namn istället för en av apostlarnas (Mitternacht & Runesson, 2006, s206). Enligt tradition är denne Markus samme person som Johannes Markus, son till Maria i vilkens hus de första kristna höll till (Thoralf Gilbrant (red), 2004, s1136-1167).
Eftersom den tidiga kristna traditionen vittnar om att det är denne Markus som har skrivit evangeliet samt att de grekiska manuskripten från 300-talet innehåller rubriken “enligt Markus” tycker jag att det troligaste är att det är denne Markus som har skrivit denna skrift (Codex Sinaiticus, 2009, online: http://www.codexsinaiticus.org/en/codex/date.aspx och Codex Vaticanus, online: http://www.csntm.org/Manuscript/View/GA_03).
2.2.2. Mottagare
Det är troligt att Markusevangeliet är skrivet i en icke-judisk miljö samt för en till största del icke-judisk församling säger boken “Jesus och de första kristna” (Mitternacht & Runesson, 2006, s206-207). Detta eftersom judiska sedvänjor förklaras och Markus lägger stor vikt vid missionsverksamheten bland icke-judar (Mark 7:3).
2.2.3. Skriftens syfte
Markusevangeliet betonar Jesu handlingar och Honom som “Herrens kraftfulle tjänare” (Thoralf Gilbrant (red), 2004, s1136-1167). Svensk Studiebibel skriver såhär i inledningen till evangeliet: “I stället berättar Markus i huvudsak om Jesu mirakulösa, gudomliga gärningar. De olika berättelserna framhäver Jesus som herre över sabbaten, över demonerna, över naturkrafterna, över döden, och framför allt över synden.” (Thoralf Gilbrant (red), 2004, s1136-1167) Utifrån detta ser jag det som troligt att han har för avsikt att återge det som han är övertygad om är sant - det glada budskapet om Jesus - utifrån sin kunskap. Han vill ge ett trovärdigt vittnesbörd om Jesus.
Som alla evangelier, samt Bibeln i sin helhet, ser jag att syftet med texten är att läsarna ska tro på Jesus som Guds Son och få en personlig bekännelse av Honom som Herre.
2.3. Tidshistorisk fördjupning
Det andra templet (det första templet blev förstört ca 587 f.Kr.) började byggas ca år 520 f.Kr. efter att den Persiske kungen Koresh, som hade makten över området, tillåtit det judiska folket att resa tillbaka (från Babel dit de blev bortförda i fångenskap av Nebukadnessar) till Israel för att utföra detta (Thoralf Gilbrant (red), 2004, s546-547). Templet blev färdigt ca år 516 f.Kr (Esra 6:15).
Alexander den store lyckades besegra perserkungen Darius III år 331 f.Kr. och tog makten över området till sin död år 323 f.Kr. Efter honom stred hans generaler om riket (Grabbe 1996, s3).
Vi hoppar fram ca 50 år då Antiochus beordrade att tempelgudstjänsten skulle sluta och han lät även orena templet (Grabbe 1996, s10-11). Detta ledde till Mackabéerupproret där det judiska folket, ledda av Mackabéer bröderna, lyckades vinna segrar, återta templet och rena detta.
Efter det inträdde det som man kallar den hasmoneiska perioden där Judéen blir en självständig stat (Nyman, Kristendomens rötter 2019-01-22(-23)). Detta varar fram till år 63 f.Kr. då den romerske generalen Pompejus erövrade Jerusalem (Grabbe 1996, s1). Då kom Judéen under romerskt styre och år 40 f.Kr. blev Herodes kung över provinsen (Grabbe 1996, s16). Herodes dog år 4 f.Kr. och hade under sin levnadstid hjälp till att renovera templet i Jerusalem. När händelsen som jag analyserar äger rum är Pontius Pilatus ståthållare över Judéen.
2.3.1. Det andra templets tid - utombiblisk historia
Vid denna period hade funktionerna för templet utvidgas utöver de funktioner det första templet hade. Mycket av administrationen genomfördes nu från gårdarna som omringade templet och vissa av dessa gårdar hade till och med blivit öppna för hedningar och “orena” Israeliter (Baskin och Seeskin (red), Segal (förf) 2010, s42).
Även om synagogan hade upprättats som en institution för tillbedjan och studier hade de flesta judar hög syn på templet och dess helighet (Under den Hellenistiska perioden. (Baskin och Seeskin (red), Segal (förf) 2010, s42)). Både judar som levde i Israel såväl som de utanför väntade på att få höra tempelbudbärare proklamera högtiderna, festerna och festivalerna. Alla som levde nära nog, och hade råd, reste till templet på de stora högtiderna. Även vid barnafödsel reste de dit för att offra tacksägelse offer. Oavsett om de kunde resa till Jerusalem eller inte så förväntades alla judar bidra till omsorgen av institutionen (Baskin och Seeskin (red), Segal (förf) 2010, s42).
2.3.2. Institutioner och grupper
Under denna period fanns det många grupper och partier inom judendomen som - påverkade av den Hellenistiska uppmuntran till individualism - tävlade mot varandra om inflytande (Baskin och Seeskin (red), Segal (förf) 2010, s44).
Fariséerna var enligt Josefus en populär sekt. Han skriver: “Fariséerna, som antas vara de mest exakta tolkarna av lagen och håller positionen som ledande sekt…” (Baskin och Seeskin (red), Segal (förf) 2010, s45, översatt från engelska till svenska av Jim Jansson). Den sociala statusen för Fariséerna var inte lika hög som den för Saducéerna. De formade en medelklass.
Saducéerna var en aristokratisk sekt som var väldigt helleniserad. De var även nära förknippade men omsorgen av templet (Baskin och Seeskin (red), Segal (förf) 2010, s44). De var “prästerliga aristokrater” (Baskin och Seeskin (red), Segal (förf) 2010, s45).
Eséerna finns det inte mycket information om, men man kan finna att de höll till i öknen, såg sig själva som “ljusets barn” och att de skilde sig från andra grupper på grund av deras prästerliga karaktär. De såg sig själva som Israels barn och ansåg att de skulle vinna det förlovade landet efter att ha spenderat ytterligare 40 år i öknen (Baskin och Seeskin (red), Segal (förf) 2010, s47).
En grupp revolutionärer som kallas Zeloter var några bland de som vägrade underordna sig det romerska styret. Denna grupp, tillsammans med andra liknande grupper, verkar ha varit drivande i det krig som tillsist ledde till att det andra templet blev förstört år 70 e.Kr (Baskin och Seeskin (red), Segal (förf) 2010, s48).
En annan institution som uppkom under det andra templets tid är Sanhedrin. Informationen om denna institution är inte tydlig, men den verkar ha haft en juridisk funktion (The Editors of Encyclopaedia Britannica 1998, online: https://www.britannica.com/topic/sanhedrin). Det verkar aldrig ha varit en enda grupp som styrde utan både Fariséerna och Saducéerna som hade makten (Baskin och Seeskin (red), Segal (förf) 2010, s44).
2.3.3. Det andra templets tid - Biblisk historia
2.3.3.1. Matteus- Markus- och Lukasevangeliet
Det vi kan läsa i de tre synoptiska evangelierna om templet och dess omgivning, förutom parallelltexter till Mark 11 när Jesus rensar templet, är bland annat hur Jesus interagerar med Fariséerna (Matt 12:2, Mark 2:24, Luk 6:2), Saducéerna (Matt 16:1.), de skriftlärda (Matt 12:38, Mark 3:22), folkets äldste (Matt 21:23), översteprästerna (Matt 21:15, Mark 11:18, Luk 20:1), Herodes Agrippas (Matt 14, här möter Jesus inte honom personligen men det står att han hörde om Jesus) och Pontius Pilatus (Matt 27:11-14, Mark 15, Luk 23:1). I fråga om den romerska makten kan vi läsa hur Jesus ställer sig till skatten till kejsaren (Matt 2:15ff, Mark 12:13ff, Luk 20:26).
Angående templet läser vi att Han uppmanar Petrus att betala tempelskatten (Matt 17:24) och hur Han undervisade vid templet (Matt 21:23ff, Luk 20:1) och även profeterade dess förstörelse (Matt 24:1-2, Luk 21:5-6) vilket sedan användes emot Honom när Han stod inför Stora rådet (Matt 26:61, Mark 14:53ff, 22:66) - vilket skulle kunna vara Sanhedrin.
2.3.3.2. Johannesevangeliet
Johannesevangeliet börjar i kapitel 2 att skriva om - det som jag anser är en annan händelse än den text jag analyserar - hur Jesus under påsken gick till Jerusalem och där rensade templet (Carson, 1991, s175-178). Efter det i samma kapitel läser vi en konversation som Jesus har med en Farisée vid namn Nikodemus (Joh 3) som även återkommer senare (19:39). I kapitel 7 står det om lövhyddohögtiden och att Jesus under den var vid tempelplatsen och undervisade (7:14). Redan nu var Han inte populär bland de ledande och de hade gjort upp planer på att döda Honom ( 7:1).
När vi har kommit in i kapitel 12 står det om när Jesus rider in i Jerusalem på ett åsneföl (12:14) som börjar starten mot korsfästelsen. Jesus själv vittnar inför översteprästen när Han blivit fängslad om att Han har undervisat i synagogan och templet (18:19ff). Som i de andra evangelierna läser vi om hur Jesus står inför Pontius Pilatus (18:28ff).
2.4. Litterär kontext
Textavsnittet innan den text jag analyserar handlar om hur Jesus, efter att ha ridit in i Jerusalem - på ett sätt som uppfyller profetian i Sakarja 9:9 om hur Jerusalems Konung skall komma ridandes på ett åsneföl (Mark 11:1-10) - är på väg från Betania till Jerusalem och blir hungrig (11:12-14). Han får se ett fikonträd som på avstånd ser ut att bära frukt men vid närmare undersökning inte gör det. Jesus talar till trädet och säger att det aldrig skall vara någon som äter frukt från det igen. Sedan kommer perikopen om hur Han rensar templet och strax efter är de tillbaka vid samma fikonträd som tidigare nämnts (11:20-25).
Att texten är inramad av händelsen med fikonträdet ger oss en uttydning av Jesu undervisning kring detta. Liksom fikonträdet borde ha burit frukt så borde aktiviteterna i templet ha varit andligt fruktsamma (Fahlgren (red) 2001, s571). Jesu svar på Petrus uttalande (Mark 11:21-25) talar om att Jesus har tro i åtanke. Utifrån detta perspektiv kan det vara bristen på tro som Jesus kritiserar. Om det är så blir Hans rensning av templet en bild på hur Han rensar bort all otro. De hade gärningar men de hade ingen tro.
I sin helhet blir denna text starten på Jesu väg mot korset. Det är nu Han går in i sin roll som ställföreträdande offer för mänskligheten. Han kommer inridande som Konung, rensar templet som Överstepräst, dör som Guds Lamm och uppstår som Segrare.
2.5. Textens form
Min utgångspunkt när det gäller Bibeln och dess innehåll är att den är felfri. All utombiblisk forskning, textkritik eller annan historia som inte stämmer överens med Bibeln avfärdar jag därmed som falskt. Och det är utifrån detta ställningstagande jag arbetar med denna punkt.
Markusevangeliet är en berättande text om Jesus och Hans verk här på jorden. Evangeliet är en text som skildrar faktiska händelser i historien och borde därmed också tolkas som historia. Som Svensk Studiebibel skriver i sin inledning till Markusevangeliet så fokuserar Markus på att berätta om Jesu mirakulösa, gudomliga gärningar och fokuserar inte lika mycket på Jesu tal och liknelser som de andra evangelierna gör. Till exempel är inte bergspredikan med.
Markusevangeliet innehåller, förutom berättande text, även underberättelser, undervisning, liknelser och profetior.
Det textstycket som jag analyserar kategoriserar jag som en narrativ text med inslag av undervisning/förmaning. Den omges av berättelsen om fikonträdet som Jesus förbannar och därefter vissnar.
Kapitel 11 börjar med Jesu intåg i Jerusalem och slutar med att översteprästerna, de skriftlärda samt de äldste frågar Honom om vem som har gett Honom fullmakt att göra det Han gör (Mark 11:27-33).
2.6. Textens struktur
2.6.1. Grafisk figur
2.6.2. Kommentar
Texten inleds med att Jesus och hans följe kommer till Jerusalem och tempelplatsen, som är det geografiska område där händelsen utspelar sig. Sedan börjar själva kärnan i berättelsen direkt efter platsangivelsen med att Jesus börjar rensa templet på penningväxlare, säljare och köpare genom att Han slår omkull bord och välter deras stolar (Mark 11:15). Därefter kommer det en kort vers (11:16) som talar om för oss att Jesus inte tillät någon att bära något över tempelplatsen. Han kan till och med ha stoppat de som bar på varor redan.
Efter att Jesus har utfört dessa handlingar går Han över till att undervisa/förmana om varför Han har agerat som Han har gjort (11:17). Han citerar Jesaja 56:7 och angriper dem (kan vara översteprästerna och de skriftlärda som det talas om i vers 18. Men det kan också vara allt folket som är närvarande) för att ha gjort Guds hus till ett rövarnäste. Översteprästerna och de skriftlärda hörde vad Jesus sa och försökte finna ett sätt att röja Honom ur vägen (11:18). Versen ger också en förklaring till varför de inte gjorde det: därför att alla människor var överväldigade över Hans undervisning.
Perikopen avslutas med att de lämnade templet och staden när det blev kväll (11:19).
2.7. Verstolkning
11:15 De kom till Jerusalem, och Jesus gick in på tempelplatsen och började driva ut dem som sålde och köpte. Han slog omkull borden för dem som växlade pengar och stolarna för dem som sålde duvor,
Denna berättelse om hur Jesus rensar templet återges även i Matt 21:12 och Luk 19:45. Alla tre evangelierna placerar händelsen efter att Jesus har ridit in i Jerusalem på ett åsneföl som Jerusalems rättmätige Konung (Sakarja 9:9). Efter att Jesus auktoritet som Konung på detta sätt har proklamerats så proklameras Hans auktoritet över templet i denna vers (Fahlgren (red) 2001, s570-571).
11:16 och han tillät inte att man bar på något över tempelplatsen.
Detta händelseförlopp återfinns bara i Markusevangeliet. Enligt Svenska Kärnbibeln använde många tempelområdet som en genväg mellan Jerusalem och Olivberget. Att Jesus hindrar de som försöker göra detta visar på Hans inställning till att templet använd för profana aktiviteter istället för bön som vi ser i kommande vers.
11:17 Han undervisade dem och sade: "Är det inte skrivet: "Mitt hus skall kallas ett bönens hus för alla folk?" Men ni har gjort det till ett rövarnäste."
Jesu undervisning här återges i alla synoptiska evangelierna (Matt 21:13 och Luk19:46) med en liten skillnad på Hans citat av Jesaja (Jes 56:7). Endast i Markusevangeliet återfinns orden “för alla folk”.
Jesaja 56 talar om hur Guds frälsning ska gälla alla folk, även främlingen och eunucken. När Jesus citerar detta skriftställe blir det en profetisk handling av att frälsningen i Honom även ska gälla alla hednafolk.
Den andra delen av versen kopplas till Jeremia 7:11 där profeten tillrättavisar Israel för falsk gudsdyrkan. Att Jesus använder bägge dessa skriftställen ger en skarp antydan på att Han är både den som ska bringa frälsning till alla folk samt att Han är den som skall döma alla folk. Detta kan också vara en profetia om att templet skulle bli förstört - vilket det blev år 70 e.Kr. - i likhet med den profetia som Jeremia talar ut (se Jeremia kapitel 7).
Att Jesus tillämpar dessa citat i samband med Hans tidigare gärning visar också på Hans auktoritet som Guds Messias. När Jesaja och Jeremia bara talade Guds Ord så agerar här Jesus Guds Ord.
11:18 När översteprästerna och de skriftlärda hörde detta, försökte de finna ett sätt att röja honom ur vägen. Ty de var rädda för honom, eftersom alla människor var överväldigade av hans undervisning.
Denna händelse (11:18a) återges också i Luk 19:47-48 där Lukas även nämner att folkets ledare var med dem som ville röja Jesus ur vägen. De som hade del i vinsten av det som föregick var inte intresserade av någon reformation (Bock 1996, s1580). De börjar istället söka efter ett tillfälle att röja Jesus ur vägen. Det grekiska ordet för “att röja” ger ett stort allvar till hur de kände emot Jesus (Strong, NSEECB, s.v. ἀπολέσωσιν: kan översättas : förgås, förstöra, lösa, dö mm).
Den andra delen av versen visar varför de tvekade: för att de var rädda för Honom - vilket ger läsaren en antydan av att de faktiskt hade en aning om att Jesus var från Gud - och för att folket höll sig till Honom. Lukas skriver att “folket hängde vid hans läppar och lyssnade ivrigt” (Luk 19:48). Jesu undervisning var gripande. Att så många människor lyssnade till Honom såg de som ett problem och vi kan läsa senare i kapitlet (Mark 11:27-33) att de var rädda för att folket skulle gå emot dem om de kritiserade det som hände, eftersom folket tolkade det som att det var från Gud.
11:19 Så snart det blev kväll lämnade han staden.
I Matt 21:14-17 kan vi läsa hur Jesus botade blinda och lama och även hur Han fortsatte att förmana översteprästerna och de skriftlärda innan Han lämnade staden.
3. Syntes och teologi
3.1. Sammanfattning
Utifrån de grekiska texter jag har analyserat finner jag inte några avgörande skillnader för textens helhet. Där det finns skillnader så är de inte i strid med varandra från ett teologiskt perspektiv.
Författarskapet ser jag vara Markus då det är omvittnat från flera håll. Det är tydligt att han har för avsikt att föra sina läsare till tro på Jesus.
När denna händelse med Jesus i templet äger rum så har Israel gått igenom en ganska intensiv tid av olika makthavare som har haft kontrollen över området. Vid olika tillfällen har templet varit angreppspunkten och nu har man fått ha en relativt fredlig period. Dock så fanns det nu ett flertal olika grupperingar som åberopade sin ställning som de bestämmande och templet var då viktigt då det var kopplat till folkets enhet. Templet var en viktig plats vid de stora religiösa högtiderna men också vid de mer privata händelserna såsom barnafödsel.
När Jesus kom till templet och tog auktoritet över det märker man att dessa grupper tar det negativt. De börjar tidigt tänka ut planer på att få bort Jesus och ville snärja Honom vid ett antal gånger, dels genom att kunna anklaga Honom att gå emot den romerska makten och dels för att anklaga Honom att gå emot templet då Han profeterade om dess förstörelse.
3.2. Budskap och teologi
Mark 11:15-19 talar om hur Jesus som Guds Son ser på den aktuella religiösa aktiviteten i templet. I likhet med tidigare profeter så kritiserar Han Israel för deras hyckleri men tar det ett steg längre då Han faktiskt börjar rensa/rena templet. För de första läsarna borde detta ha blivit en stark betoning på Jesus som Guds Messias. Att texten före handlar om hur Jesus rider in i Jerusalem som Kung enligt profetian i Sakarja bok stärker och bekräftar denna syn.
De första läsarna borde även ha sett detta som en förmanande text: dels för att inte vara hycklande i sin tro som många av de religiösa ledarna då var, men också för att inte göra Guds tempel till något som Gud själv inte hade för avsikt att göra det till.
Teologiskt blir texten en stark betoning på Jesus som Guds Messias i och med hur Han tar auktoritet över till och med templet. Han tolererade inte det som de ledande hade tillåtit templet med dess omgivning att bli. Det blir också en förmaning till bön då det är detta som Jesus svarar med när Han blir ifrågasatt av de ledande. Om man tar i beaktande de omkringliggande texterna blir det en text om att ha tro. Läser man igenom kapitlet (eller hela evangeliet) i sin helhet så omringas denna händelse av fikonträdet och hur Jesus uppmanar sina anhängare att “Tro på Gud!”. De kan ha gärningar, som de religiösa aktiviteterna i templet, men ändå inte ha tro.
4. Omadressering
Vi som kristna idag behöver inte vara delaktiga i de aktiviteter som pågick i dåtidens tempel i Jerusalem. I och med att Jesus dog för oss och blev det blidkande offret så är vi fria. Men i ljuset av andra skrifter i Nya Testamentet som talar om att vi är Guds tempel och skrifter som talar om att Gud är densamme igår, idag och i all evighet - alltså samma i Gamla Testamentet, Nya Testamentet, idag och även imorgon - så finns det väldigt mycket för oss att lära av denna text. Vi kan också se templet som en bild av våra kyrkor och även då finns det saker som talar till oss idag.
Den första aspekten vi kan ta ställning till är hur det ser ut i våra tempel (våra kroppar och liv). Vad har vi i våra liv som Gud skulle rensa ut om Han fick tillträde? Med tanke på att det var tempelplatsen som Jesus rensade, och inte insidan av templet, säger att Gud ser allvarligt på alla aspekter av våra liv. I detta fall var det som Jesus drev ut förknippat med ekonomi och då bör vi ställa oss frågan vilken attityd och inställning vi har till pengar.
Den andra aspekten blir om vi tillämpar denna text på våra kyrkor. Vad har vi låtit de bli till istället för att vara “ett bönens hus”? Det blir också relevant att ställa sig frågan vad Jesus hade gjort om Han kommit till våra kyrkor. Och hur vi hade reagerat på det? Hade vi ödmjukat oss eller hade vi, liksom de ledande då, kritiserat Honom och frågat vilken auktoritet Han hade för att göra som Han gör?
Den sista punkten blir även här inställningen till pengar. Har kyrkorna idag blivit företag som vill tjäna pengar eller är de genuina tempel? “Ett bönens hus för alla folk”.
5. Källförteckning
Tryckta källor
Baskin, Judith R. och Kenneth Seeskin (red). 2010. The Cambridge Guide to Jewish History,
Religion, and Culture. New York, NY: Cambridge University Press.
Fahlgren, Sune. 2001. Libris Stora Handbok till Bibeln. Översatt av Ewa Edén-Modén,
Anna-Karin Naylor, Britten Årsjö och Mats Wall. Stockholm: Libris.
Grabbe, Lester L. 1996. An Introduction To First Century Judaism. Jewish Religion and
History in the Second Temple Period. Edinburgh: T&T Clark LTD.
Mitternacht, Dieter och Anders Runesson (red). 2006. Jesus och de första kristna. Inledning till Nya Testamentet. Stockholm: Verbum förlag.
Bibelkommentar
Bock, Darrell L. 1996. Luke 9:51-24:53. BECNT, vol. 3. Grand Rapids, Michigan: Baker
Academic.
Carson, D.A. 1991. The Gospel According to John. Leicester: Apollos.
Uppslagsverk
Strong, James. 2001. The New Strong’s Expanded Exhaustive Concordance Of The Bible.
Nashville, TN: Thomas Nelson Publishers.
Bibelöversättningar
Gilbrant, Thoralf (red). Svenska Folkbibeln. 2004. Svensk Studiebibel. Uppsala: Livets Ords
Förlag.
Nya Levande Bibeln.
Svenska Kärnbibeln.
Bibel 2000.
nuBibeln.
1917 års översättning.
Internetsidor
Codex Sinaiticus. 2009. Online: http://www.codexsinaiticus.org/en/codex/date.aspx.
Codex Vaticanus. Online: http://www.csntm.org/Manuscript/View/GA_03.
Nordisk familjebok, Uggleupplagan. 20. Norrsken - Paprocki. Online:
The Editors of Encyclopaedia Britannica 1998. Online:
Blue Letter Bible. Online: https://www.blueletterbible.org/.
Föreläsningar
Nyman, Ludvig. “Kristendomens rötter - intertestamental tidshistoria”. Föreläsning, Akademi
för Ledarskap och Teologi, 2019-01-22(–23).
Comentarios